Fransk amiral: Ryssarna klarar inte vintern på Krim

Tidningarna publicerar nu utförliga rapporter om slaget vid Traktir. Den ryske befälhavaren Gortjakov, som tvingas medge att ryssarna där led betydande förluster, skjuter skulden på general Read, som stupade i striden på rysk sida. Anmärkningsvärt nog hävdar de allierades generaler att det ryska befälet inte begick något fel; de söker i stället orsaken till sin egen seger och ryssarnas nederlag i den anda som råder bland soldaterna på båda sidor, och i den överlägsenhet i militär – och medborgerlig – anda som utmärker de allierade framför ryssarna. Ryssarna intog dock bron vid Traktir tre gånger, men kastades lika många gånger tillbaka.

Fransmännens styrka i striden uppges till 12 000 man infanteri och fyra batterier, medan sardinierna hade 10 000 man uppställda, varav 4 500 var i strid tillsammans med 24 kanoner. Ryssarnas styrka utgjordes av 50 000–60 000 man med 160 kanoner och 6 000 man kavalleri.

Vi såg senast hur kejsar Napoleon nyligen uttryckt övertygelsen att ryssarna inte skulle kunna hålla ut med att försvara sin ställning på Krim över vintern, även om Sevastopol inte skulle falla så snart. Grunden för dessa förhoppningar har kejsaren hämtat ur en rapport om det nämnda slaget av amiral Bruat, befälhavare för den franska flottan i Svarta havet. Ur rapporten återger vi följande utdrag:

"De svårigheter som finns har utan tvivel minskat föga genom vår seger. Fortfarande krävs mycket uthållighet och metod för att nå målet, men att vi ska nå det står numera utom tvivel. Ryssland ska inte få skäl att glädja sig över Sevastopols långa motstånd; dess finanser och armé töms ut för att upprätthålla en strid i en avlägsen del av riket, där alla fördelar är på vår sida. Hade Sevastopol fallit efter slaget vid Alma hade det bara varit en överrumpling – Ryssland hade förlorat en flotta och en örlogsarsenal, men den nimbus som omgav dess makt hade inte på allvar försvagats. Nu är däremot dess stridskrafter utslitna av långa och gagnlösa ansträngningar. Dess gamla soldater är borta; på slagfälten visar det upp fler rekryter än beprövade, gamla bataljoner. De sårade och fångar som faller i våra händer visar sig vara försvagade av ansträngning och otillräcklig försörjning.

Den ryska regeringen har berövats transportvägen över Azovska sjön och kan inte längre fylla sina förråd. Soldaterna får som föda bara bröd, salt och vatten; brännvin delas bara ut de dagar de ska strida, kött nästan aldrig. Jag vet inte hur fienden, när höstregnen gör vägarna bottenlösa, ska kunna förse sin talrika armé med livsmedel. Dess läge förefaller mig ytterst farligt, och jag ser i det så svagt genomförda anfallet den 16 augusti mycket mer ett tecken på modlöshet än på djärvhet. Framtidsutsikterna krävde av ryssarna en kraftansträngning – av oss föreskrev de däremot försiktighet.

Överbefälhavaren lät i går tidigt våra belägringsbatterier öppna eld. Lyckas vi tysta fiendens eld ska vi med iver fortsätta arbetet på våra löpgravar. Måste vi däremot invänta mörsarna för att slutligen nå detta resultat, så kommer dröjsmålet, vars följder man tidigare fruktade, nu att göra mindre skada än förut. Vi vet till och med genom de ryska generalernas egna uppgifter vilken förödelse vår eld åstadkommer. Dessa förluster måste med nödvändighet växa, samtidigt som fiendens möjligheter att ersätta dem minskar för varje dag. Vår armé får under tiden förstärkningar och lever i överflöd. Trots de offer den dagligen måste göra håller sig dess mod uppe, och den lätthet med vilken det nya lånet tecknades är en garanti för att Frankrike inte kommer att överge sin här. Segern vid Tjernaja tycks mig därför särskilt ägnad att lugna även dem som hyser minst tillförsikt; den är en stor och vacker bragd, vars första verkan är att den återger modet åt alla vars förtroende rubbades av det misslyckade försöket den 18 juni."

Om förhållandena på Azovska sjön meddelar amiralen i samma rapport följande:

"Jag får utmärkta underrättelser från Azovska sjön. De allierade flottiljerna fortsätter att sprida fruktan och förskräckelse längs dess stränder. Fartyget Descartes avgick i går till näset vid Kertj med en förstärkning på 400 man infanteri; engelsmännen sänder dit 800 man. Överbefälhavaren har på min begäran beordrat överste Osmond att tillsammans med befälhavaren på Pomone under tiden besätta Taman och Fanagoria, vilket kräver att de byggnader som ryssarna ännu har kvar där förstörs helt. Materialet ska användas till att uppföra baracker vid Kap S:t Paul. Med dessa i rätt tid vidtagna åtgärder ska garnisonerna, utan att lida nöd, kunna tillbringa vintern på näset vid Kertj."

Dessutom framgår att kanonaden den 16 augusti endast syftade till att utröna om man möjligen kunde nå sitt mål utan de mörsare som ännu var på väg och som inte alla kunde vara framme före månadens slut. Resultaten av försöket blev utan betydelse.

