Utskott föreslår ersättning till kyrkan för halländska fyrkohemman

Det sammansatta stats- och ekonomiutskottet behandlade den 27 augusti den gamla frågan om de halländska fyrkohemmanen och beslöt efter viss överläggning att tillstyrka att ständerna, i enlighet med herr Björcks motion, beslutar följande:

1. Kyrkorna och prästerskapet ska för framtiden oantastat få behålla den avgift som under namnet "landgille" av ålder har utgått från de numrerade fyrkohemmanen i Halland, i enlighet med vad jordeböckerna nu utvisar.

2. Som ersättning för den städja som kyrkor eller prästerskap i äldre tider uppburit vid byten av brukare på dessa hemman, liksom för de arrenden som på senare tid uppburits i städjornas ställe, ska kyrkorna och prästerskapet få en förhöjd avgift. Den beräknas så att: a) städjobreven mellan år 1776 (då realisationen fastställde sedlarnas myntvärde) och 1826 läggs till grund; b) tiden mellan brukarbyten antas i genomsnitt vara omkring 20 år; c) den under 50 år vanliga städjan, där den utgått i pengar eller på annat sätt bestämts, räknas tredubbel (Reds. anm.: originaltexten är här delvis förvanskad; beräkningssättet sägs bli desto förmånligare för avgiftsägarna eftersom 1830 års realisation ändrade myntfoten till endast 128 skilling, eller 2⅔ riksdaler per riksdaler specie); d) sedan medelvärdet av städjans kapitalbelopp för 50 år på detta sätt tagits fram, beräknas en avgift på 5 procent av detta, och denna blir det årliga belopp som under namnet städjeersättning ska utgå för all framtid.

4. Denna städjeersättning ska under detta namn, utöver den ordinarie avgiften, föras in i hemmanens jordeböcker till ovillkorlig efterrättelse för framtiden. (Reds. anm.: punkt 3 saknas i originaltexten, sannolikt på grund av tryckfel.)

5. På dessa villkor anses de brukare och arrendatorer som nu innehar hemmanen berättigade att även fortsättningsvis besitta dem – brukarna från början av 1859 och arrendatorerna vid utgången av nuvarande arrendekontrakt. (Reds. anm.: texten bryts här mitt i meningen.)

Sammansatta Stats- och Ekonomiutskottet förehade den 27 Aug. den gamla frågan om hallandska fyrkohemmanens och beslöt efter någon öfwerläggning tillstyrka ständerna att i öfwerensstämmelse med Hr Björcks motion besluta:

"1:o Kyrkorna och presterskapet i framtida oqwaldt åtnjutande af den ränta, som under namn af "landtgille" af ålder utgått från de numererade fyrkohemmanen i Halland, allt efter hwad jordeböckerna nu utwisa; 2:o såsom ersättning för den städja hwilken kyrkor eller presterskap i äldre tider uppburit wid förändringar med åboer å nämnde hemman, äfwensom för de arrenden, hwilka i sednare tider blifwit i städjornas ställe uppburna, komma kyrkorna och presterskapet att åtnjuta en förhöjd ränta, hwilken beräknas på det sätt, att: a) städjobrefwen emellan år 1776 (då realisationen befästade sedlarnes myntwärde) och 1826 läggas till grund för densamma; b) såsom medium af tiden mellan åboförändringarne antagas omkring 20 år; c) i följd häraf beräknas den under 50 år wanliga städjan berukats i penningar, hwar någon andel deraf annat sätt bestämd, tredubbel (hwilket beräkningssätt blifwer så mycket billigare till fördel för ränteägarne, som 1830 års realisation förändrat myntfoten endast till 128 sk., eller 2⅔ rdr på rdrn specie); d) sedan sålunda medeltalet af städjans kapitalbelopp blifwit för 50 år funnet, uträknas räntan derå efter 5 proc., och denna ränta blifwer det årliga belopp, som, under namn af städjeersättning, skall i allt framtid utgå; 4:o denna städjeersättning skall, under detta namn, utöfwer ordinarie räntan, uti hemmanens jordeböcker intagas till framtida owillkorlig efterrättelse; 5:o på sådana wilkor anses de åboer och arrendatorer, som nu innehafwa hemmanen, böra af dem från 1859 års början, de sednare wid nuwarande arrende-kontrakts utgång, berättigade att fortfarande besitta hemmanen, de,