Tidningssida ur Härnösandsposten, 1852-09-02
Härnösandsposten • 1852-09-02

Kristallpalatset återuppbyggs större och praktfullare i Sydenham

1852Oscar I · Reformernas tid · 1848 och Krimkriget
Regent
Oscar I — kung sedan 1844
Sverige då
Union med Norge · liberala reformer — folkskola, näringsfrihet på väg · ca 3,5 miljoner invånare
Epok
Reformernas tid — det gamla ståndssamhället börjar luckras upp
Samtidigt
Revolutionsåret 1848 skakar Europa · Krimkriget 1853–56
Historisk karta över Europa
Europa 1815 — efter Wienkongressen · Kartdata: historical-basemaps, GPL-3.0

Det gamla Kristallpalatset har monterats ned och ska nu uppföras på nytt i Sydenham nära London av ett aktiebolag. Planen är redan klar och fastställdes den 7 juli vid ett sammanträde med direktörerna, och tidningen Athenæum har offentliggjort den. Byggnadens tidigare lätthet och luftighet ska nu förenas med något storslaget som väntas väcka världens förvåning.

Arbetet leds av bolagets rådgivare, bland vilka Sir Joseph Paxton, det gamla Kristallpalatsets byggmästare, naturligtvis intar främsta platsen. Den gamla mittersta tvärbyggnaden (transeptet) ska ersättas av en större och högre, och två tvärbyggnader lika stora som den ursprungliga ska läggas till vid ändarna. Över hela mittskeppet ska ett runt, vågformigt tak resas i samma höjd som de två mindre tvärbyggnaderna, som det ansluter till. Över alltsammans ska en kupol resa sig i den mittersta tvärbyggnaden, som sägs ska överträffa allt man hittills sett. Byggnadsmaterialet väljs för lång hållbarhet: tvärbjälkarna av trä ersätts med nya av järn, starkare och luftigare till utseendet, och glasets tjocklek ökas överallt med nästan hälften – från 16 uns per fot till 21 uns. Eftersom gallerierna i den tidigare byggnaden skulle hindra växterna som ska fylla en stor del av det inre, begränsas de till ytterväggarna, utom i hörnen mellan tvärbyggnaderna och mittskeppet, varifrån man kan njuta av full utsikt över helheten. Endast ett smalt galleri anläggs vid tredje våningen, strax under det välvda takets början.

I byggnadens olika delar ska man med enkla medel återskapa de mest skilda klimat, eftersom avsikten är att visa den karaktäristiska växtligheten från jordens olika delar i hela dess omfattning. Bland grönskan ska världens mest berömda skulpturgrupper och statyer, både från forntiden och nutiden, ställas upp på ett sätt som blir nytt för flertalet besökare. I denna skulptursamling kommer många engelsmän för första gången att bekanta sig med de skönaste verken av Fraccaroli, Tenerani, Kiss, Schadow, Dannecker, Thorvaldsen, Jerichau, Pradier och andra stora tyska, franska, danska och italienska mästare.

Flera avdelningar ägnas åt att skildra arkitekturens, ornamentkonstens och folksedernas olika epoker. Det indiska livet ska visas genom ett palats med gård, mottagningsrum med mera, jämte en angränsande basar med bodar, och detsamma gäller det kinesiska. Den arkitektoniska serien ska sträcka sig från den bysantinska perioden till renässansen, med flera avdelningar för olika tidsåldrars verk. Bland dessa finns ett Alhambra och ett pompejanskt hus, det förra under Owen Jones direkta ledning, det senare uppfört av herr Wyatt. I en av de mindre tvärbyggnaderna ska noggranna avbildningar av den egyptiska konstens märkligaste lämningar och skildringar av egyptiska seder ställas samman, och i bottenvåningen ska en av de stora egyptiska gravarna återges.

Till raden av arkitektoniska och ornamentala avgjutningar fogas framställningar av utdöda eller åtminstone inte längre använda konsttekniker, i den mån de är intressanta som förklaring av det förflutna eller som fingervisning om framtida metoder. För den italienska konsten visas prov på fresk, tempera, sgraffito, mosaik med mera, och för medeltidens konst prov på kalligrafi, metallarbeten, murornament, broderi, emalj, niello och annat. Allt detta står till direktörernas förfogande i form av avgjutningar, faksimiler eller till och med original, och helheten ska omges av grönska och blandas med statyer och andra dekorationsföremål på ett sätt som inte stör harmonin i det stora helhetsintrycket.

Stora ytor lämnas fria för allmänbildande utställningar, däribland geologiska framställningar som inte ordnas som rena samlingar, utan så att man tydligt kan känna igen de olika jordlagrens ordning, uppbyggnad och samband, de fossil de innehåller, landskapets utseende ovanför lagren och så vidare. Därtill kommer framställningar av världens stora stapelvaror, från råvarustadiet genom alla förädlingssteg ända fram till den färdiga industrivaran, vilket också kräver närvaro av arbetande maskiner av det mest invecklade och intressanta slaget.

Området kring byggnaden, som omfattar över 250 acres (drygt 100 hektar), ska anläggas som park och trädgård med fontäner, av vilka den högsta ska nå 150 fot (cirka 45 meter) och i omfattning och verkan bli jämförbar med den i Versailles. För vänner av friluftsnöjen som cricket och bågskytte ska tillfällen erbjudas, liksom bad- och simplatser. Dessutom ska vidsträckta ytor anläggas för skridskoåkning på så grunt vatten att det efter en enda natts frost fryser till tillräckligt för att utan fara bära skridskoåkare.

Bakgrund

Kristallpalatset (Crystal Palace) uppfördes ursprungligen i Hyde Park i London för den stora världsutställningen 1851, den första i sitt slag. Byggnaden, ritad av trädgårdsarkitekten Joseph Paxton, var en revolutionerande konstruktion av gjutjärn och glas som kunde monteras och demonteras som en byggsats, och den blev en symbol för den brittiska industrialismens självförtroende.

Efter utställningen bildades ett privat aktiebolag som köpte byggnaden, lät montera ned den och återuppföra den i utvidgad form på Sydenham Hill i södra Londons utkant. Den nya anläggningen invigdes 1854 och var betydligt större än originalet, med kupol, tempererade avdelningar för växter från olika klimatzoner, arkitekturhistoriska rekonstruktioner – de så kallade Fine Arts Courts – samt en väldig park med fontäner inspirerade av Versailles.

Bland de medverkande fanns arkitekten och formgivaren Owen Jones, känd för sina studier av Alhambra i Spanien, och Matthew Digby Wyatt. Skulptörerna som nämns, bland dem dansken Bertel Thorvaldsen och tysken Johann Gottfried Schadow, hörde till samtidens mest hyllade, och gipsavgjutningar av deras verk skulle göra den europeiska konsten tillgänglig för en bred brittisk publik. Anläggningen fungerade i decennier som ett folkbildande nöjes- och utställningscentrum tills byggnaden förstördes i en brand 1936.

Kristallpalatset

Gamla nyheter visar riktiga tidningsartiklar ur nationalbibliotekens digitaliserade arkiv — alltid från just denna dag, ett annat år. Om tidningen ›

‹ Fler gamla nyheter