Konstakademien stänger dörren för kvinnliga elever

"...konstnär, reser jag till Rom, hur det än går", sade hon. Fråga dem som några år senare – sedan omöjligheten att få resmedel från hemlandet krossat hoppet om Romresan – såg henne återvända hem och med obruten kraft och friskt mod slå in på en annan bana. Hon lade tills vidare konstens högre grenar åt sidan för att som en av huvudstadens skickligaste fotografer tjäna ihop pengar till framtida konstresor, samtidigt som hennes konstnärssinne förädlar hantverket och förvandlar det till ett konststudium som en dag ska bära frukt i verk av högre värde.

Fråga dem som nyligen, vid en konstutställning i en av Frankrikes större städer, gav högsta priset åt en ung svensk målarinna – en konstnärsnatur så rikt begåvad att det fanns en tid då både hennes lärare och hon själv tvekade om huruvida skulptur eller måleri borde bli hennes huvudämne.

Fråga för övrigt alla dem som på våra inhemska konstutställningar med nöje betraktar många av våra kvinnliga konstnärers arbeten: porträtt, genremålningar och stilleben.

Alla kommer att svara att den svenska kvinnan i konstnärligt hänseende är precis lika rikt begåvad som sina systrar i andra länder.

Men, invänder kanske våra läsare, förmodligen har man inte heller i andra länder sett skäl att öppna konstakademier och läroanstalter för kvinnliga konstelever, som ju alltid är färre till antalet än de manliga. Det förhåller sig dock tvärtom. I Paris har det sedan länge funnits en särskild akademi för kvinnliga konstnärer, där Rosa Bonheur av staten utnämnts till direktris och hennes yngre syster till lärarinna. Dessutom har kvinnliga elever alltid haft rätt att delta i pristävlingen vid l'Académie Royale.

I London har en konstskola för kvinnliga elever, grundad av ett privat sällskap, verkat i många år med ständigt växande verksamhet, och många av dess tidigare elever hör nu till Englands mest berömda målarinnor. Ända fram till år 1860 hade dock inga kvinnliga elever tagits emot vid The Royal Academy – detta trots att, som en engelsk tidning påpekar, en av akademiens allra första medlemmar var en kvinna: Angelika Kauffman. Vid årssammankomsten 1860 hände det sig emellertid att den bästa teckning som lämnats in till akademien för att få en elevplats var gjord av en kvinna, och från den stunden har akademien öppnat sina lärosalar även för kvinnliga elever. Dessutom har kvinnliga konstutövare alltid haft fritt tillträde till den utmärkta läroanstalten och museet i Kensington.

Vad har då svenska Kungliga Akademien för de fria konsterna gjort för att i detta avseende hålla jämna steg med tidens krav och med motsvarande institutioner i andra länder? Den har enligt stadgarna beviljat svenska konstnärinnor den tämligen betydelselösa förmånen att kunna väljas till ledamöter av akademien, men i övrigt hållit sina portar stängda och gjort sin fria undervisning, sin pristävlan och sina stipendier oåtkomliga för alla kvinnliga elever.

Men orsaken? Orsaken? ropar våra läsare, och vi upprepar: Or– (Reds. anm.: texten fortsätter i ett senare nummer.)

konstnär, reser jag till Rom, hur det än går"; fråga dem, hvilka efter några år, sedan omöjligheten att från fäderneslandet erhålla resmedel omintetgjort hoppet om Romarfärden, sågo henne återkomma hem och med obruten kraft och friskt mod kasta sig in på en annan bana, tillsvidare sparande konstens högre grenar, för att såsom en af hufvudstadens skickligaste fotografer, inbringa medel till framtida konstresor, på samma gång hennes artistsinne förädlar handtverket, och förvandlar det till ett konststudium, som en gång skall bära frukt i bilder af högre värde.

Fråga dem, som, nyligen vid en tafvelexposition i en af Frankrikes större städer, lemnat högsta priset åt en ung svensk målarinna, en konstnärsnatur, så rikt begåfvad, att det var en tid, då hennes lärare och hon sjelf tvekade, huruvida bildhuggeri eller målning borde blifva hennes hufvudstudium.

Fråga för öfrigt alla dem, hvilka på våra inhemska konstexpositioner med nöje betrakta många af våra qvinliga artisters arbeten, porträtter, genremålningar och Stillebensbilder.

Alla skola svara, att den Svenska Qvinnan är i konstnärligt afseende fullt lika rikt begåfvad som hennes systrar i andra länder.

Men, invända kanske våra läsare, troligen har man icke heller i andra länder ansett skäl att öppna konstakademier och läroanstalter för qvinliga konstnärsélèver, hvilka dock alltid i antal äro de manliga underlägsna. Det förhåller sig likväl tvertom: i *Paris* har nemligen sedan länge existerat en särskild akademi för qvinliga konstnärer, vid hvilken, *Rosa Bonheur* af Staten blifvit utnämnd till direktris samt hennes yngre syster till lärarinna; dessutom hafva qvinliga élèver alltid haft rättighet att deltaga i pristäflingen vid *l'Académie Royale.*

I *London* har sedan många år en, af ett enskildt sällskap stiftad konstskola för qvinliga élèver fortgått med en ständigt stegrad verksamhet, och många af dess forna élèver äro nu bland Englands mest berömda målarinnor. Ända till år 1860 hade dock inga qvinliga élèver blifvit mottagna i *The Royal Academy*, och det ehuru (anmärker en engelsk tidning) en af de allra första medlemmarne af denna *Academy* var ett fruntimmer — *Angelika Kauffman*. Nu hände sig emellertid vid årssammankomsten 1860, att den bästa teckning, som blifvit till Akademien inlemnad för erhållande af en élèveplats, var gjord af ett fruntimmer, och från och med denna stund har också Akademien upplåtit sina lärosalar för qvinliga lärjungar. Derjemte hafva qvinliga konstidkare alltid haft fritt tillträde till det förträffliga läroverket och muséet i *Kensington.*

Hvad har emellertid svenska Kgl. Akademien för de fria konsterna gjort, för att i detta afseende hålla jemna steg med tidens fordringar, och med andra länders likartade institutioner? Den har, enligt stadgarne, beviljat svenska konstnärinnor den temligen betydelselösa förmånen att *kunna* bli valda till ledamöter af Akademien, men för öfrigt hållit sina portar stängda, sin fria undervisning, sin pristäflan och sina stipendier oåtkomliga för alla qvinliga élèver.

Men *orsaken? orsaken?* ropa våra läsare, och vi upprepa: *Or-* [[FORTSÄTTER]]