Rosa Bonheur döms betala 4 000 francs

Paris den 6 juli. Den första kvinnliga riddaren av Hederslegionen, Rosa Bonheur, har nyligen förlorat en uppmärksammad rättsprocess.

Bakgrunden till processen går tillbaka till år 1860. En rik köpman från Lyon vid namn Boucher, som var gammal, ensam och skröplig och ville förgylla sina återstående år med ett smakfullt inrett hem, vände sig då till Rosa Bonheur med en begäran om att hon skulle måla en tavla till hans salong, i samma stil som en av hennes främsta målningar. Valet av motiv och prissättningen överlämnade han åt henne.

Rosa Bonheur svarade mycket smickrande, meddelade att priset skulle bli mellan 8 000 och 10 000 francs och bjöd in herr Boucher att besöka henne, så att de kunde komma överens om motivet och tidpunkten då tavlan skulle vara klar.

Boucher gick med på allt, både priset och att Rosa Bonheur skulle få dröja med leveransen av tavlan till våren 1862.

I stället för tavlan fick herr Boucher i juni 1862 ett brev från konstnären, där hon försäkrade att hon hade påbörjat tavlan, men att den på intet sätt var färdig. Ett år gick, och än en gång skickade Rosa Bonheur (den 28 maj 1863, Reds. anm.: originalet anger 1865, vilket troligen är ett tryckfel) i stället för tavlan ett brev, där hon under tusen ursäkter meddelade att tavlan fortfarande inte var färdig och gav herr Boucher möjlighet att dra tillbaka sin beställning.

Herr Boucher svarade att han inte till något pris ville avstå från den glädje som tavlan utlovade, och att han hellre gav henne tid till årets slut.

I december 1863 upprepades samma brevväxling. Rosa Bonheur försäkrade att hon hade kommit precis lika långt som ett halvår tidigare, medan herr Boucher svarade att han var beredd att deponera 10 000 francs och ge konstnären ytterligare fem månader. Men även maj 1864 gick, och den så efterlängtade tavlan kom fortfarande inte.

Han skrev på nytt, men fick inte ens ett svar. Då förlorade han slutligen tålamodet. Dagen efter det besök som kejsarinnan hade gjort hos den med Hederslegionens kors dekorerade konstnären skrev Boucher ett väl behärskat men allvarligt brev, där han bad Rosa Bonheur tala om vilka medel han måste ta till för att förmå henne att leverera den beställda tavlan. En hetsig korrespondens följde, där det första ohövliga ordet föll från Rosa Bonheurs sida, och som avslutades med denna förklaring från konstnären: "Ni har berövat mig all lust att svara er med en enda bokstav, och därmed så mycket mindre med ens den minsta lilla bit målad linneduk."

Då tog herr Boucher saken till domstol och krävde antingen tavlan eller 15 000 francs i skadestånd. Efter långa förhandlingar förklarade första instansen att herr Boucher hade agerat helt korrekt och dömde Rosa Bonheur att inom sex månader leverera en av henne målad tavla i den överenskomna stilen, eller att efter dessa sex månader betala herr Boucher 20 francs per dag för varje dags dröjsmål, i upp till tre månader. Rosa Bonheur överklagade naturligtvis till andra instansen. Även om denna ändrade den första domen kom konstnären inte bättre undan: hon dömdes att betala 4 000 francs i skadestånd, men befriades från skyldigheten att leverera tavlan. (Reds. anm.: originalet skriver att "kejsaren" dömde, vilket sannolikt avser den högre domstolen.)

Mången konstnär har vid underrättelsen om detta utslag säkert tänkt att Rosa Bonheur trots allt är att avundas. Vilken lycka att vara i en sådan ställning att man kan betala 4 000 francs för att slippa tjäna 10 000 francs på en målning.

Konstnärns lycka.

Paris den 6 Juli. Den första qwinliga riddaren af Hederslegionen, Rosa Bonheur, har nyligen förlorat en intressant proceß.

