Tidningssida ur GEFLEBORGS LÄNS TIDNING, 1855-09-11
GEFLEBORGS LÄNS TIDNING • 1855-09-11 · 4 min läsning

Fransk amiral: Ryssarna klarar inte vintern på Krim

1855Oscar I · Reformernas tid · 1848 och Krimkriget
Regent
Oscar I — kung sedan 1844
Sverige då
Union med Norge · liberala reformer — folkskola, näringsfrihet på väg · ca 3,5 miljoner invånare
Epok
Reformernas tid — det gamla ståndssamhället börjar luckras upp
Samtidigt
Revolutionsåret 1848 skakar Europa · Krimkriget 1853–56
Historisk karta över Europa
Europa 1815 — efter Wienkongressen · Kartdata: historical-basemaps, GPL-3.0

Tidningarna publicerar nu utförliga rapporter om slaget vid Traktir. Den ryske befälhavaren Gortjakov, som tvingas medge att ryssarna där led betydande förluster, skjuter skulden på general Read, som stupade i striden på rysk sida. Anmärkningsvärt nog hävdar de allierades generaler att det ryska befälet inte begick något fel; de söker i stället orsaken till sin egen seger och ryssarnas nederlag i den anda som råder bland soldaterna på båda sidor, och i den överlägsenhet i militär – och medborgerlig – anda som utmärker de allierade framför ryssarna. Ryssarna intog dock bron vid Traktir tre gånger, men kastades lika många gånger tillbaka.

Fransmännens styrka i striden uppges till 12 000 man infanteri och fyra batterier, medan sardinierna hade 10 000 man uppställda, varav 4 500 var i strid tillsammans med 24 kanoner. Ryssarnas styrka utgjordes av 50 000–60 000 man med 160 kanoner och 6 000 man kavalleri.

Vi såg senast hur kejsar Napoleon nyligen uttryckt övertygelsen att ryssarna inte skulle kunna hålla ut med att försvara sin ställning på Krim över vintern, även om Sevastopol inte skulle falla så snart. Grunden för dessa förhoppningar har kejsaren hämtat ur en rapport om det nämnda slaget av amiral Bruat, befälhavare för den franska flottan i Svarta havet. Ur rapporten återger vi följande utdrag:

"De svårigheter som finns har utan tvivel minskat föga genom vår seger. Fortfarande krävs mycket uthållighet och metod för att nå målet, men att vi ska nå det står numera utom tvivel. Ryssland ska inte få skäl att glädja sig över Sevastopols långa motstånd; dess finanser och armé töms ut för att upprätthålla en strid i en avlägsen del av riket, där alla fördelar är på vår sida. Hade Sevastopol fallit efter slaget vid Alma hade det bara varit en överrumpling – Ryssland hade förlorat en flotta och en örlogsarsenal, men den nimbus som omgav dess makt hade inte på allvar försvagats. Nu är däremot dess stridskrafter utslitna av långa och gagnlösa ansträngningar. Dess gamla soldater är borta; på slagfälten visar det upp fler rekryter än beprövade, gamla bataljoner. De sårade och fångar som faller i våra händer visar sig vara försvagade av ansträngning och otillräcklig försörjning.

Den ryska regeringen har berövats transportvägen över Azovska sjön och kan inte längre fylla sina förråd. Soldaterna får som föda bara bröd, salt och vatten; brännvin delas bara ut de dagar de ska strida, kött nästan aldrig. Jag vet inte hur fienden, när höstregnen gör vägarna bottenlösa, ska kunna förse sin talrika armé med livsmedel. Dess läge förefaller mig ytterst farligt, och jag ser i det så svagt genomförda anfallet den 16 augusti mycket mer ett tecken på modlöshet än på djärvhet. Framtidsutsikterna krävde av ryssarna en kraftansträngning – av oss föreskrev de däremot försiktighet.

Överbefälhavaren lät i går tidigt våra belägringsbatterier öppna eld. Lyckas vi tysta fiendens eld ska vi med iver fortsätta arbetet på våra löpgravar. Måste vi däremot invänta mörsarna för att slutligen nå detta resultat, så kommer dröjsmålet, vars följder man tidigare fruktade, nu att göra mindre skada än förut. Vi vet till och med genom de ryska generalernas egna uppgifter vilken förödelse vår eld åstadkommer. Dessa förluster måste med nödvändighet växa, samtidigt som fiendens möjligheter att ersätta dem minskar för varje dag. Vår armé får under tiden förstärkningar och lever i överflöd. Trots de offer den dagligen måste göra håller sig dess mod uppe, och den lätthet med vilken det nya lånet tecknades är en garanti för att Frankrike inte kommer att överge sin här. Segern vid Tjernaja tycks mig därför särskilt ägnad att lugna även dem som hyser minst tillförsikt; den är en stor och vacker bragd, vars första verkan är att den återger modet åt alla vars förtroende rubbades av det misslyckade försöket den 18 juni."

Om förhållandena på Azovska sjön meddelar amiralen i samma rapport följande:

"Jag får utmärkta underrättelser från Azovska sjön. De allierade flottiljerna fortsätter att sprida fruktan och förskräckelse längs dess stränder. Fartyget Descartes avgick i går till näset vid Kertj med en förstärkning på 400 man infanteri; engelsmännen sänder dit 800 man. Överbefälhavaren har på min begäran beordrat överste Osmond att tillsammans med befälhavaren på Pomone under tiden besätta Taman och Fanagoria, vilket kräver att de byggnader som ryssarna ännu har kvar där förstörs helt. Materialet ska användas till att uppföra baracker vid Kap S:t Paul. Med dessa i rätt tid vidtagna åtgärder ska garnisonerna, utan att lida nöd, kunna tillbringa vintern på näset vid Kertj."

Dessutom framgår att kanonaden den 16 augusti endast syftade till att utröna om man möjligen kunde nå sitt mål utan de mörsare som ännu var på väg och som inte alla kunde vara framme före månadens slut. Resultaten av försöket blev utan betydelse.

Bakgrund

Slaget vid Traktir, även kallat slaget vid Tjernaja, utkämpades i augusti 1855 och blev ryssarnas sista stora försök att bryta de allierades belägring av Sevastopol. Anfallet misslyckades med stora ryska förluster, och den ryske överbefälhavaren furst Gortjakov lade i sin rapport skulden på den stupade generalen Read.

På allierad sida deltog förutom fransmännen även trupper från kungariket Sardinien, som anslutit sig till kriget för att stärka sin internationella ställning inför Italiens enande.

Amiral Bruats rapport speglar de allierades växande övertygelse om att Rysslands resurser höll på att uttömmas: förlusten av transportvägarna över Azovska sjön hade slagit hårt mot den ryska arméns försörjning, och bara några veckor senare föll Sevastopol.

Gamla nyheter visar riktiga tidningsartiklar ur nationalbibliotekens digitaliserade arkiv — alltid från just denna dag, ett annat år. Om tidningen ›

‹ Fler gamla nyheter