Tidningssida ur SNÄLLPOSTEN, 1860-09-06
SNÄLLPOSTEN • 1860-09-06

Bankoutskottet fastställer lånefonder och miljonöverföring till riksgälden

1860Karl XV · Representationsreformens tid · Nationalstaternas tid
Regent
Karl XV — kung sedan 1859
Sverige då
Union med Norge · tvåkammarriksdag ersätter ståndsriksdagen 1866 · utvandringen till Amerika tar fart
Epok
Representationsreformens tid — ståndsriksdagen avskaffas efter 400 år
Samtidigt
Amerikanska inbördeskriget · Tyskland enas 1871
Historisk karta över Europa
Europa 1815 — efter Wienkongressen · Kartdata: historical-basemaps, GPL-3.0

Det förstärkta bankoutskottet har, med rikets ständers befogenhet, avgjort följande frågor:

1. I bankreglementet ska, enligt präste- och borgarståndens mening, införas en bestämmelse med innebörden att fonden för utlåning mot inteckning i fast egendom – inklusive beloppet av de från banken utgivna, ännu obetalda lån med återbetalningsskyldighet i silver, vilka allteftersom de flyter in tillförs denna lånefond – fastställs till 8 615 000 riksdaler (Reds. anm.: delbeloppen i texten summerar till 8 625 000, så en av siffrorna är sannolikt feltryckt). Av dessa ska 7 500 000 riksdaler avsättas för inteckningar i egendom på landsbygden och 1 125 000 riksdaler för inteckningar i hus och jord i städerna utom Stockholm. Fullmäktige åläggs dock att hålla inne 125 000 riksdaler av landsbygdsfonden under vart och ett av åren 1860–1863, samt av stadsfastighetsfonden 40 000 riksdaler under vart och ett av åren 1861 och 1862 och 45 000 riksdaler, allt i riksmynt, under 1863.

Beslutet fattades med 75 röster mot 45. Minoriteten ville i stället att fonden skulle fastställas till 8 625 000 riksdaler med samma fördelning men utan bestämmelser om innehållna belopp.

2. Adelns och borgarståndets mening segrade med 61 röster mot 57 (en röstsedel kasserades): fullmäktige ska under vart och ett av åren 1861, 1862 och 1863 hålla inne 200 000 riksdaler riksmynt av den allmänna dispositionsfonden, på det sätt fullmäktige finner lämpligast, dock med förbehållet att den andel av fonden på 150 000 riksdaler som avsatts för lånekontoret i Visby inte får minskas. Minoriteten ville att dispositionsfonden utan vidare minskning skulle behållas vid det belopp den uppgår till vid slutet av 1860.

3. Adelns och prästeståndets beslut antogs med 61 röster mot 58: vid utlåning från den allmänna dispositionsfonden ska räntan bestämmas av fullmäktige, med hänsyn till de förhållanden som nämns i moment 1 i paragraf 154 i 1858 års reglemente, till lägst 5 och högst 6 procent. Minoriteten ville fastställa räntan till 5 procent.

4. Präste- och borgarståndens beslut segrade med 78 röster mot 41: av bankens sedan början av 1857 uppkomna, hittills inte disponerade vinst ska en summa på 1 000 000 riksdaler riksmynt överlämnas från banken till riksgäldskontoret med en tredjedel vid slutet av vart och ett av åren 1860, 1861 och 1862. Motförslaget utgjordes av bondeståndets beslut, att den i punkt 12 i utlåtande nummer 31 nämnda miljonen skulle ställas till bankofullmäktiges förfogande för att förräntas efter omständigheterna och på det sätt som är fördelaktigast för banken och det allmänna.

Bondeståndets beslut hade dessförinnan antagits som motförslag genom en omröstning med 70 röster mot 49. Minoriteten ville i stället ha adelns beslut som motförslag, vilket innebar avslag på utskottets hemställan om överlämnande av miljonen till riksgäldskontoret, varvid utskottet skulle ha fått i uppdrag att återkomma med nytt förslag om användningen av bankens odisponerade vinstmedel. (Reds. anm.: den avslutande meningen i originalet är språkligt ofullständig; innebörden har återgivits efter sammanhanget.)

Bakgrund

Under ståndsriksdagens tid styrdes Riksens ständers bank – föregångaren till dagens Riksbank – direkt av riksdagens fyra stånd: adel, präster, borgare och bönder. Bankens reglemente, utlåningsfonder och vinstdisposition fastställdes vid varje riksdag, och när stånden var oeniga avgjordes frågorna i ett så kallat förstärkt bankoutskott, där ledamöter från alla stånd röstade gemensamt.

Besluten i texten rör kärnan i bankens verksamhet: hur mycket som fick lånas ut mot inteckning i jordbruksfastigheter och stadsfastigheter, hur den allmänna dispositionsfonden skulle hanteras och vilken ränta som skulle tas ut. Att räntan sattes till mellan 5 och 6 procent i stället för fast 5 procent gav bankofullmäktige viss flexibilitet, något som var omstritt eftersom billiga krediter var en viktig fråga för jordägare och näringsliv.

Överföringen av en miljon riksdaler riksmynt av bankens vinst till riksgäldskontoret speglar tidens praxis att låta bankens överskott stärka statens finanser. Riksmynt (rmt) var den myntenhet som införts vid decimalreformen 1855, och hänvisningarna till äldre silverlån visar att banken fortfarande avvecklade fordringar från tiden före myntreformerna. Voteringssiffrorna vittnar om jämna styrkeförhållanden mellan stånden, där präster och borgare respektive adel bildade skiftande majoriteter.

Gamla nyheter visar riktiga tidningsartiklar ur nationalbibliotekens digitaliserade arkiv — alltid från just denna dag, ett annat år. Om tidningen ›

‹ Fler gamla nyheter