Sur l'autel de la jouissance

Saga för Damerna

På njutningens altare är med gyllene bokstäver dessa två ord skrivna: Lycka, Tystnad.

Se den inflytelserika Damis i en praktfull vagn; han ska ut och promenera. Han är klädd i en elegant ledig dräkt, ett leende på läpparna och glädjen lyser i hans ansikte. Man skulle kunna ta honom för glad, eller åtminstone vill han ge det intrycket.

Hans ekipage har stått sedan klockan nio utanför huset där den unga Artemisie bor. Artemisie, som av alla våra skönheter just nu är allra mest omtalad, tar aldrig emot sina andra beundrare förrän solen står som högst på himlen – då är det som om dagen börjar på riktigt hos henne.

Jag har hört berättas att en dag, just när hans kusk och hästar stod trötta och uttråkade framför hennes port, vilket väckte stark svartsjuka hos hundratals olyckliga män som var mindre modesta än han, lämnade han själv därifrån – inte mindre ledsen än sina hästar, men tröstade sig med tanken att han ändå hade charmat hela Stockholm, även på malmarna, och att han var den utvalde älskaren. Det var den diskrete och lycklige Cleon som gjorde denna komiska upptäckt.

Cleon är älskad av denna skönhet, utan att någon anar det; han hade i tysthet tagit sig in i den privilegierade kretsen, tack vare sin nyfikenhet och försiktighet. (Reds. anm.: Texten avslutas abrupt här.)

Saga för Damerna*)

Sur l'autel de la jouissance En lettres d'or, ces deux mots sont écrits, Felicité, Silence.

Se den inflytelſſa Damis i en prächtig vis a vis, Han far ut för at promerera, Han är klädd i en elegant deshabillé; ſköjet är på hans läppar – glädien lyſer ur hans anſigte. Man ſkulle taga honom för lyſtelig, åtminſtone vill han så ſynas. Hans equipage har stått alt ſedan klockan 9 utan för det huſ där den unga Artemisie bor, och Artemile – hon som af alla våra ſkönheter är nu mäst à la mode (la plus courrüe) tar aldrig mot de andra ſina tilbedjare förr än Solen är mitt i sitt lopp: då börjar är det petit jour hos Artemisie.

Jag har hört berättas, at en dag, just då hans kuſt och hästar ſtodo trötta och ledna framför hennes port, hvarest de väckte en bitter jalousie hos hundradre olycklige som voro mindre Modeste än han, träffa des han ſjelf et böſkettot derifrån, icke mindre ledsen än hans hästar, men tröstande sig med den tankan, at han inklämt hela Stockholm tillså med delÿ malmar, at han wore Amant preferé. Det war den Dilcerete och lyckliga Cleon som gjorde denna löjeliga upptäckt.

Cleon är älſkad af denna Skönheten, utan at niſa anſed därföre, han hade utan buller trängt sig in i beleegvomen; nyfſnaden och förſigtigheten