Från Mexiko skrifves att Zuloaga låtit spärra alla mexikanska hamnar

Paris den 12. Med anledning av de många ryktena om krigsrustningar har den franska statstidningen Moniteur sett sig föranlåten att publicera en kort förklaring, där det helt och hållet förnekas att några extraordinära rustningar pågår. Frankrikes armé och flotta baseras på den redan fastställda budgeten för i år, och denna kommer inte att överskridas, heter det.

Wien den 12. Enligt rapporter från Belgrad den 11 angreps den engelske konsulns bostad samma dag av flera nizamer (Reds. anm.: osmanska reguljära soldater), vilka dock slogs tillbaka av den serbiska vakten. Stor förbittring ska råda bland både den turkiska och den serbiska befolkningen. Ett kompani serbisk militär har kommenderats till skydd för det engelska konsulatet.

London den 13. Kungen av Belgien väntas hit på torsdag. Drottningen har besökt Birmingham.

London den 14. I underhuset har ministrarna lagt fram den femte indiska resolutionen. Ett par motförslag väcktes, men efter viss debatt segrade regeringens förslag vid omröstningen.

Vidare. Från New York har underrättelser inkommit daterade den 1 juni. Den förbittring som visitationen av fartyg väckt fortsatte alltjämt och har lett till flera förslag i kongressen. Under tiden har det engelska sändebudet, lord Napier, låtit ett ångfartyg avgå till chefen för den engelska eskadern för att informera honom om läget.

Från Mexiko skrivs att Zuloaga har låtit spärra alla mexikanska hamnar.

Paris den 14. Moniteur innehåller en artikel om kringförsäljning av böcker, där det påminns om att religiösa skrifter som är ägnade att väcka fanatism inte får bäras omkring och bjudas ut till försäljning. Man måste, heter det, hindra utländska sällskap, som har tillgång till betydande resurser, från att skicka ut agenter som väcker oro i sinnena.

Paris den 15. Moniteur tillkännager att senatorn Delangle har utnämnts till inrikesminister, efter general Espinasse som har avgått. Herr Royer vikarierar för herr Fould som minister för det kejserliga huset.

Det kejserliga hovet har flyttat från Fontainebleau till Saint-Cloud.

Läget på börsen i Paris har under några dagar börjat förbättras, och fonderna stiger något. Man tillskriver såväl Moniteurs som den engelske ministern Disraelis fredliga uttalanden viss betydelse i detta. Det sägs också att kejsaren i sitt kommande tal i Cherbourg avser att göra ett nytt uttalande, likt det i Boulogne, om att "kejsardömet är freden".

Det missnöje med det nuvarande läget som under en tid har gripit fransmännen har, i brist på andra uttryckssätt, fått utlopp i en mängd delvis högst orimliga rykten. Det senaste är att ett kejserligt manifest väntas som ska besluta om en fullständig omformning av den franska politiken. Den stora nyheten för dagen är dock att inrikesministern, eller ministergeneralen som han kallas, Espinasse har entledigats och ersatts av en civilperson, senatorn Delangle. Den motvilja som general Espinasses utnämning till inrikesminister väckte har man således förmodligen inte ansett sig kunna trotsa längre.

Moniteurs notis, där uppgifterna om rustningarna vederläggs, har följande innehåll: "För ungefär ett kvartal sedan påstod de engelska tidningarna att den franska regeringen företog sig extraordinära rustningar. Moniteur vederlade dessa uppgifter. Nu har liknande påståenden åter förekommit, och vi förklarar dem ånyo grundlösa. Stridskrafterna till lands och sjöss, vilka för ett år sedan fastställdes för 1858, har inte ökats."

Tidningen Patrie har en något utförligare artikel i samma anda.

