Marcus Larson. Om konstnärens tavelutställning i Stockholm skriver en korrespondent till "Barometern" följande:
Marcus Larson har en del av sina tavlor utställda i fyra fönster i Kungliga teaterns lokal. Bland de tavlor som i början drog till sig uppmärksamheten var "Ett Regnväder" förträfflig: ett nordiskt landskap där regnet har bildat små nätta bäckar som i yster lek hoppar ned från brant till brant, och som i dalsluttningen stänker över en mindre bergklippa. Klippan liknar en sovande jätte som, med handen över huvudet och med sned min, tycks vara lite generad av de ungas otyglade lek. Även "Månsken i skärgården", "Dyningar på havet" med flera vann mycket bifall.
En tid före julen visade konstnären upp en till synes tom duk (Reds. anm.: i originalet står "tyckt ren duk") och sade att "där skulle om åtta dagar framträda en tanke som han ville underställa rikets ständers prövning". Efter tio dagar såg man det mest småtäcka småländska skogsstycke man kunde föreställa sig – en målning omkring sex fot lång och fyra fot hög. I fonden brinner inte mindre än nio stycken "fällor" (svedjeland), och från den som ligger närmast åskådaren speglas eldslågorna med den största naturlighet i gölen nedanför fällkanten.
Konstnären sade sig visserligen ha hört att motionstiden var slut, men trodde att tavlan kunde ses som hans motion i skogsförödelsefrågan och leda till någon väckelse i detta för fosterlandets framtid så viktiga ärende. Herr Larsons utställning besöks ganska flitigt och vinner ett nästan odelat bifall. (Reds. anm.: Texten avbryts här och fortsätter i en senare del.)
— **Marcus Larson.** Rörande konstnärens i Stockholm föranstaltade tafle-exposition skrifwer en korrespondent till "Barometern" följande: "Marcus Larson har en del af sina taflor exponerade i fyra fönster i kongl. teaterlokalen. Bland de taflor, som i början tilldrogo sig uppmärksamheten, war "Ett Regnwäder" förträffligt: Ett nordiskt landskap, der regnet bildat sig till små nätta bäckar, som i yster lek hoppa ned från brant till brant, och som i dalsluttningen öfwerstänka en mindre bergklippa, bildande en sofwande jätte, hwilken, med handen öfwer hufwudet och med wriden min tyckes liksom litet generad af de ungas otyglade lek. Äfwen "Månsken i skärgården", "Dyningar på hafwet", m. fl., wunno mycket bifall. — Någon tid före Julen wisade konstnären ett tyckt ren duk och yttrade, att "derå skulle om åtta dagar framstå en tanke, som han wille underställa rikets ständers pröfning." Om 10 dagar såg man ett det småtäckaste Småländska skogsstycke, man kunde föreställa sig — en målning omkring 6 fot lång och 4 d:o hög. — I fonden brinna icke mindre än nio stycken "fällor" och från den af dessa, som ligger åskådaren närmast, reflekterar eldflammorna i den nedanför fällkanten belägna gölen med den största naturlighet. Konstnären sade sig wäl hafwa hört att motionstiden wore slut, men trodde att, kunde få anses så, som hans motion i skogsförödelsefrågan, kunde ledas till någon wäckelse och framtiden i detta fosterlandet så nära rörande ärende. Hr Larsons exposition besökes ganska flitigt och winner nästan odeladt bi- [[FORTSÄTTER]]
Gamla nyheter visar riktiga tidningsartiklar ur nationalbibliotekens digitaliserade arkiv — alltid från just denna dag, ett annat år. Om tidningen ›
