Blodig strid vid Weissenburg – tysk övermakt anföll Douay

Staden Weissenburg, där den blodiga striden stod i torsdags, ligger på franskt territorium, en halvmil från den rhenbayerska gränsen, ungefär halvvägs mellan den bayerska fästningen Landau och den franska fästningen Hagenau. Niederrottenbach ligger omkring en halvmil sydväst om Weissenburg.

Så länge det inte finns någon officiell rapport från fransk sida är det svårt att bedöma drabbningens egentliga betydelse och utgång. På krigsoperationernas gång lär dock dessa strider på de båda flyglarna knappast få något inflytande. Snarare kan de betraktas som en inledning till arméernas huvudsammandrabbning, anmärker tidningen Snällposten.

Av de preussiska bulletinerna framgår en sak med säkerhet: tyskarnas vänstra flygel (sydarmén) under kronprinsens överbefäl har angripit de fransmän som stod mitt emot med stor övermakt. I depescherna anges som deltagare i striden regementen ur tre armékårer, nämligen den femte preussiska kåren från provinsen Posen under general Steinmetz, den elfte preussiska (från Kurhessen och Nassau) samt den andra bayerska armékåren under general Kirchbach. En armékår omfattar 35 000 till 40 000 man; de nämnda kårerna representerar alltså en styrka på minst 110 000 man. Telegrammet anger visserligen inte hur många regementen ur varje kår som satts in i striden, men redan det faktum att trupper ur alla tre armékårerna varit i elden mot general Douays division bevisar att denna måste ha stridit mot överlägsna krafter. Därtill kommer att även "konungens grenadjärer", det vill säga en del av gardestrupperna som tillhör kungens armé, deltagit i striden. Segern kallas "blodig", och det påpekas att vissa regementen lidit betydande förluster. Medan de preussiska underrättelserna alltså leder till slutsatsen att kronprinsen angripit med hela sin styrka, har general Douays division på den franska sidan tvingats ta upp striden ensam.

General Felix Douay var 54 år gammal och chef för de algeriska trupperna. Han deltog i Krimkriget, där han befordrades till överstelöjtnant; i det italienska kriget avancerade han efter slaget vid Magenta till överste, och vid Solferino förde han med utmärkelse befälet över den franska härens högra flygel. Han deltog som divisionsgeneral i den franska expeditionen till Mexiko och har senare lett skjutövningarna vid Châlons. (Reds. anm.: Den general som förde befälet vid Weissenburg var enligt senare uppgifter Abel Douay, bror till Félix Douay.)

Enligt korrespondenser till flera tyska tidningar tycks den franska generalstaben räkna med att slagen kommer att bli utomordentligt blodiga; enbart från Metz ska den ha rekvirerat 40 000 sängar, som förts till fältsjukhusen i stadens närhet.

Staden Weissenburg, der den blodiga striden stod i torsdags, ligger på franskt territorium, en half mil från rhenbayerska gränsen, omkring halfwa wägen från bayerska fästningen Landau och franska fästningen Hagenau. Niederrottenbach ligger omkring en half mil sydwest från Weissenburg. Så länge man icke har någon officiel berättelse från franska sidan, har man swårt att fälla något omdöme om drabbningens egentliga betydelse och utgång; men på krigsoperationernas gång skola dessa fäktningar på de båda flyglarne knappast utöfwa något inflytande. Snarare kunna de betraktas som inledning till arméernas hufwudsammandrabbning, anmärker Snällposten. Af preussiska bulletinerna wisar sig en sak wara otwifwelaktig, nemligen att tyskarnes wenstra flygel (syd-arméen) under kronprinsens öfwerbefäl har angripit de gentemot stående fransmännen med stor öfwermakt. I depescherna angifwas såsom deltagare i striden "regementer" af tre armékårer, nemligen 5:te preussiska kåren från provinsen Posen under general Steinmetz, 11:te preussiska (från Kurhessen och Nassau) och andra bayerska armékåren under general Kirchbach. Storleken af en armékår är 35,000 till 40,000 man; nämnda armékårer representera således en styrka af minst 110,000 man. Det säges wisserligen icke i telegrammet huru många regementen af hwarje kår, som hafwa anwändts i striden, men redan den omständigheten, att åtskilliga trupper från alla tre armékårerna warit i elden mot general Douays division, bewisar, att denna måste hafwa stridt mot öfwerlägsna krafter. Dertill kommer, att äfwen "konungens grenadierer," det will säga en del af gardestrupperna som tillhöra konungens armé, ha warit med i elden. Segern kallas "blodig," och det bemärkes, att wissa regementen ha lidit betydligt. Medan man sålunda af preussiska underrättelser ledes till den slutsats, att kronprinsen har angripit med hela sin styrka, har från fransk sida general Douyas division måst upptaga striden ensam.

Generalen Felix Douay war 54 år gammal och chef för de algieriska trupperna. Han deltog i Krimkriget, i hwilket han befordrades till öfwerstelöjtnant; i italienska kriget steg han efter slaget wid Magenta till öfwerste, och wid Solferino förde han med utmärkelse franska härens högra flygel. Han deltog som divisionsgeneral i franska expeditionen till Mexico och har sednare förestått skjutöfningarne wid Chalons.

Enligt korrespondenser till flera tyska tidningar synes franska generalstaben förutsätta, att bataljerna skola blifwa utomordentligt blodiga; den skall nemligen ensamt från Metz ha reqvirerat 40,000 sängar, som blifwit förda till fälthospitalen i stadens närhet.