Landshövding Nordenfelt öppnade åttonde lantbruksmötet i Jönköping

Jönköping.

Åttonde allmänna svenska lantbruksmötet i Jönköping den 13–17 juli 1858.

Redan i lördags och söndags anlände resande till mötet, och i måndags kväll kom nästan samtidigt tre ångbåtar: "Per Brahe" och "Östergötland" från Stockholm samt "Askersund" från staden med samma namn, alla tre fullpackade med passagerare. I går anlände dessutom ångfartyget "Prins August" från Askersund, också med talrika passagerare. Staden har därför ett ovanligt livligt utseende jämfört med vad som är normalt vid den här tiden på sommaren, då en del av stadens invånare brukar tillbringa den vackra årstiden på landet eller vid brunnar och bad.

Första dagen, tisdagen den 13 juli, öppnades mötet klockan 10 i det nya hotellets festsal, som för tillfället hade inretts och tapetserats provisoriskt. Fonden var dekorerad med kungens namnchiffer och läktaren prydd med en smakfull dekoration av levande blommor. Alla trappor och förstugor till samlingssalen var också prydda med friskt löv och lätta valv av granris, för att dölja de oputsade väggarna i det ännu ofullbordade huset. Samlingssalen är mycket ljus och rymlig. I fonden finns en estrad med särskilda bord för ordföranden, sekreteraren och tidningarnas referenter, och för mötets medlemmar har soffor, stolar och bänkar ställts i ordning i salen. Mötet tycktes denna dag ha lockat ungefär 300–400 personer.

Ordförande är landshövdingen och riddaren E. W. Nordenfelt, vice ordförande brukspatronen och riddaren De Maré. Styrelsen består dessutom av statsrådet, landshövdingen och kommendören A. Faxe, överstelöjtnanten H. Key, landssekreteraren C. O. Brorström, assessorn G. F. Asker, kaptenen baron von Otter, kaptenen H. Broberg, häradshövdingen H. Rahmn, brukspatronen F. Killander, vice häradshövdingen R. Frick – mötets skattmästare – samt förste stadskomministern A. J. Rydén, mötets sekreterare.

Sedan Kungl. Maj:ts brev om anslagen till mötet lästs upp av sekreteraren, hälsade ordföranden mötet välkommet med ett mycket lyckat tal, där han i huvudsak yttrade följande:

Det är både en plikt och en högt värderad rättighet för mig att nu förklara detta möte öppnat och att å egna och styrelsens vägnar hälsa er alla välkomna. Måtte dessa gemensamma överläggningar om frågor som är viktiga för fosterjordens och dess söners framtid leda till värdefulla förbättringar i landets modernäring, och må de många diskussionerna och den personliga samvaron bli glanspunkter i vårt minne. Tre år har gått sedan det senaste lantbruksmötet i Uppsala – en kort tid, om man jämför med den långa period under vilken jordbruket med betänksam långsamhet utvecklats till vad det nu är.

Vi lever i en tid då snillet och vetenskaperna i en tidigare otänkbar grad har minskat avstånden i tid och rum, då en idé som uppstått var som helst på jorden snart behöver färre minuter för att bli känd i den civiliserade världen än den förr behövde veckor eller månader. Man tävlar i vår tid om att genast tillgodogöra sig de viktigaste uppfinningarna och håller till och med på att förverkliga den djärva tanken att dra en järnväg genom Alperna, vilkas bestigande forntiden betraktade som en hjältebragd. Människoanden har utökat sitt herravälde över naturkrafterna: man kan numera så, skörda, bruka jorden, tröska, spinna, väva och sy, ja till och med räkna, sätta och trycka med maskiner. Industri och produktion har ökat i alla riktningar med en växande hastighet som inte tycks ha någon gräns. I en sådan tid får de tre åren en större betydelse, och lantbruksmötets uppgift att redogöra för dessa uppfinningar och söka få dem tillämpade på vårt lands jordbruk är i sanning av mycket stor vikt och omfattning.

