Fransk officer beskriver det förstörda Sevastopol

Tidningen La Patrie återger ett brev från en fransk officer med en beskrivning av fästningsverken kring centralbastionen och tillståndet i Sevastopol efter stadens erövring.

Det hade påståtts att ryssarna bakom de krenelerade murarnas batterier hade upprättat två ytterligare försvarslinjer. Det var ett misstag. Bakom det låga batteriet, som tillfogat oss så stor skada, kom man fram till det krenelerade tornet; bakom detta ligger en djup grav som är ganska svår att ta sig över och som man lagt en brygga av bjälkar över. Därefter kom batterierna, och tjugofem meter bakom dem finns en stor vapenplats, på alla håll uppriven av våra kastpjäser.

Vilken skada har vi inte tillfogat dem där! Ingenting har kunnat skydda dem mot våra bomber. Soldaterna sov i en sorts brädtäckta stånd, liknande dem våra frukthandlare har, fast mindre stadigt byggda; regnet trängde in och ingenting gav soldaterna skydd. Vilket elände, stackars soldater!

Efter vapenplatsen kommer man till de första husen i förstaden, som ligger bakom en tegelmur. Alla dessa hus, till största delen byggda av lera, ligger i spillror och bär spår av våra kulor. Därifrån går man nedför en brant sluttning, där staden tar sin början. Vid sluttningens fot finns en grav och en boulevard, och där börjar de ordentliga husen. Så snart man stannade i ett hus överraskades man av en explosion, för som ni vet stod nästan alla husen i lågor, och man kommer att tvingas fråga sig var Sevastopol har legat.

Flera ryska soldater som blivit kvar i batterierna har häktats. På tillfrågan uppgav de att de lejts för att antända minorna. En korpral i Främlingslegionen har gripit en man som tjänat i hans kompani och sedan länge deserterat. Några gendarmer har skickats till Sevastopol och lugnet återvänder så småningom; men vi är helt och hållet ensamma – på sin höjd påträffar man här och var en gammal man som håller på att dö av hunger.

"Patrie" meddelar en skrifwelse från en fransk officer, innehållande beskrifning öfwer fästningswerken i trakten af centralbastionen och tillståndet i staden efter dess eröfring. Man hade påstått att ryssarne bakom de krenelerade murarnes batterier hade upprättat twå andra förswarslinier. Det war ett misstag. Bakom det låga batteriet, som hade tillfogat oss så stor skada, anlände man till det krenelerade tornet; bakom detta ligger en djup graf, som är temligen swår att öfwerstiga och öfwer hwilken man lagt en brygga af bjelkar. Derefter kommo batterierna; bakom batterierna och tjugufem metres längre befinner sig en stor wapenplats, på alla håll upplöjd af wåra kastpjeser. Huru stor skada hafwa wi icke der tillfogat dem! Ingenting har der förmått skydda dem för wåra bomber; soldaterna sofwo i ett slags med bräder öfwertäckta stånd sådane som wåra frukthandlare ega, endast mindre stadigt byggda; regnet inträngde i dem och ingenting lemnade soldaterna skydd emot dem. Hwilket elände, stackars soldater! Sedan man gått öfwer wapenplatsen, anländer man till de första husen i förstaden, som ligga bakom en tegelstensmur. Alla dessa till större delen af ler byggda hus ligga i spillror och bära spåren af wåra kulor. Man går derifrån nedåt en mycket sluttande terräng: der tager staden sin början. I botten af sluttningen befinner sig en graf och en buleward; der taga de ordentliga husen sin början. Så snart man stannade i ett hus, öfwerraskades man af en explosion, ty ni wet att nästan alla husen stodo i lågor, och man skall nödgas fråga sig hwar Sebastopol har stått. Flera af de i batterierna qwarblifna ryska soldater äro häktade. På tillfrågan sade de, att de blifwit legda för att antända minorna. En korpral i fremlingslegionen har häktat en karl, som tjenat i hans kompani och sedan längesedan deserterat. Man har skickat några gensdarmer till Sebastopol och lugnet återwänder småningom; men wi äro helt och hållet allena, på sin höjd finner man här och der en gubbe, som håller på att dö af hunger.