Fogelberg gav Nordens gudar form i marmor

Den unge Fogelbergs första strävanden är ett av många bevis på hur begåvning i förening med goda naturanlag övervinner yttre hinder och röjer sig väg mot sitt uppsatta mål. Snart blev dock faderns verkstad för trång för ynglingens ande, och han framförde önskan att i framtiden få en undervisning som bättre stämde med hans fallenhet. Denna önskan, som knappast stämde med faderns framtidsplaner, mötte till en början många betänkligheter, men sonens envishet övervann dem till slut. Under tiden hade ynglingen genom små tillfälliga förtjänster skaffat sig vad som behövdes för en sådan resa.

Efter dessa förberedelser reste Fogelberg år 1803 till Stockholm, där han studerade bildhuggarkonsten under den geniale Sergel, som med rätta kan betraktas som denna konsts fosterfader i Sverige. Redan tidigt intresserade sig Fogelberg för att hämta motiv till skulpturen ur den nordiska mytologin, asaläran, som dittills ansetts kunna hämtas endast ur den grekiska gudalärans rika och till skönhet förädlade föreställningsvärld. Till denna inriktning bidrog utan tvivel det vaknande intresset för nordisk litteratur och konst hos ett antal äldre och yngre män, som under namnet Götiska förbundet ivrigt samverkade mellan åren 1810 och 1820.

I juni 1817 utlystes ett pris för verk i skulptur, måleri och teckning med motiv ur nordiska myter, till uppmuntran för svenska och norska konstnärer. Fogelberg fanns bland ett större antal tävlande som lämnade in sina konstverk för bedömning.

En större utställning anordnades därefter i Stockholm, och den blev lika lysande som välbesökt. Hans Majestät konungen befallde att de modeller av Frej, Oden och Tor som Fogelberg lämnat in skulle utföras i marmor för kungens egen räkning.

Genom dessa med stort beröm utförda arbeten framstår Fogelberg som grundare av en ny skola inom konsten, och redan som sådan förtjänar han en plats i minnets tempel. Det var sannerligen ingen lätt uppgift att vända sin skapande förmåga och sina tankar bort från Greklands olympiska skönhet, dess mästerligt utformade ideal av skönhet och poesi och de stora förebilderna Fidias, Praxiteles med flera, till de dimmiga gestalterna ur Nordens sagovärld och ge dem form och skönhet. Att han lyckades med detta vittnar de härliga bilderna av Valhalls gudar om, som han lämnat efter sig åt fosterlandet.

Med stöd av ett kungligt stipendium begav sig Fogelberg till Rom år 1820 och har sedan dess endast gjort två besök i hemlandet. Det tycks som om konstens hemland Italien också blivit konstnärens. Likväl skickade han då och då hem frukterna av sitt snille och sina studier. Det första av dessa verk var Mercurius, utförd i marmor för excellensen greve Bonde på Säfstaholm. Samtidigt med Mercurius tillkom Amor på havet, som med utmärkelse visades i Paris 1827. Nästa arbete var Paris, som väckte stort uppseende bland konstnärerna i Rom och gav Fogelberg en fin och svåråtkomlig plats i det romerska konstnärssamfundet.

Men under alla dessa arbeten i antikens anda hade Fogelberg inte glömt sin känsla för de nordiska mytologiska motiven, och hans Oden, utförd på beställning av Karl XIV Johan, blev ett av konstnärens mest berömda verk. Med bilderna av Tor och Balder, som fullbordades kort därefter, fullbordade Fogelberg den nordiska gudasagans heliga tretal. Alla dessa kolossala skulpturer finns i Riksmuseet i Stockholm. Av Oden har konstnären själv skänkt en förträfflig marmorbyst till sin fädernestad Göteborg, där den ställts upp i den stora börssalen.