Lanthushållningen har dessutom, enligt min uppfattning, under de senaste åren nått en ny ståndpunkt eller, om jag får uttrycka mig så, bytt själva sin grundtanke. En förståndig jordbrukare tänkte förr att sälja de produkter som blev över efter det egna behovet, för att undvika penningutgifter och göra sig oberoende av utlandet. Nu tänker i stället varje lanthushållare på att producera de varor som bäst passar hans jord och som ger de högsta priserna på marknaden, utan hänsyn till de egna behoven, vilka bättre kan tillgodoses genom inköp – och ju mer man investerar i jordbruket, desto större blir avkastningen. Jordbruket har alltså gått över från protektionistiska principer till frihandelsprinciper. Detta har skapat ett stort kapitalbehov, som lett till hypoteksföreningar och privatbanker, vilka dock inte har befriat det svenska jordbruket från de nuvarande effekterna av penningkrisen. Hur dessa olägenheter ska kunna avhjälpas är frågor som förtjänar detta mötes allvarliga begrundande och som ger rika ämnen för överläggningar.

Kungen, som alltid omfattat jordbruket med öm omsorg, har av riksdagens ständer begärt betydande anslag till lanthushållningens främjande: en femtedel av brännvinsutskänkningsskatten till hushållningssällskapens förfogande, 14 000 riksdaler till en lantbruksskola i Skåne, 1 000 riksdalers höjning till var och en av rikets lägre lantbruksskolor med mera. Allt detta är nya skäl till den tacksamhet, kärlek och vördnad med vilken svenska hjärtan alltid omfattat sin älskade konung, vars sorgliga sjukdomstillstånd ger ökad tyngd åt vår gemensamma varma och innerliga önskan: Gud bevare konungen! Leve konungen! – i vilket hela församlingen instämde.

Därefter riktade ordföranden också några varma och artiga hälsningsord till damerna på läktaren och uttryckte bland annat sin glädje över att finna kvinnan intresserad av männens allvarliga överläggningar. Dessa båda tal, framförda med landshövdingens klara och kraftfulla stämma, tycktes göra ett stort intryck på de församlade.

Sedan arbetsordningen fastställts och åtskilliga tillkännagivanden gjorts om inkomna handlingar med mera, meddelades att Lantbruksakademien till sina fullmäktige vid mötet utsett sin sekreterare, kungliga sekreteraren Nathhorst, samt presidenten Åkerman, som dock ännu inte hade anlänt i går. Kungliga sekreteraren Odelberg, som tidigare valts, var förhindrad att närvara å akademiens vägnar. Ombud från flera av rikets hushållningssällskap hade också infunnit sig. Till ordförande i åkerbrukssektionen utsågs direktören och kommendören E. Nonnen, i sektionen för boskapsskötsel professorn Arrhenius och i sektionen för binäringarna landshövdingen och kommendören greve Mörner. Till kommitterade med uppgift att välja tid och plats för nästa lantbruksmöte utsågs statsrådet, landshövdingen och kommendören A. Faxe, presidenten S. A. Darin (Reds. anm.: namnets stavning är osäker) och brukspatronen L. G. von Celsing.

Därefter inleddes diskussionen om de framlagda överläggningsämnena. Den första frågan lämnades, på förslag av herr Arrhenius, öppen till nästa sammankomst. Den andra frågan, om import av förbättrade jordbruksredskap från utlandet, diskuterades av herrarna Wulff, J. T. Nathhorst, Key, Nonnen, baron Hermelin, Ribbing, De Maré och Arrhenius. Mötet beslutade att uttala önskemålet att Lantbruksakademien skulle importera, pröva och dela ut de nyaste typerna av jordbruksredskap, underlätta den inhemska tillverkningen av dem samt kostnadsfritt dela ut modeller med mera. I den tredje frågan, om prisbelöningar för jordbrukets främjande, talade herrarna J. T. Nathhorst, Key, H. Nathhorst och Arrhenius, varefter mötet med acklamation beslutade att uttala önskemålet att premier även fortsättningsvis borde delas ut årligen av hushållningssällskapen och deras avdelningar, samt att regeringen borde bekosta resorna för prisdomarna. Den fjärde frågan, som gällde åtgärder för att främja spannmålshandeln, ledde till en längre diskussion, där talarna var eniga om att förbättrade kommunikationer var det kraftfullaste medel staten kunde bidra med för att främja denna handel. (Reds. anm.: Texten avbryts här i originalet.)

Jönköping.

Åttonde Allmänna Swenska Landtbruksmötet i Jönköping den 13—17 Juli 1858.

Redan i Lördags och Söndags ankommo resande till Mötet och i Måndags afton anlände nästan samtidigt 3:ne ångbåtar, hwaraf "Per Brahe" och "Östergötland" ifrån Stockholm och "Askersund" ifrån staden med samma namn, alla tre öfwerfyllda med passagerare. I går anlände dessutom ångfartyget "Prins August" ifrån Askersund, också med talrika passagerare, så att staden erbjuder ett särdeles lifligt utseende, emot hwad wanligt är under denna del af sommaren, då en del af stadens inwånare wanligen tillbringar den wackra årstiden på landet eller wid brunnar och bad.

