Tidningssida ur GEFLEBORGS LÄNS TIDNING, 1856-07-26
GEFLEBORGS LÄNS TIDNING • 1856-07-26

Sardinien befäster östgränsen mot hotande Österrike

1856Oscar I · Reformernas tid · 1848 och Krimkriget
Regent
Oscar I — kung sedan 1844
Sverige då
Union med Norge · liberala reformer — folkskola, näringsfrihet på väg · ca 3,5 miljoner invånare
Epok
Reformernas tid — det gamla ståndssamhället börjar luckras upp
Samtidigt
Revolutionsåret 1848 skakar Europa · Krimkriget 1853–56
Historisk karta över Europa
Europa 1815 — efter Wienkongressen · Kartdata: historical-basemaps, GPL-3.0

De sardinska ministrarna har i en skrivelse till sin kung framhållit nödvändigheten av befästningar vid östra gränsen mot Österrike. Skrivelsen lyder i huvudsak så här:

"Ers Majestät vet att vår östra gräns är helt utan försvarsverk. Denna omständighet har alltid tett sig betänklig för oss och har lett till att den allmänna opinionen riktat skarpa förebråelser mot regeringen för att inga åtgärder vidtagits där, samtidigt som betydande summor lagts på andra, långt starkare punkter. Läget har förvärrats avsevärt sedan Österrike, i strid med Wienfördraget, gjort Piacenza till en stor krigsplats, vilket utgör ett ständigt hot mot vår stat – ett hot som vi måste möta genom att där uppföra en ny fästning. Vissa arbeten har redan utförts vid Casale för att skydda oss österut, men detta är inte tillräckligt, och alla vet att regeringen aldrig föreställt sig att Casale skulle kunna ersätta Alessandria, inte ens när staden var sammanbunden med Alessandria i ett gemensamt försvarssystem. För att fullborda detta system har en plan för att befästa Alessandria utarbetats. Planen blev färdig först efter att parlamentet avslutats. Att skjuta upp företaget till nästa år, eller till dess att det kunnat godkännas genom en lag, vore att begå en stor oförsiktighet."

Därefter begärs ett anslag på 1 miljon franc för ändamålet, en summa som kungen också har beviljat.

Vid underhusets sammanträde den 14 juli begärde lord John Russell att regeringens brevväxling rörande de italienska angelägenheterna skulle läggas fram för parlamentet. Samtidigt förklarade han att han inte ville se de italienska liberalerna bedragna på nytt, och han önskade få det öppet uttalat att England inte självt skulle blanda sig i Italiens angelägenheter, men inte heller tillåta någon annan makt att göra det – och framför allt förhindra att Italien kuvas.

Lord Palmerston försäkrade att England inte kommer att överge Italien och Sardinien, men att diskretionen förbjuder honom att lämna närmare uppgifter om de förda förhandlingarna. Engelska tidningar uppger nu att västmakterna ska ingripa i de italienska angelägenheterna och att Frankrike, som ersättning för sin medverkan, ska erhålla Savojen av kungen av Sardinien, som i gengäld skulle få kompensation i Lombardiet.

Bakgrund

Kungariket Sardinien, med huvudstad i Turin och styrt av huset Savojen, var vid mitten av 1800-talet den ledande italienska staten i motståndet mot österrikisk dominans på den italienska halvön. Österrike kontrollerade Lombardiet och Venetien direkt och utövade dessutom starkt inflytande över flera mindre italienska stater, däribland hertigdömet Parma där staden Piacenza låg.

Wienfördraget, som slöts efter Napoleonkrigen 1815, reglerade den europeiska maktbalansen och Italiens politiska karta. Sardiniens klagomål gick ut på att Österrikes militarisering av Piacenza stred mot denna ordning och hotade den sardinska gränsen mot öster, varför fästningsstaden Alessandria behövde förstärkas.

De brittiska politikerna John Russell och lord Palmerston hörde till dem som såg med sympati på den italienska liberala och nationella rörelsen, samtidigt som Storbritannien officiellt förespråkade icke-inblandning. Uppgifterna om att Frankrike skulle få Savojen i utbyte mot stöd åt Sardinien pekar fram mot den uppgörelse som senare faktiskt genomfördes: efter kriget mot Österrike 1859 avträdde Sardinien Savojen och Nice till Frankrike, medan Lombardiet tillföll Sardinien – viktiga steg i Italiens enande.

Gamla nyheter visar riktiga tidningsartiklar ur nationalbibliotekens digitaliserade arkiv — alltid från just denna dag, ett annat år. Om tidningen ›

‹ Fler gamla nyheter