Det kejserliga hovet har anlagt sorg efter hertiginnan av Orléans för att visa att man "står fastare", som det heter, än tidigare regeringar. En av de halvofficiella tidningarna har, med anledning av de manifestationer som en del fransmän gjorde vid hertiginnans död, publicerat en artikel där det förklaras att regeringen har tillåtit dessa manifestationer utan att lägga något hinder i vägen; att den inte bryr sig om partiernas förhoppningar och att den, stark genom sitt folkliga ursprung, känner sig lycklig att kunna handla mer ädelmodigt än tidigare regeringar. "Den allmänna rösträttens fasta och väldiga verk frågar inte efter partiernas vallfärder, klander eller illvilja, och förlåter gärna den lättsinnighet och den barnsliga hämnd som visar sig i att skymfa dem som beskyddar den eller i att förneka de fördelar de åtnjuter."

Underrättelse har inkommit från Neapel om att den neapolitanska regeringen, sedan den engelska regeringen avgivit sitt ultimatum med tio dagars frist innan maktåtgärder skulle vidtas, har gett efter och genast betalat ut det krävda skadeståndet på 3 000 pund till de engelska maskinister som hållits i häkte, samt utlämnat det sardinska ångfartyget Cagliari till befälhavaren över den engelska Medelhavseskadern, lord Lyons.

De diplomatiska förbindelserna mellan västmakterna och Neapel ska, med anledning av den eftergivenhet kung Ferdinand visat i Cagliari-affären, ha kommit till den punkt att de är nära att återupptas. Amiral Lyons ska vara utsedd till Englands representant vid hovet i Neapel.

Från Berlin skrivs att man vid den fjärde konferensen, som hölls den 8, helt och formellt har övergett alla tankar på en union mellan furstendömena. Frankrike lär i stället ha väckt en del förslag om att återställa största möjliga likhet i de båda furstendömenas politiska institutioner, som en förberedelse till deras framtida förening.

Valen till departementsråden vållar regeringen bekymmer, eftersom den fruktar att oppositionen ska bli för starkt representerad och själv inte vågar uppträda med vanlig kraft vid valen. Prefekterna har därför fått order att visa takt och måttfullhet. Oppositionen har vid dessa val fördelen att kandidaterna inte behöver avlägga ed till kejsaren. Många oberoende kandidater har trätt fram, och flera prefekter har på grund av den rådande stämningen avstått från att ställa upp någon officiell lista.

En tidning i Petersburg innehåller följande korrespondens från Bryssel: Strax efter att säkerhetslagen utfärdats i Frankrike fick prefekten i Metz följande skrivelse från general Espinasse: "Herr prefekt! Enligt bestämmelserna i den allmänna säkerhetslagen får jag underrätta er om att det finns tre personer i ert departement som måste förvisas till följd av sitt uppträdande 1848. Ni ska därför genast sammankalla en kommission bestående av militärbefälhavaren, presidenten för överdomstolen och er själv, och utse dem som ska förvisas." Prefekten lydde; kommissionen sammankallades och man började gå igenom alla gamla akter, men förgäves – man kunde inte finna någon som förtjänade förvisning. Prefekten rapporterade detta till ministern, jämte lovord om det goda sinnelaget i departementet. Espinasse svarade genast: "Ni har inte förstått mig. Jag sade att tre personer från ert departement måste förvisas: det är advokat L., doktor M. och godsägaren R. Alla tre bor i Metz, och på dem ska åtgärden tillämpas." Den olycklige prefekten kallade åter samman kommissionen; denna fann de tre personerna oskyldiga, och prefekten rapporterade detta till ministern, men fick genast följande svar: "På ert personliga ansvar och vid risk att genast bli avskedad ska ni inom 24 timmar skicka de angivna personerna via Marseille till Lambessa." Prefekten hade inget annat val än att lyda. I staden blev förbittringen allmän, och en insamling öppnades för de förvisades familjer. Prefekten begärde sitt avsked och lade fram saken för kejsaren; denne lät kalla Espinasse till sig, och de förvisade fick återvända till sina familjer.

Ett rykte har gått i Paris om att domstolen i Versailles inte skulle ta upp målet om duellen mellan de Pêne och Hyenne, utan att de militära deltagarna i duellen skulle ställas inför krigsrätt, som skulle pröva om det hade gått hederligt till vid duellen.

