Frimurarordens nya palats på Blasieholmen färdigbyggt

Frimurarordens palats på Blasieholmen i Stockholm. Denna ståtliga byggnad, det tidigare Adelswärdska huset, har byggts om helt och hållet i sin ursprungliga stil: den renässans som infördes i Frankrike efter antikens pånyttfödelse på 1400-talet. Undantaget är de svängda, brutna yttertaken i holländskt mönster, av det slag som användes på flera håll i Sverige under samma epok och som återfinns på bland annat Riddarhuset samt Karlbergs och Drottningholms slott. Byggnaden har ett imponerande yttre, vilket i hög grad är arkitekternas förtjänst.

Arbetet anförtroddes först åt hovintendenten J. E. Söderlund, som också gjorde upp planen för helheten. Efter Söderlunds död övertogs uppdraget av arkitekten Emil V. Langlet och professor F. W. Scholander. Det är främst Langlet som lett arbetet: han har gjort samtliga detaljritningar och haft byggnadsarbetet under sin ledning, medan professor Scholander fungerat som rådgivare i smakfrågor rörande inredningen och utarbetat vissa detaljer. Byggnadsarbetet har utförts av byggmästaren A. G. Jansson.

Palatsets inre torde höra till det mest anmärkningsvärda huvudstaden har att visa upp. Eftersom mycket av det faller inom ordenshemligheternas område kan vi dock inte redogöra närmare för det. Om anordningarna i allmänhet är vi ändå underrättade, och vi kan därför nämna att ordenssalarna, åtta till antalet, representerar nästan alla kända byggnadsstilar. I sju av salarna, som är olika stora, bärs taket upp av dubbla rader kolonner.

På nedre botten, till höger om stora ingången, finns två salar bredvid varandra: den yttre i egyptisk och den inre i morisk stil. En trappa upp till höger finns ytterligare två salar, en i jonisk och en i romersk-dorisk stil. De praktfullaste och största salarna ligger högst upp, två trappor upp; de sträcker sig genom två våningars höjd och upptar vardera hela längden av övre delen av flyglarna mot Nybroviken. Båda dessa salar är fullt likvärdiga i både storlek och prakt.

Salen till höger är i gotisk stil och ser nästan ut som en miniatyr av Uppsala domkyrkas inre, som också sägs ha varit förebilden. Mittvalvet bärs upp av elva par kolonner. Denna sal är avsedd för frimurarordens högtidligheter. Salen till vänster är hållen i romersk-korintisk stil. Här vilar det rent bågformiga mittvalvet på tio par väldiga kolonner, krönta av ett synnerligen rikt och konstnärligt utfört kapitäl komponerat av professor Scholander. Salen är avsedd för förlänandet av de högre graderna och för orden i allmänhet, och den torde bli den sal som kommer att användas mest vid ordens sammanträden.

Mellan dessa två ligger en större, fyrkantig sal som upptar övre delen av den äldre byggnadens mittparti och som förmodligen utgjort Adelswärdska husets riddarsal, även om den på senare tid varit uppdelad i två våningar. Salen är nu restaurerad i sin forna stil. Takvalvet är svängt, och runt om löper en bred fris i basrelief med emblem, sköldar med mera (Reds. anm.: originalets ”frigifta emblem” är sannolikt en felskrivning för frimuraremblem). Plafonden är målad som en blå duk med frimuraremblem.

Byggnaden innehåller dessutom en mängd rum för olika ändamål, däribland två mottagningsrum en trappa upp för kungens räkning. Till vänster om stora ingången finns även en större källarlokal med ingång från Stallgatan. Den består av en stor sal, vars tak bärs upp av gjutna järnkolonner, samt några mindre rum som lär komma att inredas praktfullt så att de passar för finare, mindre tillställningar. Källaren kommer, liksom den nuvarande frimurarkällaren, att hållas tillgänglig för allmänheten.

