Crémieux till Tours – splittring hotar Frankrikes regering

Flera samstämmiga uppgifter tyder på att regeringen i Paris har inre motsättningar att kämpa med. Enligt ett telegram ska 6 000 mobilgardister ha vägrat erkänna republiken och återvänt hem, och den nye polisprefekten Kératry ska ha avslöjat en bonapartistisk sammansvärjning.

Även ute i departementen lär stämningen inte vara så entusiastisk för republiken som flera Paristidningar påstår. Man klagar över att Paris återigen har tillskansat sig en makt som tillkommer hela Frankrike. Faran är att när den provisoriska regeringen blivit avskuren från all förbindelse med resten av landet, kommer provisoriska regeringar att bildas överallt, vilka vägrar erkänna centralmakten och handlar på egen hand.

Den provisoriska regeringen tänkte ursprungligen lämna Paris och bege sig till Tours, men när diplomatkåren meddelade utrikesminister Favre att den ämnade stanna i Paris så länge det var möjligt, övergavs beslutet. I stället har justitieminister Crémieux rest till Tours, där han utfärdat en proklamation.

I proklamationen förklarar Crémieux att fienden marscherar mot Paris och att nationalförsvarsregeringen, som snart kommer att vara isolerad i huvudstaden, har överlämnat hela sin makt till honom som justitieminister, med uppdrag att övervaka styret i de delar av landet som fienden ännu inte har nått. Han vädjar om enighet och sammanhållning mellan alla medborgare mot den gemensamma fienden: 'Må Preussen veta att om det vid vår huvudstads befästningar möter det mest energiska och enhälliga motstånd, så ska det på varje punkt av vårt territorium finna den ointagliga förskansning som den heliga kärleken till fäderneslandet reser mot den främmande invasionen.'

Crémieux uppmanar alla fria departement att stödja regeringen med sin patriotism och påminner om att Frankrike för knappt två månader sedan var världens främsta nation. Om 'den mest förhatliga och odugliga av regeringar' har gett fienden tillfälle att inkräkta på franskt territorium, trots arméernas tapperhet, så bör fransmännen minnas år 1792 och som värdiga söner av revolutionens soldater än en gång driva fienden från republikens område. Proklamationen är daterad Tours den 13 september.

En korrespondent i Tours skriver till tidningen Indépendance belge att invånarna där är missnöjda med att inte hela regeringen förlagts till staden. I provinsen märks mycket, även om man aktar sig för att säga sin mening; det är dock tydligt att oordning och förvirring råder i alla förvaltningsgrenar. Alla vet att landet är lämnat åt sig självt och nu måste lita på sin egen kraft, men just denna insikt skapar många slitningar. Oroligheterna i Lyon är väl kända. Allt detta beror på att varje stad nu tror sig kunna ta ansvar för framtiden på egen hand, och på att departementen betraktar nationalförsvarsregeringen som en renodlad Parisregering. Man vägrar inte att erkänna den, men man känner inte dess myndighet och inflytande.

Flera öfverensstämmande underrättelser tyckas utvisa, att regeringen i Paris befinner sig i strid med sina fienden. Enligt ett telegram skola 6,000 mobilgardister ha vägrat att erkänna republiken och återvändt hem, och den nye polisprefekten Keratry skall ha upptäckt en bonapartistisk komplott. Äfven i departementerna lär stämningen icke vara så enthusiastisk för republiken, som flera parisertidningar påstå. Man klagar öfver, att Paris ånyo har tillskansat sig en myndighet, som tillkommer hela Frankrike. Fara är, att när den provisoriska regeringen blifvit afstängd från all förbindelse med det öfriga landet, provisoriska regeringar skola bilda sig öfverallt, hvilka vägra att erkänna centralmakten och handla på egen hand. Provisoriska regeringen tänkte ursprungligen att lemna Paris och begifva sig till Tours, men då diplomatiska korpsen underrättade Favre om, att den ämnade stanna qvar i Paris, så länge det var möjligt, uppgafs detta beslut, och Cremieux har begifvit sig till Tours, der han utfärdat följande proklamation:

"Franska republiken. Till Frankrike.

Fransmän! Fienden marscherar mot Paris. Nationalförsvarsregeringen, hvilken i detta ögonblick egnar sig åt de arbeten, som hufvudstadens räddande ålägger den, har icke velat att under den isolering, hvari den snart kommer att befinna sig, dess lagliga inflytande skall saknas i departementerna. Under det den leder sitt stora verk, har den öfverlemnat hela sin makt åt sigillbevararen, justitieministern, och gifvit honom i uppdrag att öfvervaka styrelsen i de delar af landet, som fienden ännu icke har beträdt! Omgifven af fullmäktige från alla ministerierna riktar jag dessa första ord till vårt franska folks känslor.

En och hvar af eder håller i sina händer landets öden. Enighet och samdrägt mellan alla medborgare är den första stödjepunkten mot den gemensamma fienden, mot utlandet. Må Preussen veta, att om det vid vår hufvudstads förskansningar finner det mest energiska och enhälliga motstånd, så skall det på alla vårt områdes punkter finna den förskansning ointaglig, som den heliga kärleken till fäderneslandet uppför mot den främmande invasionen.

Ställd i ett departement, som under de allvarsammaste omständigheter har visat mig de lifligaste sympatier, vet jag, att Touraine är uppfyldt af mod och tillgifvenhet för republiken.

Jag uppmanar alla de fria departementerna att understödja oss med sin patriotism. Må vi komma ihåg, att vi för knappast tvenne månader sedan voro den första nationen i verlden: Om den förhatligaste och odugligaste af regeringar har beredt fienden tillfälle att inkräkta vårt område, oaktadt underverk af tapperhet som utförts af våra arméer, hvilka den icke kunde föra, så låtom oss komma ihåg år 92, och såsom värdiga söner af revolutionens soldater ännu en gång vinna deras lysande segrar med det mod, som den lemnat oss i arf; låtom oss, såsom de, förjaga fienden från vår republiks område. Tours den 13 Sept. A. Cremieux."

En korrespondent från Tours till Indép. belge skrifver: Invånarne här äro missnöjda med att icke hela regeringen blifvit förlagd till deras stad. Här i provinsen ser man mycket, ehuru man aktar sig för att säga sin mening; emellertid är det tydligt, att oordning och förvirring herska i alla förvaltningsgrenar. Man vet öfverallt, att landet är lemnadt åt sig sjelf

och nu måste lita på sin egen kraft, men just af denna öfvertygelse uppstå många slitningar. Oordningarna i Lyon äro nogsamt bekanta. Allt detta kommer deraf, att hvarje stad nu sjelf tror sig kunna ikläda sig ansvaret för framtiden, och deraf att departementena betrakta nationalförsvarsregeringen för en uteslutande Pariserregering. Man vägrar icke att erkänna den, men man känner icke dess myndighet och inflytande.