Nyligen har ett tal getts ut i tryckt form, som hölls i Stora Frimurarelogen över översten vid Hälsinge regemente samt kommendören greve Arvid Nils Stenbock, som avled i Stockholm vid 45 års ålder.
Talmannen, en person både av anrik börd och innerlig känsla, beskriver i starka och sanna ordalag sin väns karaktär, erfarenheter och förtjänster. Han berättar om hur Stenbock hedrades och belönades av en Gustav, vars nåd och ovilja enligt talet bekräftades vid den förändring av regementet som blivit så betydelsefull, både i Wäldréns annaler och för rikets lyckosamma styre. Greven deltog särskilt nära och utmärkande i detta.
Talet betonar det starka band som kan knytas mellan en lojal, självuppoffrande undersåte och hans konung – ett band som endast döden kan bryta. Vilken undersåte! Vilken konung! Vilket hjärta fyllt av tacksamhet och vördnad! Dessa ädla egenskaper tillhör enbart de största och mest minnsvärda människorna… Men låt huvudtalaren själv tala vidare om detta ämne, då han gör det som en mästare i ädel och ren välvilja.
"Han (greve Stenbock) stödde sin konung under de svåra regementsförändringar, när Sverige såg stormar blåsa upp, vilka livnärt landet, och han var närvarande när det första morgonljuset grydde." (Reds. anm.: Avslutande mening är fragmentarisk i originalet.)