Första dagen, Tisdagen den 13 Juli, öppnades Mötet kl. 10 i det nya Hotellets Sollennitetssal, som för detta tillfälle blifwit provisoriskt inredd och tapetserad samt dekorerad i fonden med H. M. Konungens namnschiffer och läktaren prydd med en smakfull dekorering af lefwande blommor. Alla trappor och förstugor till församlingssalen äro jemwäl prydda med friskt löf och lätta hwalf af granris, för att dölja de orappade wäggarne i det ännu ofullbordade huset. Samlingssalen är särdeles ljus och rymlig, i fonden är anbragt en estrad, hwarpå särskilda bord finnas placerade för Ordföranden, Sekreteraren och tidningarnes referenter, och för Mötets medlemmar äro soffor, stolar och bänkar ordnade i salen. — Mötet tycktes denna dag wara besökt af ungefär 3 a 400 personer. Ordföranden är Herr Landshöfdingen och Riddaren E. W. Nordenfelt, vice Ordförande Herr Brukspatronen och Riddaren De Maré. Bestyrelsen utgöres dessutom af Herr Statsrådet, Landshöfdingen och Kommendören A. Faxe, Herrar Öfwerstelöjtnanten m. m. H. Key, Landssekreteraren m. m. C. O. Brorström, Assessor m. m. G. F. Asker, Kapten Baron von Otter, Kapten H. Broberg, Häradshöfding H. Rahmn, Brukspatron F. Killander, v. Häradshöfding R. Frick, Mötets Skattmästare och Förste Stadskomminister A. J. Rydén, Mötets Sekreterare. Sedan Kongl. Maj:ts nådiga bref om anslagen för Mötet blifwit af Sekreteraren uppläst, helsade Ordföranden Mötet med ett högst lyckadt tal, hwaruti han bland annat yttrade hufwudsakligen följande:

Det är både en pligt och en högt wärderad rättighet för mig, att nu förklara detta möte öppnadt och att å egna och Bestyrelsens wägnar helsa eder alla wälkomna. Måtte dessa gemensamma öfwerläggningar om frågor, wigtiga för fosterjordens och dess söners framtid, föranleda wärderika förbättringar i landets modernäring, och må de talrika öfwerläggningar och meddelanden som jag emotser jemte den personliga samwaron blifwa glanspunkter för wårt minne. Tre år hafwa förflutit sedan sista Landtbruksmötet i Upsala, en kort tidsafdelning, om man betraktar den i jemförelse med en lång förfluten, under hwilken jordbruket med betänksam långsamhet utwecklats till hwad det nu är. I en tid då snillet och wetenskaperna till en förr otänkbar grad förminskat afstånden i tid och rum, då en idé eller tanke uppkommen på hwilken del af jorden som helst snart behöfwer färre minuter att blifwa känd inom den civiliserade werlden än förr weckor eller månader, då man i nutiden täflar om att genast tillgodogöra sig de wigtigaste uppfinningarne, och till och med håller på att utföra den djerfwa tanken att med en jernbana gå igenom de Alper, hwars öfwerstigande forntiden betraktade såsom en hjeltebragd, liknande underwerk, i en tid då menniskoanden förökat sitt herrawälde öfwer naturkrafterna, då man numera kan så, skära, bruka jorden, tröska, spinna, wäfwa och sy, ja till och med räkna, sätta och trycka med machiner, och då industri och produktion i alla riktningar tilltagit med en wäxande hastighet, för hwilken man icke kan förutse någon gräns: I en sådan tid få de tre åren en större betydelse och Landtbruksmötets uppgift att redogöra för dessa uppfinningar och söka att få dem tillämpade på wårt lands jordbruk är i sanning af ganska betydlig wigt och omfattning. Landthushållningen har dessutom, enligt min uppfattning, under de sista åren öfwergått till en ny ståndpunkt eller, om jag så får uttrycka mig, bytt om sjelfwa sin grundtanke. En förståndig jordbrukare tänkte förr att sälja sina efter eget behof öfwerblifna produkter för att undwika penningeutgifter och sätta sig i oberoende, af utlandet, nu deremot tänker hwarje landthushållare att frambringa sådana alster som mest öfwerensstämma med beskaffenheten af hans jord och högsta priserna i marknaden, utan afseende på egna behof, hwilka fullkomligare kunna fyllas genom uppköp, och dess mera kostnader som nedlägges på jordbruket dess större afkastning. Jordbruket har således öfwergått ifrån prohibitiva till frihandelsgrundsatser. Detta förhållande har framkallat stort kapital-behof, deraf Hypotheksföreningar och Priwatbanker, hwilka dock icke aflägsnat ifrån det Swenska jordbruket de nuwarande känningarne af penningeförwecklingen. Huru dessa olägenheter kunna häfwas äro uppgifter, förtjenta af detta mötes allwarliga begrundande och rika ämnen till öfwerläggningar. H. M. Konungen, alltid med huld omwårdnad omfattande jordbruket, har af Rikets Ständer äskat betydliga anslag till landthushållningens befrämjande, såsom 1/5 af bränwinsutskänkningsskatten till Hushållningssällskapernas förfogande, 14,000 R. till Landtbruksskola i Skåne, 1,000 R. förhöjning till hwarje af Rikets lägre Landtbruksskolor m. m., allt nya anledningar till förhöjande af den tacksamhet, kärlek och wördnad, hwarmed Swenska hjertan städse omfattat sin älskade Konung, hwars sorgliga sjukdomstillstånd gifwer förökad betydelse åt wår gemensamma warma och innerliga önskan: Gud beware Konungen! Lefwe Konungen! hwaruti hela församlingen instämde.

