Anecdote hörande til Historien af Bastillen

Anekdot ur Bastiljens historia.

Greve Busly, generallöjtnant i den franska armén under Ludvig XIV:s regeringstid och känd som författare till flera verk, särskilt inom historielitteraturen, vilka fortfarande betraktas som värdefulla, blev fängslad på Bastiljen. Orsaken tros ha varit en komedi med titeln "La Comtesse d'Olonne," där han misstänktes vara författaren. I pjäsen beskrevs på ett satiriskt sätt flera av hovets damer, särskilt med spetsiga och elaka kommentarer. En prinsessa av Condé ska heller inte ha skonats, vilket gjorde att greve Buslys fiender utnyttjade situationen än mer, för att sprida rykten och försöka förstöra honom trots hans oskuld.

En kvinna, Madame de la Beaume, som Busly tidigare stått mycket nära men som av svartsjuka eller annan orsak blivit hans fiende, nämndes bland dem som bidrog till hans arrestering. Busly hade varit så oförsiktig att han anförtrott henne manuskriptet till pjäsen, vilket hon kopierade. Hon använde sedan dessa kopior för att föra vidare innehållet efter eget tycke, och var så intrigant att hon även via mellanhänder lät informationen spridas till både prinsessan och andra i hovet.

Anecdote hörande til Historien af Bastillen.

Gref Busly General Lieutenant i Franska Arméen under LUDVIG den XIV Regering och känd som Författare til flera verk, i synnerhet i Historien, hvilka ännu i dag behålla sit värde, blef insatt på Bastillen. Orsaken [som det var någon] troddes vara en Comedie kallad La Comtesse d'Olonne, hvaruti han misstänktes som Auctor, och däri han målat vissa gällande Hof-Damers afmöntey med Zikaletzen. — Efter utfundningar, de saftigaste och bränrligaste ... var en Princesa af Condé intet sparad där, och hvilket tryckte Grefvens onödiga och nedriga Förföljare ännu mera sökte at utsprida och fördela för at vinna sit swarta ändamål och störta en oskyldig.

Ett Fruntimmer (Madame de la Beaume) med hwilken Busly hade lefvat i en ganska nära bekantskap, och som af Jalouxie eller någon annan nyf nog wanlig hos Könet hade blifvit hans owän, war ibland Märkeysigen til Arrestern. Han hade warit nog svag för at anförtro henne Manuscriptet, hvaraf hon tog en Copia den hon förskaffade efter eget behag, alt som hon fann tjenligt til ändamålet, och til öfwervärld war hon så intrydig at ej allenast genom tredje hand låta den komma til både Princenssans.