Tidningarne meddela nu de omständligaste rapporter rörande slaget wid Traktir; först Gortschakoff, som måste medgifwa, att ryssarne der lidit betydliga förluster, skjuter skulden derföre på den i striden å ryska sidan stupade general Read. Märkwärdigt är likwäl att de allierades generaler påstå, att från ryska befälets sida intet fel blef begånget och att de söka orsaken till sin egen seger och ryssarnes nederlag, just i den civila anda som råder hos soldaterna på båda sidor och i den öfwerlägsenhet i militärisk — och medborgerlig — anda som tillhöra de allierades framföre de ryska. Ryssarne hade dock trenne

särskilta gånger intagit bron wid Traktir, men blefwo lika många gånger kastade tillbaka. Fransmännens styrka i striden uppges till 12,000 man infanteri och 4 batterier, medan sardinarne hade uppställda 10,000 man, af hwilka 4,500 woro i elden jemte 24 kanoner. Ryssarnes styrka utgjordes af 50—60,000 man med 160 kanoner och 6,000 man kawalleri.

Wi sågo sist, huru kejsar Napoleon nyligen yttrat den öfwertygelsen att ryssarne icke öfwer wintern skulle kunna hålla ut med att förswara sin ställning på Krim, äfwen om icke Sebastopol så snart skulle falla. Anledningen till dessa förhoppningar har kejsaren hemtat från en rapport öfwer ofwannämnda slag af amiralen för franska flottan i Swarta hafwet Bruat, ur hwilken rapport wi hemta följande utdrag:

De swårigheter som förefinnas äro utan twifwel genom wår seger föga förminskade. Ännu alltjemt erfordras mycken ihärdighet och metod för att hinna målet; men att wi skola hinna detsamma är numera ej twifwel underkastadt. Ryssland skall ej få skäl att glädja sig öfwer Sebastopols långa motstånd; dess finanser och dess armé uttömmas för att underhålla en strid i en långt aflägsen del af riket, i hwilken alla fördelar äro på wår sida. Hade Sebastopol fallit efter slaget wid Alma, så hade det blott warit en öfwerrumpling; Ryssland hade förlorat en flotta och en sjöarsenal, men den nimbus, hwaraf dess makt war omgifwen, hade icke blifwit på allwar förswagad. Nu deremot äro deras stridskrafter genom långa och onyttiga ansträngningar afnötta; dess gamla soldater äro förswunna; det wisar på slagfälten mera rekryter än bepröfwade och gamla bataljoner; de sårade och fångna, som falla i wåra händer, wisa sig wara förswagade genom ansträngning och otillräckligt underhåll. Ryska regeringen har blifwit beröfwad transportwägen öfwer Azowska sjön, kan numera icke fylla sina magasiner; dess soldater få till föda blott bröd, salt och watten; bränwin utdelas blott de dagar då soldaterna skola strida. Kött nästan aldrig. Jag wet icke huru fienden, när höstregnet gör wägarne bottenlösa, skall wara i stånd att förse sin talrika armé med födoämnen. Dess belägenhet synes mig wara högst farlig och jag finner i det så swagt utförda anfallet den 16 Augusti wida mera ett tecken till modlöshet än till djerfhet. Utsigterna för framtiden anbefallde ryssarne en kraftansträngning, oss deremot föreskrefwo de försigtighet.

Öfwerbefälhafwaren har i går tidigt låtit wåra belägringsbatterier öppna sin eld. Lyckas det oss att tysta fiendens eld, så skola wi med ifwer fortsätta arbetet på wåra löpgrafwar. Måste wi deremot afwakta ankomsten af mörsare för att slutligen winna detta resultat, så skall dröjsmålet, hwars följder man fruktade, för närwarande hafwa mindre ondt med sig än förut. Wi weta till och med genom de ryska generalernas uppgifter hwilka förhärjningar wår eld anställer. Dessa förluster måste nödwändigt tillwexa och fiendens medel att åter ersätta dem, med hwarje dag minskas. Emellertid erhåller wår armé förstärkningar och lefwer i öfwerflöd. I trots af de offer, som den dagligen måste göra, håller sig dess hjeltemod uppe, och lättheten hwarmed det nya lånet blef betäckt är den en borgen att Frankrike ej skall öfwergifwa sin här. Segern wid Tschernaja synes mig således wara särdeles egnad att lugna äfwen dem som hysa minsta tillförsigten; den är en stor, en wacker bragd, hwars första werkan består deri att den återgifwer modet åt alla dem, hwilkas förtroende rubbades af det misslyckade försöket den 18 Juni.

Rörande förhållandena på Azowska sjön meddelar amiralen i samma rapport följande intressanta upplysningar:

Jag bekommer förträffliga underrättelser från Azowska sjön. De allierade flottiljerna fortfara att utmed dess stränder utbreda fruktan och förskräckelse. Descartes har i går afgått till näset wid Kertsch med en förstärkning af 400 man infanteri. Engelsmännen ditsända 800 man. Öfwerbefälhafwaren har på min anmodan beordrat öfwerste Osmond att gemensamt med befälhafwaren på Pomone under tiden besätta Taman och Fanagoria, hwilket erfordrar fullkomlig förstöring af de af ryssarne i dessa båda etablissementer ännu bibehållna byggnader. Materialerna skola användas till uppförande af baracker wid Cap S:t Paul. Med dessa i rättan tid widtagna mått och steg skola garnisonerna, utan att lida, kunna tillbringa wintern på näset wid Kertsch.

Man erhåller tillika den upplysning, att kanonaden d. 16 Aug. endast afsåg att utröna om man icke tilläfwentyrs kunde winna sitt syfte utan de mörsare, som ännu befinna sig på wäg och som ej före slutet af månaden kunde allesammans wara framme. Resultaterna af försöket blefwo utan wigt.