Derefter egnade Ordföranden jemwäl de å läktaren sittande damerna några warma och artiga helsningsord, yttrande ibland annat sin glädje öfwer att finna qwinnan intresserad för männens allwarliga öfwerläggningar. Dessa begge tal, framsagda med Herr Landshöfdingens klara och kraftiga stämma, tycktes på de församlade göra ett stort intryck.

Sedan arbetsordning fastställts och åtskilliga tillkännagifwanden gjorts om inkomna handlingar m. m. anmältes att Landtbruks-akademien till sina fullmäktige wid Mötet utsett dess Sekreterare Herr Kongl. Sekreteraren m. m. Nathhorst och Herr Presidenten m. m. Åkerman, hwilken sednare dock ej i går war anländ. Kongl. Sekreteraren m. m. Odelberg, förut wald, war förhindrad att infinna sig å Akademiens wägnar. Från åtskilliga af Rikets Hushållningssällskaper hade ombud äfwen infunnit sig. Till Ordförande i Åkerbruks-sektionen utsågs Herr Direktören och Kommendören E. Nonnen, i sektionen för Boskapsskötseln Herr Professorn m. m. Arrhenius och i sektionen för Binäringarne Herr Landshöfdingen och Kommendören Grefwe Mörner. Till Kommitterade att wälja tid och ort för nästa Landtbruksmöte nämndes Herr Statsrådet, Landshöfdingen och Kommendören A. Faxe, Herr Presidenten m. m. S. A. Darin och Herr Brukspatronen m. m. L. G. von Celsing.

Derefter började diskussionen öfwer de framställda öfwerläggningsämnena, hwarwid 1:a frågan, uppå hemställan af Herr Arrhenius, lemnades öppen till nästa sammankomst. — Andra frågan, rörande införandet ifrån utlandet af förbättrade åkerbruksredskap, diskuterades af Hrr Wulff, J. T. Nathhorst, Key, Nonnen, Baron Hermelin, Ribbing, De Maré och Arrhenius. Mötet beslöt att uttala den önskan, det Landtbruksakademien måtte införskrifwa, pröfwa och utdela nyaste slag åkerbruksredskap och underlätta den inhemska tillwerkningen deraf, samt att kostnadsfritt borde utdelas modeller m. m. — Öfwer tredje frågan, rörande prisbelöningar för jordbrukets befrämjande, talade Hrr J. T. Nathhorst, Key, H. Nathhorst och Arrhenius, hwarefter Mötet med acklamation beslöt att uttala den önskan, att premier fortfarande borde årligen utdelas af Hushållningssällskaperna och deras afdelningar, samt Regeringen bekosta resekostnaderna för prisdomare. — Fjerde frågan, som afsåg åtgärder för befrämjande af spanmålshandeln, framkallade en längre diskussion, hwaruti talarne öfwerensstämde uti att anse förbättrade kommunikations-anstalter som det ifrån Statens sida kraftigaste medlet till denna handels befrämjande. Öfwer denna fråga