Tidningssida ur GÖTHEBORGSBLADET, 1856-07-04
GÖTHEBORGSBLADET • 1856-07-04

Napoleon III föreslår livränta till Ludvig Filips döttrar

1856Oscar I · Reformernas tid · 1848 och Krimkriget
Regent
Oscar I — kung sedan 1844
Sverige då
Union med Norge · liberala reformer — folkskola, näringsfrihet på väg · ca 3,5 miljoner invånare
Epok
Reformernas tid — det gamla ståndssamhället börjar luckras upp
Samtidigt
Revolutionsåret 1848 skakar Europa · Krimkriget 1853–56
Historisk karta över Europa
Europa 1815 — efter Wienkongressen · Kartdata: historical-basemaps, GPL-3.0

Den franska tidningen Monitören redovisar motiveringen till lagförslaget om ett årligt ränteanslag till Ludvig Filips döttrar. Den lyder som följer:

"Republikens prinspresident utfärdade den 22 januari 1852, när han var utrustad med oinskränkt lagstiftande makt, ett dekret. Med stöd av Frankrikes sedan lång tid gällande allmänna rätt överlämnade detta dekret till statens domäner de gods som ingick i den donation kung Ludvig Filip gjorde till sina barn den 7 augusti 1830. Dekretet, som ytterligare bekräftades genom ett nytt dekret den 27 mars 1852, har fullständigt och i vederbörlig ordning verkställts. Domänförvaltningen har definitivt tagit i besittning den fasta egendom som ingick i donationen och sålt en del av den.

Men kejsaren har ansett sig kunna mildra denna åtgärd i viss mån vad gäller de tre prinsessorna, Ludvig Filips döttrar. Åtgärden hade föreskrivits av politiska skäl och hade sitt berättigande i monarkins gamla lagar. Dessa tre prinsessor hade, liksom kungens övriga barn, del i donationen av den 7 augusti. Senare övergick de förmåner som tillföll dem genom denna donation till att bli hemgift. Men en prinsessas hemgift, när hon lämnar sitt land och inträder i en främmande familj, kan betraktas som ett av de villkor som giftermålet blir en följd av.

Å andra sidan har traktaten av den 30 mars i år lyckligt återställt freden mellan Europas stormakter. Denna traktat kommer utan tvivel att förnya de vänskapliga förbindelserna mellan Europas regerande hus och skapa nya vänskapsband. Under sådana omständigheter har kejsaren velat vidta en åtgärd som karaktären av våra internationella fördrag och det nuvarande läget i våra förhållanden till Europa har gjort möjlig för hans regerings rättskänsla och välvilja. För detta ändamål har kejsaren befallt att följande lagförslag ska framläggas för er sanktion."

Som bekant förkastade den lagstiftande församlingen ett lagförslag enligt vilket kejsaren skulle ha rätt att bevilja pensioner till statens ämbetsmän utan att höra församlingen, upp till ett visst fastställt totalbelopp. Nu har regeringen lagt fram ett nytt förslag, modifierat enligt den lagstiftande församlingens önskemål. Ändringen innebär att totalbeloppet av de pensioner kejsaren får bevilja inte får överstiga 500 000 franc, och att beloppet för varje enskild pension inte får överstiga 20 000 franc.

Bakgrund

Frankrike genomgick under mitten av 1800-talet flera dramatiska statsomvälvningar. Kung Ludvig Filip, den så kallade "borgarkungen" av huset Orléans, störtades i februarirevolutionen 1848, varefter andra republiken utropades. Louis Napoléon Bonaparte, brorson till Napoleon I, valdes till republikens president och tituleras här "prinspresident".

Genom statskuppen i december 1851 tog Louis Napoléon oinskränkt makt, och de dekret som nämns – från januari och mars 1852 – syftade till att beslagta huset Orléans egendom och överföra den till statens domäner. Detta drabbade Ludvig Filips barn, däribland hans tre döttrar, som hade fått del i den familjedonation kungen upprättat 1830, samma år han bestigit tronen.

I slutet av 1852 utropade sig Louis Napoléon till kejsare under namnet Napoleon III, och andra kejsardömet inleddes. Lagförslaget om ränteanslag åt prinsessorna framställs här som ett uttryck för mildhet gentemot en tidigare rivaliserande kungaätt, motiverat delvis med att prinsessornas arvsförmåner övergått till hemgift vid deras giftermål till andra furstehus.

Den fred som omtalas syftar sannolikt på uppgörelsen efter Krimkriget, då Frankrike deltog i förhandlingar mellan Europas stormakter. Napoleon III ville stärka Frankrikes ställning och relationer till de europeiska regerande husen, vilket gjorde en försonlig gest mot Orléans-familjen politiskt lämplig. (Reds. anm.: traktaten "den 30 mars" avser troligen Parisfreden 1856.)

Den avslutande delen behandlar en separat fråga om kejsarens befogenhet att bevilja pensioner till statens ämbetsmän. Den lagstiftande församlingen hade tidigare avvisat ett förslag som gav kejsaren fria händer, och regeringen presenterade nu ett reviderat förslag med tydliga beloppsgränser, vilket illustrerar spänningen mellan kejsarmakten och de folkvalda församlingarna under andra kejsardömet.

Gamla nyheter visar riktiga tidningsartiklar ur nationalbibliotekens digitaliserade arkiv — alltid från just denna dag, ett annat år. Om tidningen ›

‹ Fler gamla nyheter