Orsaken till denna proceß går tillbaka till år 1860. Wid denna tid wände sig en rik Lyoner köpman, wid namn Boucher, som gammal, ensam och bräcklig, wille för sig förljufwa de få år han hoppades få lefwa, med behaget af ett smakfullt inredt hus, till Rosa Bonheur, med begäran, att hon wille måla åt honom för hans salon en tafla, ilika stil med en af hennes utmärktaste målningar. Walet af ämne och bestämmande af priset öfwerlemnade han åt henne.

Rosa Bonheur swarade på det mest smickrande wis, med tillkännagifwande, att priset blefwe mellan 8 à 10,000 francs, och inbjöd hr Boucher att besöka henne, på det att de skulle kunna närmare bestämma ämnet och tiden då taflan skulle wara färdig.

Boucher gick in på allt, såwäl på priset som äfwen derpå, att Rosa Bonheur skulle få dröja med taflans aflemnande till wåren 1862.

I stället för taflan erhöll herr B. i Juni 1862 ett bref från målarinnan, hwari hon berdrade att, hon redan hade påbörjat taflan; men att den ingalunda war färdig. Ett år förgick, men än en gång skickar Rosa Bonheur (den 28 Maj 1865) i stället för taflan ett bref, hwari hon under tusen ursägter meddelar, att taflan ännu alltid icke war färdig, samt tillåter Herr B. att återtaga sin beställning.

Herr B. swarade, att han för intet pris wille afstå från den njutning, som taflan lofwade honom, och att han heldre wille lemna tid till årets slut.

December 1863 inföll och med detsamma återupprepandet af ofwan meddelade brefwexling. Rosa Bonheur behärade att hon war kommen just lika långt nu, som för ett halft år sedan, under det Herr B. swarade henne, att han war beredd att deponera 10,000 francs och lemna konstnärinnan ännu 5 månaders tid. Men äfwen Maj år 1864 förgår och den så långtansfullt wäntade taflan kommer ännu icke.

Han skrifwer ånyo; men erhåller icke en gång ett swar. Då förlorar han slutligen tålamodet. Dagen efter det besök, som kejsarinnan hade gjort hos den med Hederslegionens kors utmärkta konstnärinnan, skrifwer B. ett wäl anständigt hållet, men allwarsamt bref, hwari han beder Rosa Bonheur säga honom hwilka medel han måste anwända, för att förmå henne, att lemna den beställda taflan. En hetsig korrespondens uppstår nu, i hwilken det första oartiga ordet fälldes från Rosa Bonheurs sida, och som slutar med denna förklaring från konstnärinnan: "Ni har betagit mig all lust att swara er med en enda bokstaf, alltså så mycket mindre med äfwen den minuta lilla bit målad linneduk."

Då bragte Herr B. saken inför rätta, i det han fordrade antingen taflan eller 15,000 francs i skadeersättning. Efter långa förhandlingar förklarade första instansen, att Herr B. förfarit fullkomligt i sin ordning, samt dömde Rosa Bonheur, att inom 6 månader lemna Herr B. en af henne målad tafla i den öfwerenskomna stilen, eller ock efter förloppet af 6 månader, för hwarje dags dröjsmål, och i nödfall till och med i 3 månader, taxera till Herr B. 20 francs dagligen. Naturligtwis gick Rosa Bonheur till 2:dra instansen. Ehuruwäl denna ändrade den första dom, kom konstnärinnan dock ej bättre derifrån, ty kejsaren dömde henne, att betala 4,000 francs i skadestånd, hwaremot hon befriades från att lemna taflan.

Hur mången konstnär har icke wid underrättelsen om detta utslag tänkt inom sig, att, med afseende på Rosa Bonheur, icke mannen al lenast wore lycklig. Hwilken lycka, att wara i den ställningen, att kunna betala 4,000 francs derfore att man nekar sig att förtjena 10,000 fr. genom en målning.

[[FORTSÄTTER]]