Bland konstnärens övriga verk med antika motiv kan nämnas hans Apollo och Venus, som finns på Stockholms museum, hans Amor samt Kärleken som jagas undan av Mars vapen. (Reds. anm.: Texten är avbruten mitt i en mening om hans nordiska gudabilder.)

naturanlag till tjenst. Dessa den unge Fogelbergs första sträfvanden, äro ett bevis ibland de många, huruledes snillet i förening med goda naturanlag, öfvervinnande de yttre hindren, rödjer sig vägen till sitt föresatta mål. Snart blef dock fadrens verkstad ynglingens ande för trång, hvarföre han framställde den önskan att i framtiden få begagna en med hans håg mera öfverensstämmande undervisning. Denna önskan, som föga öfverensstämde med fadrens framtidsplaner, mötte i början många betänkligheter, hvilka dock omsider blefvo genom sonens enträgenhet öfvervunne. Under allt detta hade ynglingen genom små tillfälliga förtjenster förskaffat sig hvad som för en sådan resa var af nöden.

Efter dessa förberedelser reste Fogelberg år 1803 till Stockholm der han studerade bildhuggarekonsten under den genialiske Sergel, som med rätta kan anses som fosterfader för denna konst i Sverige. Redan tidigt sysselsatte sig Fogelbergs håg med att ur den nordiska mythologien eller Asaläran hämta ämnen för bildhuggarekonsten, hvilken hittills ansetts endast kunna tagas ur den grekiska Gudalärans rika, till skönhet bearbetade begrepp af skönhet och poesi. Till denna riktning bidrog utan tvifvel den vaknande andan för nordisk litteratur och konst hos ett antal äldre och yngre män, hvilka i en förening under namn af "Göthiska förbundet" derför nitiskt samverkade emellan åren 1810 och 1820.

I Juni 1817 inlemnades ett pris för arbeten i skulptur, målning och teckning, utförda enligt nordiska myther, till uppmuntran för Svenske och Norske konstnärer. Fogelberg befanns ibland ett större antal täflande, som till bedömande inlemnade sina konstalster.

En större exposition blef härefter föranstaltad i Stockholm, hvilken blef lika lysande som talrikt besökt, och H. M. konungen anbefallte att de af Fogelberg inlemnade modellerna af Frej, Odin och Thor skulle utföras i marmor för H. M:s egen höga räkning.

Genom dessa sina med stort beröm utförda arbeten framstår Fogelberg såsom danare af en ny skola i konsten, och endast som sådan förtjenar han ett rum i minnets tempel. Det var i sanning ingen lätt uppgift att vända sin bildande förmåga och sina tankar från Greklands olympiska skönhet och dess ypperligt bearbetade ideal af skönhet och poesi, samt de stora idealerna af Phidias, Praxiteles med flera, till de dimmiga gestalterne ur nordens sagoverld samt att åt dem skänka form och skönhet. Att han deruti lyckats, derom vittna de herrliga bilder af Valhalls Gudar som han lemnat fosterjorden.

Med understöd af kongl. stipendium begaf sig Fogelberg till Rom år 1820 och har sedan denna tid endast gjort tvenne besök i fäderneslandet. Det synes som både konstens hemland, Italien, äfven blifvit konstnärens. Likväl hemskickade han tid efter annan alstren af sitt snille och sina studier. Det första af dessa var Mercurius, utförd i marmor för exc. grefve Bonde på Safstaholm. Liktidigt med Mercurius var Amor på hafvet, som med utmärkelse exponerades i Paris 1827. Nästa arbete var Paris, som väckte stort uppseende bland konstnärerne i Rom och förskaffade Fogelberg en utmärkt och icke lätt åtkomlig plats i det Romerska konstnärssamfundet.

Men under alla dessa arbeten i antikens anda hade dock Fogelberg ej glömt sin känsla för de nordiska mythologiska ämnen, hvarföre ock hans utförande, på beställning af Carl XIV Johan, af Odin blef ett af konstnärens berömdaste verk. Med bilderna af Thor och Balder, som kort derpå fulländades, fulländade Fogelberg den nordiska gudasagans heliga tretal. Alla dessa kolossala bilder finnas i riksmuseum i Stockholm. Af Odin har konstnären sjelf skänkt en förträfflig bröstbild i marmor åt sin fadernes-stad Götheborg, der den blifvit uppsatt i den stora börssalen.

Af konstnärens öfriga arbeten nämna vi inom antiken hans Apollo och Venus, som finnas å Stockholms museum; hans Amor, samt kärleken som undanjagas mer vapnen för Mars. Till hans nordiska gud