Hertiginnan av Östergötland möter bondfamilj ombord på "Stockholm"

Stockholm. På midsommardagen gav kungen och drottningen middag för samtliga medlemmar av den kungliga familjen på Drottningholm. Dit hade en stor mängd av Stockholms invånare begett sig, enligt uppgift över 10 000 människor, för att njuta av det vackra midsommarvädret. Efter middagen gjorde den kungliga familjen en promenad ut i parken och hälsades med hurrarop av den talrika folkmassan.

Till den skandinaviska konstutställningen i Kristiania har ytterligare två tavlor anlänt från Stockholm, målade av kronprinsen och föreställande ett svenskt och ett norskt landskap.

I "Folkets Röst" kan man läsa: Sedan mitten av förra veckan och fram till nu har uppmärksamheten i huvudstaden nästan uteslutande kretsat kring den unga hertiginnan av Östergötland, som vunnit sympatier överallt. Genom en lycklig slump har hon fått tillfälle att bekanta sig inte bara med hovkretsen, utan även med en trevlig bondfamilj från Småland.

Den kände riksdagsmannen Peter Jönsson, som till midsommar fått besök av sin hustru, mågar och sonsöner, begav sig med dem för att bese linjeskeppet "Stockholm". Samma dag var hertigen av Östergötland med gemål ombord, då prinsen tog avsked av befäl och manskap som fört Deras Kungliga Högheter hit från Tyskland.

Bondfamiljen blev inte bara på hertigens befallning insläppt på linjeskeppet, där han samtalade ganska förtroligt med dem, i synnerhet med Peter Jönssons gamla hustru, som är lika munvig och svarsfyndig som gubben själv, utan prinsen förde henne personligen fram till sin gemål och presenterade den svenska bondkvinnan för henne.

Hertiginnan samtalade mycket vänligt med henne och tog med både välbehag och synbar rörelse emot gummans hjärtliga och okonstlade lyckönskan, i vilken hon uttalade sitt hopp om att Hennes Kungliga Höghet måtte bli stammoder för dynastin. Gumman var själv så rörd att tårar glänste i hennes ögon.

Vid avskedet sade prins Oscar till henne: "Berätta nu i din hembygd att du både talat med den nya hertiginnan och att hon tagit dig i handen." Vi är förvissade om att denna uppmaning inte fallit på hälleberget, liksom vi inte alls betvivlar att den redbara och välmenande, till utseendet ganska hyggliga småländska bondfamiljen var en lika oväntad som angenäm bekantskap på linjeskeppet för Hennes Kungliga Höghet i hertiginnans nya fädernesland.

Stockholm. Midsommarsdagen gåfwo konungen och drottningen middag för samtlige medlemmarne af den kongl. familjen å Drottningholm, dit en stor mängd af Stockholms innewånare, såsom det uppgifwes öfwer 10,000 menniskor, begifwit sig för att njuta af det wacka midsommarswädret. Efter middagen företog kongl. familjen en promenad utåt parken och helsades med hurrarop af den talrika menniskomassan.

— Till den skandinaviska konstexpositionen i Christiania hafwa från Stockholm ytterligare ankommit twenne taflor, målade af — kronprinsen och föreställande ett swenskt och ett norrskt landskap.

— Uti "Folkets Röst" läses: Sedan medlet af förliden wecka och intill närwarande stund har uppmärksamheten i hufwudstaden nästan uteslutande hwälft sig kring den unga hertiginnan af Östergötland, som wunnit sympatier öfwerallt. Genom en lycklig hazard har hon fått tillfälle att göra bekantskap icke blott med hoffretsen, utan äfwen med en treflig bondfamilj från Småland. Den bekante riksdagsmannen Peter Jönsson, som till midsommar fått besök här af sin hustru, mågar och sonsöner, begaf sig med dem för att bese linieskeppet "Stockholm", samma dag hertigen af Östergötland med gemäl woro om bord, då prinsen tog afsked med befäl och manskap, som öfwerfört D. K. H. hit från Tyskland. Bondfamiljen blef icke allenast på hertigens befallning uppsläppt på linieskeppet, der han samtalade ganska förtroligt med den, synnerligast med Peter Jönssons gamla hustru, som är lika munwig och swarsfyndig som farsgubben sjelf, utan prinsen förde henne i egen person fram till sin gemäl, för hwilken han presenterade den swenska bondqwinnan. Hertiginnan samtalade med henne ganska wänligt och upptog med både wälbehag och synbar rörelse gummans hjertliga och okonstlade lyckönskan, i hwilken hon uttalade sitt hopp att Hennes Kongl. Höghet måtte blifwa stammor för dynastien. Gumman war derwid sjelf så rörd, att tårar glänste i hennes ögon. Wid affkedstagandet yttrade prins Oscar till henne: "Berätta nu i din hembort, att du både talat med den nya hertiginnan, och att hon tagit dig i handen". — Wi äro förwissade att denna uppmaning ej blifwit sädd på hälleberget, äfwensom wi ingalunda betwifla, att ju den redliga och wälmåente, till utseendet ganska hyggliga småländska bondfamiljen war en lika owäntad bekantskap på linieskeppet, som angenäm för Hennes K. H. i hertiginnans nya fädernesland".