Koleran tilltar i Stockholm men Vadstena manar till lugn

VADSTENA.

Redan i förra veckan fick vi med ångfartyget "Polhem" underrättelse om att koleran tilltar i Stockholm (stockholmarna själva menar att den aldrig riktigt upphört sedan i fjol), så att det till och med var tal om att förklara staden som smittad. Det sades att 10–12 personer dagligen avled i sjukdomen. För att inte i onödan skrämma upp folk nämnde vi ändå ingenting om detta i lördags, och i dag kan vi – till den tillfredsställelse det kan ge – försäkra att sundhetspass fortfarande utfärdades därifrån åtminstone i måndags kväll. I samma mån som den otäcka gästen försöker göra sig hemmastadd inom våra gränser, förlorar den också den paniska respekt som tidigare försatte inte bara många huvuden och sinnen, utan hela kommuner, i förvirring – vilket gav denna alltförgörare desto bättre tillfälle att svinga sin lie i ohejdad fart.

Vi hoppas att man, från de tillfällen då koleran tidigare härjat i landet, har fått tillräcklig erfarenhet av hur meningslösa de egoistiska och okristliga avspärrningarna är. Även om detta samhälle, som prövades hårt av sjukdomen år 1834, hade turen att skonas i höstas, tillskriver vi detta mer slumpen än avspärrningen. Som stöd för detta antagande vill vi bara åberopa allmänt kända fakta och hänvisa till exempelvis Norrköping och Karlskrona å ena sidan samt Vänersborg, Västerås, Mariefred med flera å den andra. Vad avspärrningarna för övrigt beträffar kan de aldrig genomföras konsekvent – och vad tjänar de då till? Vi är alltså av den åsikten att döden, lika lite i koleradräkt som i annan skepnad, kan stängas ute med bommar eller bannlysas genom spärrningsbeslut. Däremot tror vi att var och en – genom renlighet, måttlighet och ordning, genom att så långt möjligt undvika allt som kan sätta mage och matsmältning i olag, och framför allt genom att med friskt mod och lugnt sinne "se fienden i ögonen" – bättre än genom alla avspärrningar kan skydda sitt liv mot den grymme gästens härjningar.

För dem som fäster vikt vid särskilda iakttagelser rekommenderas dessutom följande kolerakurer, meddelade av Posttidningen:

Doktor Roger i Paris hade för en kolerasjuk ordinerat pulveriserad ipekakuana, som skulle ges den sjuke "i tre doser" (en trois prises). Sjukvaktaren uppfattade ordet "pris" i dess vanliga betydelse och gav kräkpulvret som snus. Följden blev ingen kräkning, men en ytterst häftig nysning, som fick alla andningsmuskler att dra ihop sig krampaktigt och inom några ögonblick framkallade en hälsosam reaktion, varigenom sjukdomen hävdes lika snabbt som oväntat.

Det andra exemplet, från Augsburg, berättas så här: En smed, som mitt i natten kände att den hemska gästen närmade sig, väckte hastigt sina gesäller, lät dem göra upp eld i smedjan och började hamra på med sådan kraft att svetten flöt i strömmar. Därefter gick han snabbt till sängs igen och steg upp följande morgon, frisk och sund.

WADSTENA.

Redan med ångfartyget "Polhem" erhöllo wi i förra weckan underrättelse om kolerans tilltagande i Stockholm (Stockholmsboerna sjelfwa mena att den aldrig rigtigt upphört sedan i fjol), så att det wore fråga om stadens förklarande såsom smittad. Det sades t. o. m. att dagligen 10 a 12 personer aflede i nämnde sjukdom. För att ej onödigtwis bidraga att uppskrämma sinnena, nämnde wi likwäl ingenting derom i lördags, och i dag kunna wi — till den tillfredsställelse derigenom kan åstadkommas — försäkra att åtminstone i måndags afton sundhetspass derifrån utfärdades. I samma mon den ruskige gästen söker göra sig hemmastadd inom wåra landamären, förlorar han ock den paniska respekt, som förr satte icke allenast många hufwuden och sinnen, utan hela kommuner i förwirring, hwarigenom denne allsherjare fick desto bättre tillfälle att sköta sin lia med ohejdad fart.

Wi hoppas att man under de tillfällen, då koleran förut grasserat inom fäderneslandet, kommit i tillräcklig erfarenhet af ändamålslösheten uti de egoistiska och okristliga spärrningarne. Om än detta, år 1834 af sjukdomen hårdt pröfwade, samhälle war nog lyckligt att sistlidne höst blifwa skonadt, tillskrifwa wi detta mera slumpen än spärrningen. Såsom bewis för detta wårt antagande wilja wi åberopa blott de allmänt kända fakta, och hänwisa t. ex. på Norrköping, Karlskrona å ena samt Wenersborg, Westerås, Mariefred etc. etc å andra sidan. Hwad för öfrigt spärrningarne widkomma, kunna de aldrig konseqvent utföras, och hwartill tjena de då? Wi äro alltså af den åsigt, att döden likaliten i koleradrägt som i annan skepelse kan genom bommar utstängas eller genom spärrningsbeslut bannlysas. Deremot tro wi att en hwar, genom iakttagandet af renlighet, måttlighet och ordentlighet, genom undwikande så widt möjligt af allt sådant, som kan försätta magen och matsmältningen i oordning och synnerligast genom att med friskt mod och lugnt sinne "se fienden i synen", skall bättre än genom alla andra spärrningar konservera sitt lif mot den grymme gästens härjningar.

För dem som fästa afseende wid speciella iakttagelser rekommenderas derjemte t. ex. följande af Posttidningen meddelade egna

Kolerakurer: "Doktor Roger i Paris hade för en kolerasjuk föreskrifwit pulveriserad Ipecacuanha, hwilken skulle gifwas den sjuke "i tre doser" (en trois prises). Sjukwaktaren tog ordet pris i den wanliga bemärkelsen och administrerade kräkpulvret såsom snus. Följden blef ingen kräkning, men en ytterligen häftig nysning, så att alla respirationsmuskler krampaktigt sammandrogo sig, förorsakade inom få ögonblick en helsosam reaktion, hwarigenom sjukdomen lika hastigt som owäntadt häfdes.

2. Den andra exemplet, från Augsburg, omtalas på följande sätt: En smed, som midt i natten kände den hemska gästens annalkande, wäckte hastigt sina gesäller, lät dessa uppgöra eld i smedjan och började hamra på med

den kraft, att swetten flöt i strömmar. Derpå gick han hastigt åter till sängs och uppstod följande morgon, frisk och sund.