Amiral Napier har i underhuset väckt frågan om huruvida regeringen inte behövde mer pengar med tanke på Frankrikes rustningar. Disraeli svarade hånfullt att man hyste alltför stor fruktan för ett krig som det inte fanns någon anledning till, eftersom Frankrike var i fullkomlig överensstämmelse med England om att upprätthålla freden i Europa. Disraeli meddelade därpå att Neapel hade gått med på Englands och Sardiniens krav. Vad gällde förhållandet till Förenta staterna hoppades han säkert att alla konflikter snart skulle vara över. Krigsministern förklarade för övrigt att England var fullkomligt rustat att möta varje angrepp.

Från Konstantinopel har åter trupper avgått till Hercegovina. Fuad Pascha har i Paris lämnat en not till konferensen, där han på Portens vägnar godtar status quo före 1856, men i övrigt önskar att den föregående pariskonferensens förklaringar ska hållas vid makt. Greve Walewski lär, på fråga om syftet med de två franska linjeskeppens närvaro i Grahovo, ha svarat att Frankrike inte ville hindra undertryckandet av upproret i gränsprovinserna.

De officiella underrättelserna från Bombay innehåller att överbefälhavaren Campbell utan stora förluster intagit Bareilly, att Rohilkund nu var ockuperat och allmän amnesti utfärdad, varigenom lugnet återställts i provinsen. Även Audh var lugnare, och de stora godsägarna hade underkastat sig. General Rose hade den 7 tillfogat fienden ett fullständigt nederlag vid Komos och fortsatt marschen mot Kalpi.

Följande mycket märkliga berättelse om en elefant som artillerist återfinns i den engelska arméns generalkommissaries rapport om militärtransportväsendets tillstånd i Indien: När general Outram i mars ryckte fram mot Lucknow blev en av de kolonner han ledde överrumplad mellan Sultanpur och Fyzabad av en stark upprorsstyrka, som den var tvungen att utkämpa en häftig drabbning mot. Sedan han ställt upp sina trupper lät han placera ut sina haubitsar på en lämpligt belägen höjd (Reds. anm.: berättelsen avbryts här i originalet).

Paris d. 12. Franska monitören har, med anledning af de många ryktena om krigsrustningar, sett sig föranlåten att intaga en kort förklaring, hvari helt och hållet bestrides att några utomordentliga rustningar förehafvas. Frankrikes armé och sjömakt är baserad på den för detta år redan uppgjorda budgeten hvilken icke kommer att öfverskridas, heter det.

Wien d. 12. Enligt inträffade underrättelser från Belgrad af d. 11, har engelska konsulns bostad samma dag blifvit angripen af flere Nisams, hvilka dock blifvit slagna tillbaka af den serbiska vakten. Stor förbittring skall råda så väl bland den turkiska som den serviska befolkningen; ett kompani serbisk militär har blifvit kommenderad till engelska konsulatets skydd.

London d. 13. Konungen af Belgien hitväntas om torsdag. Drottningen har gjort ett besök i Birmingham.

London d. 14. Uti underhuset hafva ministrarne framlagt den 5:te indiska resolutionen. Ett par motförslag väcktes, men efter någon debatt segrade regeringens förslag vid votering.

Dito. Från New-York hafva underrättelser ingått al den 1 Juni. Den' förbittring som visitationen af fartygen uppväckt fortfor ännu, och har framkallat flere förslag uti kongressen. Imellertid har engelska sändebudet, lord Napier låtit ett ångfartyg afgå till chefen för engelska eskadern för att underrätta honom om sakernas ställning.

Från Mexiko skrifves att Zuloaga låtit spärra alla mexikanska hamnar.

Paris d. 14. Monitören innehåller en artikel om kolportering af böcker, hvaruti det erinras om att religiösa arbeten, som äro egnade att väcka fanatism, icke få kringbäras och utbjudas till försäljning. Man måste, heter det, hindra fremmande sällskaper, som ega tillgång till betydliga hjelpmedel, att kringsända agenter, som väcka agitation i sinnena.

Paris d. 15. Monitören tillkännagifver att Senatorn Delangle blifvit utnämnd till inrikesminister, efter general Espinasse, som afgått. Hr Royer vikarierar för Hr Fould som minister för kejserliga huset.

— Det kejserliga hofvet har flyttat från Fontaineblean till S:t Cloud.

