När det gäller Elsass och Lothringen börjar de regeringsnära tidningarna i Preussen nu tala tämligen tydligt. Hittills har de bara försökt visa att dessa båda provinser – med undantag för en mindre del av Lothringen – måste lösgöras från Frankrike och förenas med Tyskland, men nu argumenterar de för att områdena inte kan införlivas i någon annan stat än Preussen.
Schlesische Zeitung skriver att Preussen av dessa länder ska bilda en tolfte provins, som geografiskt ansluter direkt till Rhenprovinsen. Eftersom den nya provinsen bara skulle få omkring 1,5 miljoner invånare vore det lämpligt att från den alltför stora Rhenprovinsen (3,5 miljoner invånare) föra över det angränsande förvaltningsområdet Trier till den nya provinsen, som skulle bära namnet 'provinsen Lothringen' – eftersom även Elsass och hela Mosellandskapet en gång tillhörde det gamla kungariket Lothringen.
Genom föreningen med Trier skulle ett gott tyskt element tillföras den tolfte provinsen och kunna utöva ett 'hälsosamt germaniserande inflytande' på den. Endast Strasbourg kan enligt tidningen bli huvudstad i den nya provinsen, där ståthållaren (överpresidenten) och de högsta provinsmyndigheterna ska ha sitt säte. Provinsens indelning ska så långt möjligt ansluta till befintliga institutioner, men överallt måste 'de gamla goda tyska namnen' återinföras. Så snart förhållandena tillåter ska provinsen också få en lämplig representation.
Schlesische Zeitung väntar sig dock själv inga alltför snabba resultat av dessa åtgärder, eftersom det inte blir lätt att hos den äldre generationen utrota tillgivenheten för Frankrike.
I Mulhouse i Elsass cirkulerar samtidigt en adress som samlar en mängd underskrifter: 'Elsass till provisoriska regeringen. Franska republiken har förklarat för Europa att den inte ska avträda en fotsbredd jord. Elsass hälsar detta beslut med glad entusiasm. Det vill leva eller dö med Frankrike!'
Med hänseende till Elsas och Lothringen börja de officiösa tidningarne i Preussen nu att tala temligen tydligt. Hittills ha de endast sökt visa, att dessa båda provinser — med undantag af en liten sträcka i Lothringen, måste lösryckas från Frankrike och förenas med Tyskland, men nu bevisa de, att dessa båda länder icke kunna inkorporeras i någon annan stat än Preussen. "Preussen", skrifver Schlesische Ztg, "skall af dessa länder bilda en tolfte provins, som i geografiskt hänseende slutar sig omedelbart till Rhenprovinsen. Enär denna endast skulle räkna omkring 1 ½ million inbyggare, så vore det ändamålsenligt, att af den alltför stora Rhenprovinsen (3 ½ millioner) lägga det angränsande styrelseområdet Trier till den nya provinsen, som skulle bära det gemensamma namnet "provinsen Lothringen", enär äfven Elsas och hela Mosellandskapet voro delar af det gamla konungariket Lothringen. Genom föreningen med styrelseområdet Trier skulle ett godt tyskt element bifogas till denna tolfte provins och skulle kunna utöfva en helsosamt germaniserande inflytande på densamma. Naturligtvis kan endast Strasburg blifva hufvudstaden i denna tolfte provins af vår stat. Der skall ståthållaren (öfverpresidenten) jemte alla de högsta provinsialmyndigheterna hafva sitt säte. Den nya provinsens indelning skulle så mycket som möjligt sluta sig till de bestående institutionerna; likväl måste öfverallt de gamla goda tyska namnen återställas. Så fort förhållandena någorlunda lämpa sig derför, skall äfven passande provinsial-representation beviljas den nya provinsen." Schles. Ztg väntar emellertid sjelf inga "alltför hastiga" resultater af alla dessa åtgärder, enär det icke blir lätt att hos den äldre generationen utrota den tillgifvenhet, den hyser för detta land.
I Mülhausen i Elsas cirkulerar följande adress och samlar mängd underskrifter: "Elsas till provisoriska regeringen. Franska republiken har för Europa förklarat, att den icke skall afträda en fotsbredd jord. Elsas helsar detta beslut med glad enthusiasm. Det vill lefva eller dö med Frankrike!"
Gamla nyheter visar riktiga tidningsartiklar ur nationalbibliotekens digitaliserade arkiv — alltid från just denna dag, ett annat år. Om tidningen ›