Engelska Riddaren Sir Humphrejs Caracter och händelse

Den engelske riddaren Sir Humphrey, en ädel man från Shropshire, hade genom sitt goda rykte skaffat sig grannarnas vänskap och höga aktning. I själva verket fanns det knappast någon som var mer ädel, mänsklig eller högtstående än Sir Humphrey. Han hade deltagit i alla fälttågen under kriget som nu var avslutat, och hade så ofta utsatt sig för fara och död att han hade det erkännande som en av de tappraste i hela den engelska armén.

Knappast hade freden trätt i kraft förrän han tog permission och reste hem till sina egendomar. Där ägnade han sig helt åt jaktens nöjen och levde snart ett friare liv än någon annan i landskapet. Det blev Sir Humphreys enda sysselsättning; han uppskattade inga andra nöjen, för han varken festade eller drack. Han tycktes redan från barndomen ha varit iakttagande och eftertänksam snarare än lättsam, och denna egenskap blev bara starkare med åren.

Sir Humphrey var däremot känd för att ogilla och förakta kvinnor. Han undvek dem så mycket han kunde och såg dem som vilda djur. Alla som gifte sig betraktade han som lättsinniga och utan omdöme. Han blev förvånad över att någon kunde vilja omfamna en kvinna. "Jag skulle hellre hundra gånger om omfamna en krokodil än närma mig en kvinnas läppar", sade han. Sammanfattningsvis så var han på denna punkt mycket bestämd.

Engelska Riddaren Sir Humphrejs Caracter och händelse

Sir Humphrej, rät ädelsman från landskapet Shropshire, hade genom sin goda Characterer ådragit sig sina grannars wänskap och högactning, i sjelfwa wåreket har det aldrig funnits någon ädembådigaare, menskligare och högsiare man än sir Humphreij. Han hade bemistat alla Campagnerna i detta kriget som nu lyckes wara slutadt, och hade så ofta utsatt sig för fara och lif, at han hade den regalista af en Roebels man att wara en iblande de tappraste på hela Englesta Arméen. Knap war freden så wida åtgörd, förän han tog permision och reste till sina gods, hwarest han, äfverlemnade sig helt och hållit till jagtnes nöjen, och lefde innan kort en frigjordaste lif uti hela landskapet; det war Sir Humphreys endra göromål; Han kunde ej smakat andra nöjen, ty han war hvarken fröjdare eller drinfare, och han war född må en observationens afsigt för nöiset; man hade märkt det hos honom från dess barndom, och i stället för at en så onaturlig fysisk borde minskas med tilltagande år, wont den dageligen nya framsteg.

Sir Humphrej ej möd med at hata och föragta fruntimmer, forstålade dem öfwer alt: han ansåg dem för wilddjur, och ansåg alla dem som ingingo i ägta ståndet, för sollet utan eftertanka och förnuft. Han förwiundrade sig deröfwer, at man kunde omfamna et fruntimmer. Jag skulle hundrade gånger hellre, sade han, omfamna en Crocodil, än nalkas ett qwimfolks flytisa läppar. Med ett ord; för at wara i hans