Blodig strid vid Weissenburg – general Douay stupad

En blodig strid ägde i förrgår rum vid Weissenburg, som ligger på franskt område ungefär en halv mil från gränsen mot Pfalz, mitt emellan den bayerska fästningen Landau och den franska fästningen Hagenau. Den i telegrammet omnämnda orten Niederrottenbach ligger ungefär en halv mil sydväst om Weissenburg. Ännu har ingen officiell rapport kommit från den franska krigsledningen, och därför är det svårt att bedöma stridens egentliga betydelse och utgång. På krigsoperationerna i stort lär varken denna strid eller den vid Saarbrücken få något inflytande, eftersom de inte har lett till någon strategisk förändring av huvudarméernas ställningar. De kan snarare ses som en inledning till arméernas huvuddrabbning.

Av den preussiska bulletinen framgår en sak: att tyskarnas vänstra flygelarmé (den södra) under kronprinsens befäl har angripit fransmännen med stor övermakt. I depeschen sägs att regementen ur tre armékårer deltagit i striden, nämligen femte preussiska kåren (från Posen under general Steinmetz), elfte preussiska (från Kurhessen och Nassau) och andra bayerska armékåren under general Kirschbach. En armékårs normala storlek är 35 000 till 40 000 man; de tre kårerna representerar därmed en styrka på minst 110 000 man. Telegrammet nämner inte hur många regementen ur varje kår som var i strid, men blotta det faktum att trupper från tre armékårer ställts mot general Douays division visar att denna måste ha kämpat tappert mot överlägsna krafter. Vidare uppges att "Konungens grenadjärer" deltagit i striden. Segern kallas blodig, och enskilda regementen sägs ha lidit betydande förluster.

Staden Weissenburg tycks inte ha varit besatt av fransmännen under striden. Bayrarna gjorde mellan den 26 och 31 juli flera framstötar mot Weissenburg utan att stöta på någon fiende. Den 26 juli visade sig en avdelning på 25 bayerska kavallerister utanför staden, varvid borgarna skyndade samman och stängde portarna. I en korrespondens från Rhenbayern den 31 juli berättas att de bayerska trupperna redan då höll Weissenburg och Lauterburg, som också ligger vid franska gränsen, besatta.

General Felix Douay, som stupade i striden, var 54 år gammal och chef för de algeriska trupperna. (Reds. anm.: Den general som stupade vid Weissenburg var i själva verket Abel Douay; hans bror Félix Douay överlevde kriget.) Han deltog i Krimkriget, där han avancerade till överste; under det italienska kriget blev han överstelöjtnant efter slaget vid Magenta, och vid Solferino förde han med utmärkelse den franska arméns högra flygel. Han deltog som divisionsgeneral i den franska expeditionen till Mexiko och har därefter lett skjutövningarna i Châlons.

Den tyska södra armén, som tidigare hållit gränsen mot Baden besatt, tycks på senare tid ha koncentrerat sig starkt i Rhenbayern. Från staden Gersweiler vid Landau skrivs den 1 augusti till Frankfurter Zeitung: Som trupperna nu är fördelade blir det för varje dag svårare för fransmännen att bryta igenom våra linjer. Man förmodar dock att även fransmännen har dragit samman betydande stridskrafter i triangeln Bitche–Hagenau–Lauterburg.

Enligt korrespondenter till flera tyska tidningar tycks den franska generalstaben ha räknat med att striderna skulle bli utomordentligt blodiga; enbart från Metz har man nämligen hämtat 4 000 sängar.

En blodig träffning egde i förrgår rum vid Weissemburg, som ligger på franskt område, omkring en half mil från Pfalziska gränsen, ungefär midtemellan den baierska fästningen Landau och den franska fästningen Hagenau. I den i telegrammet omtalade platsen Niederrottenbach ligger omkring en half mil sydvest om Weissemburg. Ännu har emellertid ingen officiel underrättelse från franska krigsstyrelsen ingått, och derför är det temligen svårt att fälla något omdöme om träffningens egentliga betydelse och utgång. På krigsoperationernas gång i allmänhet komma dessa båda strider (vid Saarbrücken och vid Weissemburg) nog icke att utöfva något inflytande, helst de icke ha föranledt någon strategisk rörelse eller förändring af hufvudarméernas ställning. De kunna snarare anses för en inledning till arméernas hufvuddrabbning. Af den preussiska bulletinen synes en sak, nemligen att Tyskarnes venstra flygelarmée (den södra) under kronprinsens befäl har angripit fransmännen med stor öfvermakt. I depeschen yttras, att "regementen" af tre arméekorpser deltagit i striden, nemligen 5:te preussiska korpsen (från Posen under general Steinmetz), 11:te preussiska (från Churhessen och Nassau) och 2:dra baierska arméekorpsen under general Kirschbach. En arméekorps' vanliga storlek är 35,000 till 40,000 man; nämnda trenne arméekorpser representera en styrka af minst 110,000 man. Telegrammet nämner visserligen icke huru många regementen af hvarje korps som voro i elden, men endast omständigheten, att åtskilliga trupper från de tre arméekorpserna ha varit i elden emot general Douays division, bevisar att denna måste ha kämpat tappert mot öfverlägsna krafter. Vidare säger telegrammet att "Konungens grenadierer" ha varit med i elden. Segern kallas blodig, och det nämnes att enskilda regementen ha lidit betydligt.

Staden Weissemburg tyckes under striden icke ha varit besatt af fransmännen. Åtminstone ha bairarne från den 26 till den 31 Juli flera gånger ryckt ut emot Weissemburg utan att stöta på någon fiende. Den 26 Juli visade sig en afdelning af 25 baierska kavallerister utanför den; emellertid rusade borgarne tillsammans och stängde portarne. I en korrespondens från Rhenbaiern af den 31 Juli berättas att de baierska trupperna redan då höllo Weissemburg och Lauterburg (likaledes vid franska gränsen) besatta.

General Felix Douai, som stupade i striden, var 54 år gammal och chef för de algieriska trupperna. Han deltog i Krimkriget under hvilket han avancerade till öfverste; under det italienska kriget blef han öfverstelöjtnant efter slaget vid Magenta, och vid Solferino förde han med utmärkelse franska arméens högra flygel. Han deltog som divisionsgeneral i den franska expeditionen till Mexiko; sedan har han förestått skjutöfningarne i Chalons.

Den tyska södra arméen, hvilken förut hållit badenska gränsen besatt, tyckes på senare tiden hafva koncentrerat sig starkt i Rhenbaiern. Från staden Gersweiler vid Landau skrifves d. 1 dennes till "Frankf. Zeit.": Såsom trupperna nu äro fördelade, blir det för hvarje dag svårare för fransmännen att genombryta våra linier. Emellertid förmodar man att äfven fransmännen i trekanten Bitch-Hagenau-Lauterburg ha sammandragit betydliga stridskrafter.

Enligt korrespondenter till flera tyska tidningar tyckes den franska generalstaben ha förutsatt, att träffningarne komma att blifva utomordentligt blodiga; ensamt från Metz har man nemligen hemtat 4000 sängar.