Bomarsund intaget av fransmän och engelsmän

Bomarsund har, som våra läsare säkert redan känner till, intagits av fransmän och engelsmän. Det skedde i onsdags klockan 14. Den första underrättelsen om detta nådde Stockholm i fredags morse klockan 8 med lord Dufferins lustjakt. Saken bekräftades sedan officiellt av general Baraguay d'Hilliers adjutant, kapten Mielin, som anlände till Vaxholm med det franska ångfartyget Le Brandon och därifrån fortsatte med ett svenskt kronoångfartyg in till Stockholm för att överlämna depescher om händelsen till den franske ministern.

Sedan en bräsch måndagen den 14 hade skjutits i det ena, det södra, av de torn som ligger väster om fästningen, övergavs detta av ryssarna och besattes av fransmännen. Tornet sprängdes därefter i luften, som man tror av våda.

På tisdagen sköts en bräsch även i det andra, det norra, tornet, som likaledes överlämnades. Ett bräschbatteri, bestående enbart av mörsare och haubitsar, riktades mot huvudfästningen och blev färdigt under natten.

På onsdagen, när batteriet skulle öppna eld, hissade besättningen vit flagg och begärde att få kapitulera. Såväl officerare som manskap togs som krigsfångar. Förlusten på de belägrandes sida uppgår till två officerare, en engelsk och en fransk, samt omkring 50 man döda eller sårade. Den ryska förlusten är troligen större. Krigsfångarna är omkring 2 000.

I fästningen ska det ha funnits mycket krut samt proviant för nästan ett år.

När de båda tornen, som ligger på höjder som behärskar fästningen, hade intagits, och holmen Prästön mittemot fästningen på andra sidan också hade besatts av de belägrande, kunde dessa beskjuta fästningen från alla håll, samtidigt som flottan hotade med beskjutning. Därför tycks besättningen, även enligt fiendens egen utsago, inte ha kunnat hålla ut särskilt mycket längre.

De franska trupperna har visat den mest utmärkta tapperhet. Fartygen ska inte ha lidit minsta skada, eftersom de bekvämt kunnat beskjuta fästningen utan att dess skott nådde fram till dem. Ett mindre sannolikt rykte gör dessutom gällande att den ryska besättningen, innan den gav sig, ska ha sprängt ett torn i luften där åtskilliga statsfångar förvarades, kanske också alla de bortförda åländska lotsarna. Det enda säkra är att västmakterna härmed vunnit en fast punkt av stor betydelse i Östersjön, i synnerhet som fästningen inte ska vara nämnvärt skadad. Att betydligt mer omfattande företag än Ålands intagande avses framgår av att nya trupper i dessa dagar anländer från Frankrike; sålunda telegraferades från Helsingborg i torsdags att en del av den andra franska Östersjödivisionen kommit till Öresund. En hel flotta med proviant för de franska truppernas räkning har anlöpt Stockholm.

Bomarsund.

Bomarsund är, som wåra läsare temligen allmänt redan torde weta, intaget af fransmän och engelsmän, hwilket skedde i onsdags kl. 2 e. m. Första underrättelsen härom kom till Stockholm i fredags morgon kl. 8 med lord Dufferns lustjagt. Sedan bekräftades saken officielt af general Baraguay d'Hilliers adjutant, kapten Mielin, som med franska ångfartyget le Brandon inkom till Waxholm och derifrån på ett swenskt kronoångfartyg for in till Stockholm för att aflemna depescher derom till franska ministern.

Sedan bresch blifwit Måndagen den 14 lagd på det ena, det sydliga, af de wester om fästningen belägna tornen, öfwergafs detta af ryssarne och besattes af fransmännen, samt blef efteråt, såsom det tros, af wåda, sprängdt i luften.

Tisdagen lades bresch äfwen på det andra, det nordliga, tornet, hwilket likaledes öfwerlemnades. Breschbatteri, endast af mörsare och haubitzer, ordnades mot hufwudfästningen, och hwilket om natten blef färdigt.

Onsdagen, då batteriet skulle börja spela, hissade besättningen hwit flagga och begärde att gifwa sig. Så wäl officerare som manskap blefwo krigsfångar. Förlusten å de belägrandes sida har warit twenne officerare, en engelsk och en fransysk samt omkring 50 man döde eller sårade. Den ryska förlusten troligen större. Krigsfångarne äro omkr. 2000.

I fästningen lärer hafwa funnits mycket krut, samt proviant för nära ett år.

Sedan de båda tornen, liggande på höjder, hwilka beherrska fästningen, blifwit tagne, midt emot fästningen, på andra sidan liggande holmen, Prestön, äfwen war af de belägrande besatt, och dessa således kunde på alla sidor inskjuta i fästningen samt flottan dessutom hotade med beskjutning; så synes, äfwen efter fiendernas utsago, besättningen icke särdeles längre kunnat hålla sig.

De franska trupperne hafwa wisat den utmärktaste tapperhet. Skeppen skola icke ha lidit den ringaste skada, då de beqwämt kunnat beskjuta fästningen, utan att dess skott nådde fram till dem. Ett mindre sannolikt rykte säger härjemte, att ryska besättningen innan den gaf sig skall ha sprängt i luften ett torn, i hwilket förwarades åtskilliga statsfångar, måhända äfwen alla de bortförda åländska lotsarne. Det wissa är endast, att westmakterna härmed wunnit en fast punkt af stor betydenhet i Östersjön, aldrahelst fästningen icke skall wara betydligt skadad. Att imellertid långt widsträcktare företag än Ålands intagande åsyftas, synes deraf, att ifrån Frankrike i dessa dagar nya troppar anlända; således telegraferades från Helsingborg i thorsdags, att en del af andra franska Östersjödivisionen kommit till Sundet. En hel flotta med proviant för franska tropparnas räkning har inlupit till Stockholm.