— Ställningen på Börsen i Paris har på några dagar börjat bättra sig och fonderna stiga något. Man tillskrifver så väl Monitörens som engelska ministern Disraelis fredliga yttranden någon orsak häri, äfvensom det omtalas att kejsaren tänker i sitt blifvande tal i Cherbourg göra en ny manifestation, lik den i Boulogne att "kejsardömet är freden".

— Den missbelåtenhet med den närvarande ställningen, som under någon tid bemäktigat sig fransmännen, har, i brist på annat sätt att uttrycka sig, gifvit sig luft i en mängd till en del högst orimliga rykten, hvaribland det nyaste är att ett kejserligt manifest väntas, som dekreterar en *fullkomlig omskapning af den franska politiken.* Imellertid är den store nyheten för dagen att inrikesministern eller ministergeneralen, som han kallas, Espinasse blifvit endtledigad och ersatt med en civilperson, Senatorn Delangle. Den ovilja som general Espinasses utnämning till inrikesminister väckt har man således förmodligen icke ansett sig längre kunna trotsa.

— Monitörens not, deri uppgifterna om rustningarna vederläggas, är af följ. innehåll: "För ungefär ett fjerdedels år sedan påstodo de engelska bladen att franska regeringen företog sig utomordentliga rustningar. Monitören har vederlagt dessa uppgifter. Nu åter hafva dylika förekommit och vi förklara dem ånyo för grundlösa. Stridskrafterna till lands och sjös, hvilka för ett år sedan bestämdes för 1858, hafva icke blifvit ökade."

Patrie har en något utförligare artikel i samma anda.

— Det kejserliga hofvet har anlagt sorg efter hertiginnan af Orleans, för att visa att man "står fastare", såsom det heter, än föregående regeringar. Ett af de halfofficiella bladen har också, med anledning af de manifestationer som en del fransmän gjort vid hertiginnans död, innehållit en artikel hvari förklaras att regeringen har tillåtit dessa manifestationer utan att lägga något hinder deremot; att den icke fragar efter partiernas förhoppningar och att den, stark genom sitt populära ursprung, skattar sig lycklig att kunna handla ädelmodigare än andra regeringar förut gjort. "Den allmänna valrättens fasta och väldiga verk frågar icke efter partiernas vallfärder, klander eller illvilja och efterskänker gerna den lättvindighet och den barnsliga hämnd som visar sig i att skymfa de som beskyddar den eller i att förneka de fördelar de njuta af.

— Underrättelse har ingått ifrån Neapel, att sedan engelska regeringen afgifvit sitt ultimatum, med 10 dagars anstånd innan det skreds till maktåtgärder, så har neapolitanska regeringen gifvit efter och genast utbetalt det fordrade skadeståndet 3000 pund st. till de engelska machinisterna som blifvit hållna i häkte, samt utlemnat det sardinska ångfartyget Cagliari till engelska befälhafvaren öfver Medelhafseskadern lord Lyons förfogande.

— De diplomatiska förbindelserne mellan vestmakterne och Neapel skola, med anledning af den eftergifvenhet konung Ferdinand visat i Cagliari-affären hafva kommit på den punkt, att de äro nära att återupptagas. Amiral Lyons skall vara utsedd till Englands representant vid hofvet i Neapel.

— Från Berlin skrifves att i den fjerde konferensen, som hölls den 8, skall man helt och hållet och formligen uppgifvit alla tankar på union mellan furstendömena. Frankrike lärer i stället hafva väckt en del förslag, för återställandet af den möjligaste likhet i de begge furstendömenas politiska institutioner, såsom en förberedelse till deras framtida förening.

— Valen, till departementsråden förorsaka regeringen bekymmer, enär den fruktar att oppositionen dervid skall blifva för starkt representerad samt sjelf ej vågar uppträda med vanlig kraft vid valen, hvarföre prefekterna fått befallning att visa takt och moderation. Oppositionen har vid dessa val den fördel, att kandidaterna icke behöfva aflägga ed till kejsaren. Många oafhängiga kandidater hafva uppträdt och flera prefekter hafva på grund af den rådande stämningen afhållit sig ifrån att uppställa någon officiell lista.

