O'Donnell segrare i Madrid men hotad av hovet

MADRID, den 7 augusti. Till Kölnische Zeitung skrivs från Madrid: Striden är slut. O'Donnell har segrat på gatorna i Madrid och i alla städer och provinser. Men vad har han vunnit? Vilken är den idé han representerar? Aldrig har han varit mer beroende än i detta ögonblick.

Det kan verka otroligt, men jag kan med bestämdhet försäkra att en fullständig brytning mellan honom och hovet var mycket nära förestående. Det var inte långt ifrån att O'Donnell hade lämnat in sin avskedsansökan, som skulle ha antagits. Mer än så: hans efterträdare var redan utpekad i general Pezuela, en man som räknar den absoluta monarkin till sina principer. Saken löstes tack vare kronans försiktigare rådgivare.

Någon allians mellan O'Donnell och progressisterna har inte kommit till stånd. Han ville, utan att överlämna sig åt dem, utnyttja deras stöd mot osynligt inflytande. Men de avvisade med ovilja begäran att spela rollen av en hjälparmé utan sold; de är mer förbittrade än någonsin på generalen. De ser med skadeglädje hans övergivna läge, och även om de å ena sidan fruktar den sista konstitutionella frihetens undergång, vars stöd han är, väntar de å andra sidan fördelar för sin egen sak genom sin egentliga motståndares fall.

Orsaker till allvarlig tvist mellan palatset och ministerpresidenten är flera frågor som måste ordnas och lösas. Drottning Kristinas återkomst till Spanien kommer alltjämt att stå som ett stridsäpple mellan hovet och regeringen. Medan man vid hovet bestämt förespråkar 1845 års författning, är O'Donnell och de flesta av regeringens medlemmar för en oktrojerad författning, med årligt sammankallande av Cortes och bevarande av många av de grundlagar som ingår i den senaste författningen. Även tillsättningen av ämbeten är ett tvisteämne.

Vi vågar inte uttala någon förmodan om vilken vändning sakerna kommer att ta, men ni bör inte bli överraskade om även ytterligheter skulle inträffa här.

Spanien.

MADRID, den 7 Augusti. Till Köln. Zeit. skrifves från Madrid: Striden är slut. O'Donnell har segrat på gatorna i Madrid och i alla städer och provinser. Hvad har han vunnit? Hvilken är den idé, som han representerar? Aldrig var han mera beroende, än i detta ögonblick. Det skall synas er otroligt, och likväl kan jag på det bestämdaste försäkra, att en fullkomlig brytning mellan honom och hofvet helt nära förestått. Ja, det var icke långt ifrån, att O'Donnell inlemnat sin afskedsansökan, som skulle antagits; ännu mer: hans efterträdare var redan betecknad i general Pezuela, en man, som räknar den absoluta monarkien till sina principer. Saken bilades genom kronans försigtigare rådgifvare. Någon förening mellan O'Donnell och progressisterna har icke kommit till stånd. Han ville, utan att öfverlemna sig åt dem, taga deras understöd i anspråk mot osynligt inflytande. Men de afvisade m d ovilja begäran att spela rolen af en hjelparmé utan sold; de äro mera förbittrade än någonsin mot generalen. De se med skadeglädje hans öfvergifna tillstånd, och ehuru de å ena sidan darra för den sista konstitutionella frihetens undergång, hvars stöd han är, så vänta de å andra sidan fördel för sin egen sak genom deras egentliga vedersakares störtande. Anledning till allvarsam tvist mellan palatset och ministerpresidenten äro flera saker, som behöfva ordnas, flera frågor, som måste lösas. Drott-

ning Christinas återkomst till Spanien skall ännu alltid såsom ett Erisäpple ställa sig mellan hofvet och kabinettet. Under det man vid hofvet afgjordt uppträder för 1845 års författning, är O'Donnell och kabinettets flesta medlemmar för en oktrojerad författning, med Cortes' årliga såkallande, och bibehållande af många grundlagar, som innefattas i den sista författningen. Embetens tillsättande bildar ett föremål för tvist. Vi våga icke uttala någon förmodan rörande sakernas förestående vändning: men ni må icke öfverraskas äfven af ytterligheter, om de här skulle inträffa.