Frimurareordens palats på Blasieholmen i Stockholm. Denna ståtliga byggnad (f. d. Adelswärdska huset) är helt och hållet ombyggd i sin ursprungliga stil: den i Frankrike efter antikens pånyttfödelse i 15:de århundradet införda renaissansen, med undantag dock af de i holländskt mönster hållna bugtiga, brutna yttertaken, hwilka flerestädes begagnades i Swerige på den tid, då återfinnas på riddarhuset, Karlbergs och Drottningholms slott m. fl. Byggnaden har ett imponerande yttre. Förtjensten häraf tillkommer i icke ringa mån de arkitekter, hwilka med ombyggnaden tagit befattning. Arbetet hade i första hand anförtrotts åt hofintendenten J. E. Söderlund, som äfwen uppgjort planen till det hela. Efter hr S:s död uppdrogs arbetet åt arkitekten Emil V. Langlet och professor F. W. Scholander, af hwilka den förstnämnde warit den, som egentligen tagit befattning med detsamma. Hr Langlet har uppgjort samtliga detaljritningarna; han har i öfrigt warit den, som haft byggnadsarbetet under sin ledning, och professor Scholander har fungerat såsom smakråd i fråga om de inre anordningen samt utarbetat några detaljer dertill hörande. Byggnadsarbetet har utförts af byggmästaren A. G. Jansson. Palatsets inre torde höra till det mest märkliga hufwudstaden har att framwisa. Då mycket af detsamma emellertid faller inom ordenshemligheternas område, kunna wi icke närmare redogöra derför. Rörande anordningarna i allmänhet äro wi dock underrättade, och wi nämna derför, att ordenssalarne, åtta till antalet, representera nästan alla de kända byggnadsstilarne. I sju af salarne, hwilka äro olika till sin storlek, uppbäres taket af dubbla rader kolonner. Sålunda finnas på nedra botten till höger från stora ingången twå bredwid hwarandra belägna salar, den yttre hållen i egyptisk och den inre i morisk stil. En trappa upp till höger finnas äfwen twå salar, den ena hållen i jonisk och den andra i romersk-dorisk stil. De praktfullaste liksom de största salarne äro de öfwersta, twå trappor upp belägna, hwilka sträcka sig genom en höjd af twå wåningar och hwardera till hela längden upptaga öfre delen af en del af de åt Nybrowiken byggda flyglarne. Bägge dessa salar äro så wäl till storlek som prakt hwarandra fullt lika. I den till höger belägna, som är i götisk stil, och har den nästan utseende af en miniatyr af Upsala domkyrkas inre, som äfwen säges hafwa warit förebilden wid densamma. Det mellersta hwalfwet uppbäres af 11 par kolonner. Denna sal är afsedd för frimurareordens högtidligheter. Den å wenster belägna salen är hållen i romersk-korintisk stil. Det mellersta, rent bågformiga hwalfwet hwilar här på 10 par wäldiga kolonner, krönta af ett af professor Scholander komponeradt, synnerligen rikt och konstnärligt utfördt kapitäl. Denna sal är afsedd för förlänande af de högre graderna och följaktligen äfwen för frimurareorden allmänt, och den torde tälande af alla salarne blifwa den, som mest kommer att begagnas wid ordenssammanträdena. Mellan dessa twå ligger en större, fyrkantig sal, som upptager öfre delen af äldre byggnadens midtelparti, och som förmodligen utgjort Adelswärdska husets riddarsal, ehuru den på senare tiden warit afdelad i twå wåningar. Denna sal är nu restaurerad i sitt forna stil. Takwälfningen är bugtig, och rundt om densamma löper en bred fris i basrelief, föreställande frigifta emblem, sköldar m. m. Plafonden är målad i form af en blå duk, försedd med frimurareemblem. Byggnaden innehåller för öfrigt en mängd för olika ändamål afsedda rum, hwaribland till mottagningsrum en trappa upp twå för konungens räkning. Utom dessa lokaler finnes i palatset på wenstra sidan från stora ingången en större källarlokal med ingång från Stallgatan. Denna lokal består af en stor sal, hwars tak uppbäres af gjutna jernkolonner, samt af några mindre rum, hwilka lära komma att präktigt inredas, så att de blifwa lämpliga för finare, mindre tillställningar. Källaren kommer att, liksom den nuwarande frimurarekällaren, hållas tillgänglig för allmänheten.