— En tidning i Petersburg innehåller följ. korresp. från Brüssel: Straxt efter det säkerhetslagen utkom i Frankrike erhöll prefekten i Metz från gen. Espinasse följande skrifvelse: "Hr prefekt! Enligt bestämmelserna i allmänna säkerhetslagen får jag underrätta er att det finnes tre personer i ert departement som måste förvisas i följd af deras förhållande 1848. Till följe häraf sammankallar ni genast en kommission af militärbefälhafvaren, presidenten för öfverdomstolen och eder sjelf, och utser de som skola förvisas". Prefekten lydde; kommissionen sammankallades och man började genomleta alla gamla akter men förgäfves, man kunde icke finna någon som förtjente att förvisas. Prefekten rapporterade detta till ministern, jemte loford öfver det goda tänkesättet i departementet. Espinasse svarade genast: "Ni har icke förstått mig. Jag sade att tre personer ur ert departement måste förvisas: de äro advokat L., doktor M. och possessoinaten R. alla tre lefva i Metz och på dem skall åtgärden användas." Den olycklige prefekten kallar åter kommissionen; denna finner de tre personerna oskyldige och prefekten rapporterar detta till ministern, men erhåller genast följande svar: "På ert personliga ansvar och vid risk att genast förafskedas afskickar ni de uppgifna personerna inom 24 timmar öfver Marseille till Lambessa." Prefekten hade icke annat att göra än att lyda; I staden blef förbittringen allmän och en subskription öppnades för de förvistes familjer. Prefekten begärde sitt afsked och framlade saken för kejsaren; denne lät kalla Espinasse till sig och de förvisade fingo återvända till sina familjer.

— Ett rykte har gått i Paris, att domstolen i Versailles icke skulle komma att upptaga saken om duellen mellan de Pêne och Hyenne, utan att de militära deltagarne i duellen skulle ställas inför krigsrätt, som skulle hafva att pröfva om det vid duellen gått loyalt till.

Amiral Napier har i underhuset väckt fråga om huruvida reg. icke behöfde mera penningar i ans. till Frankrikes rustningar. Disraeli svarade härpå hånande, att man gjorde sig allt för stor fruktan för ett krig, hvartill icke funnes någon anledning emedan Frankrike vore i den uppriktigaste öfverensstämmelse med England om den Europeiska fredens upprätthållande. Disraeli meddelade derpå att Neapel gått in på Englands och Sardiniens fordringar. Hvad förhållandet till Förenta Staterna angick, så hoppades han säkert att alla kollisioner snart skulle vara förbi. Krigsministern förklarade för resten att England är fullkomligt vuxen alla an'all.

— Ifrån Konstantinopel hafva åter trupper afgått till Hertzegovina. Fuad Pascha har i Paris till konferensen aflåtit en not, deri han på Portens vägnar antager status quo före 1856, men önskar för öfrigt att de fôra pariser konferensens förklaringar måtte hållas vid makt. Grefve Walewski lärer, på förfrågan om afsigten med de begge franska linieskeppens närvaro i Grahova hafva svarat, att Frankrike icke ville hindra undertryckandet af upproret i gränsprovinserna.

— De officiella underrättelserna från Bombay innehålla att öfvergeneralen Campbell utan stor mansplilaga tagit Bareilly; att Rohilkund nu var ockuperadt och allmän amnisti utgifven, till följe hvaraf lugnet var återställdt i denna provins. Äfven Audh var lugnare och de stora godsegarne hade underkastat sig. General Rose hade d. 7 tillfogat fienden ett fullkomligt nederlag vid Komos och fortsatt marchen på Kalpi.

— Följande högst märkliga berättelse, om en elefant såsom artillerist, förekommer i generalkommissariens för engelska arméen rapport om militär-transportväsendets tillstånd i Indien: Då general Outram i Mars månad framryckte mot Lucknow, blef en af de kolonner, som han kommenderade, mellan Sultanpur och Fyrzabad öfverrumplad af en stark insurgentkår, som den måste leverera en häftig träffning. Sedan han uppställt sina trupper, lät han plantera renne haubitser på en beqvämt liggande höjd,