Tidningssida ur GÖTHEBORGSBLADET, 1856-07-23
GÖTHEBORGSBLADET • 1856-07-23

Österrike förstärker trupper vid Po medan Italien jäser

1856Oscar I · Reformernas tid · 1848 och Krimkriget
Regent
Oscar I — kung sedan 1844
Sverige då
Union med Norge · liberala reformer — folkskola, näringsfrihet på väg · ca 3,5 miljoner invånare
Epok
Reformernas tid — det gamla ståndssamhället börjar luckras upp
Samtidigt
Revolutionsåret 1848 skakar Europa · Krimkriget 1853–56
Historisk karta över Europa
Europa 1815 — efter Wienkongressen · Kartdata: historical-basemaps, GPL-3.0

I en korrespondens till tidningen "Indépendance Belge", skriven vid gränsen till Romagna (norra delen av Kyrkostaten) den 9 denna månad, rapporteras följande: I Romagna och hertigdömena Parma och Modena tilltar jäsningen alltjämt. Österrike förstärker å sin sida sina stridskrafter och vidtar alla försiktighetsåtgärder. Nya trupper anländer till Italien, och allt är förberett för att de ska kunna gå över floden Po på tre punkter: vid Piacenza, vid Mantua och vid Ponte di Lagoscuro, nära Ferrara.

Trots alla dessa krigiska rörelser finns det ändå de som hävdar att fransmännen inom kort ska lämna Rom och att österrikarna ska utrymma legationerna – dock så att de förra fortsätter att hålla Civitavecchia besatt och de senare Ancona, för att omedelbart kunna ingripa om nya oroligheter skulle bryta ut.

Monsignore Amici, tidigare delegat i Ancona, har nyligen anlänt till Bologna, där han ska residera som generalkommissarie för de fyra legationerna. Det romerska hovet har hittills visat sig föga benäget att gå med på det förslag som lades fram vid Pariskonferenserna om att legationerna skulle ställas under världslig styrelse. Vad gäller den väntade amnestin lär ännu ingenting vara avgjort; det påstås dock att den ska komma den 1 augusti, på Sankt Petri i bojor-dagen.

Kung Ferdinand har på ett undvikande sätt besvarat Frankrikes och Englands noter. Kungen har fast beslutat att inte ge efter för någon yttre påtryckning. Man befarade fortfarande i Neapel en landsättning av den engelsk-italienska legionen på kungarikets kuster på ön Sicilien, och regeringen vidtog åtgärder för att i så fall kunna möta våld med våld. Fursten av Castelcicala, ståthållaren på Sicilien, som varit över i Neapel, avreste i största hast till Palermo med extraordinära fullmakter.

Bakgrund

Efter Krimkrigets slut samlades stormakterna vid fredskongressen i Paris, där även Italiens situation diskuterades. Sardiniens premiärminister Cavour lyfte där frågan om de utländska ockupationerna på italiensk mark: Frankrike höll trupper i Rom och Österrike i Kyrkostatens norra provinser, de så kallade legationerna, med Bologna som centrum.

Kyrkostaten styrdes av påven med prästerlig administration, vilket väckte kritik från liberalt håll. Förslaget vid Pariskonferenserna om att lägga legationerna under världslig (icke-kyrklig) styrelse var ett försök till reform som påvedömet motsatte sig.

Kung Ferdinand II av Bägge Sicilierna, med huvudstad i Neapel, styrde auktoritärt och hade efter revolutionsåret 1848 blivit ökänd för hårda repressioner mot politiska fångar. Frankrike och Storbritannien pressade honom diplomatiskt att genomföra reformer och bevilja amnesti, vilket han avvisade – en konflikt som ledde till att båda länderna senare bröt de diplomatiska förbindelserna med Neapel. Spänningarna i Italien vid denna tid var förspelet till enandeprocessen, Risorgimento, som kulminerade några år senare.

Gamla nyheter visar riktiga tidningsartiklar ur nationalbibliotekens digitaliserade arkiv — alltid från just denna dag, ett annat år. Om tidningen ›

‹ Fler gamla nyheter