Världsutställningen i London avslutad efter sex miljoner besök

Den stora utställningen i London avslutades den 11 denna månad på kvällen, efter att i omkring fem månader ha visat upp oändliga skatter av nästan alla civiliserade folks uppfinningsförmåga och hantverksskicklighet för miljontals beundrande blickar. Inom några dagar kommer tusen händer att vara sysselsatta med att åter forsla bort alla dessa vittnesbörd om mänsklig skarpsinnighet och naturens rikedom, för att sprida dem åt alla håll igen. Det var naturligt att alla som haft tillfälle att se skådeplatsen för nationernas fredliga och fredsbefrämjande tävlan, och hylla den häpnadsväckande världsmarknaden, greps av en smärtsam känsla vid tanken på att även denna jordiska triumf, liksom alla andra, är dömd till förgängelse – och att de därför in i det sista tävlade om att visa sin sympati för det stora verket.

Liksom vid öppnandet gynnades även avslutningen av det vackraste väder. Från klockan 9 på morgonen strömmade folkmassorna till Kristallpalatset, och alla stannade kvar tills det stängdes. Trots att entrén kostade en halv krona var nästan alla samhällsklasser representerade, från den högsta till den lägsta. Antalet närvarande var 55 061. Allt eftersom kvällen närmade sig samlades mängden mer och mer mot mittskeppet. Efterhand tystnade orglarna, och man hörde inget annat än detta hemlighetsfulla sus av röster som i varje stor församling gör ett imponerande intryck – men som i Kristallpalatset, bland 50 000 personer, gjorde ett intryck man aldrig glömmer.

Till slut bildade den ofantliga folkmängden en tätt packad massa. Föreställ er 50 000 personer under ett tak, i ett trollpalats med murar av järn och glas – en lycklig och samtidigt praktfull kombination av det starkaste och det sprödaste material. Föreställ er denna församling sammanträngd i mitten av byggnaden, omgiven av konst- och industriprodukter från jordklotets alla hörn. Föreställ er denna livsström, den intelligens som det största rikets största huvudstad rymmer, och de känslor som uttrycks på ett så upphöjt sätt – känslor av desto större betydelse eftersom folkets röst redan under hednisk tid, då friheten ännu var ny på jorden, ansågs vara Guds röst. Då kan man föreställa sig vilket intryck denna församling gjorde.

Inte utställningens dagar utan dess minuter var räknade. Klockan 5 steg herr Belschar (Reds. anm.: namnet är osäkert, möjligen felstavat i originalet) upp på galleriet och vecklade ut en stor fana, och i samma ögonblick ljöd nationalhymnens välbekanta toner från alla orglar i byggnaden. På ett ögonblick blottades alla huvuden, man såg ett upprört hav av uppmärksamma ansikten, och tusentals röster förenades i ett väldigt och hjärtligt "God Save the Queen!". När sången var slut ljöd oändliga hurrarop, åtföljda av ett åskliknande stampande med fötterna som ett kraftfullt bevis på lojalitet – så kraftigt att byggnaden skakade och många fruktade att den skulle störta samman och kastade oroliga blickar mot järnpelarna.

Några minuter gick innan tecknet till stängning gavs. Till slut kom det, och en storm av klockringning ljöd medan mängden långsamt närmade sig utgången.

När man nu ser tillbaka på det stora företaget är följande fakta av intresse: Utställningen besöktes i maj av 1 734 782 personer, i juni av 1 133 116, i juli av 1 314 176, i augusti av 1 023 435, i september av 1 155 240 och under de elva dagarna i oktober av 841 107 personer. Det totala antalet är alltså 6 201 915. Mellan klockan 11 och 12 den sista måndagen gick över 28 000 människor in i byggnaden.

När man betänker att dessa siffror vittnar om en folkrörelse som man för kort tid sedan skulle ha beskrivit som farlig för statens säkerhet, är det desto mer beundransvärt att inte bara ingen oordning, utan nästan ingen brottslighet alls förekom. Endast 25 personer greps och straffades för stöld. Sådana fakta talar för sig själva, och en av utställningens mest aktningsvärda lärdomar är att egendom värd många miljoner i nästan ett halvår kunnat beskådas av en folkmassa från alla samhällsklasser utan att någon nämnvärd stöld begåtts.

Det totala antalet beviljade medaljer uppgår till 2 918, samt 170 så kallade kabinettsmedaljer. Dessutom har åtta stora medaljer delats ut: den första till prins Albert, som lade fram idén till utställningen; den andra till handelskammaren i Lyon för dess samling av sidenvaror; den tredje till Ostindiska kompaniet för dess samling av indiska produkter; den fjärde till paschan av Egypten av samma skäl; den femte till Frankrikes krigsminister för det intresse han visat vid ordnandet av den dyrbara samlingen råvaror från Algeriet; den sjätte till Spanien; den sjunde till bejen av Tunis; och den åttonde till den turkiska regeringen.

Vid prisutdelningen i Kristallpalatset har följande svenska utställare belönats: Heljestrand för rakknivar, Kulgren för ett granitkors, Johansson för stearinljus, Sophie Hamrén för broderi och Motala verkstad för järnprodukter. Kongsbergs silververk och en träsnidare vid namn Thesen är de enda som belönats från Norge.

Vid prisutdelningen hade den senaste sändningen från Sverige ännu inte anlänt – annars hade troligen fler medaljer tillfallit våra landsmän.

Londoner-expositionens slut. Den stora expositionen slutade den 11 d:s på aftonen, efter att i omkring 5 månader för millioners beundrande blickar hafwa utbredt oändliga skatter af nästan alla civiliserade folkslags uppfinningsförmåga och konstflit, och inom få dagars förlopp skall tusen händer wara sysselsatte med att åter bortskaffa alla dessa den menskliga skarpsinnighetens triumf, alla dessa wittnesbörd om naturens rikedom, för att återigen kringsprida den i alla riktningar. Det war naturligt, att alla, som warit i tillfälle att se skådeplatsen för nationernes fredliga och freden befordrande täflingsstrid, och bringa den förwåning wäckande werldsmarknaden sin hyllning, blefwo gripna af en pinsam känsla wid åtankan att också denna jordiska triumf liksom alla andra är hemfallen åt förgängelsen, och derföre liksom täflade att in i sista stunden lägga deras sympathier för det stora werket i dagen.

Liksom öppnandet af expositionen, så war äfwen tillslutandet af densamma gynnad af det wackraste wäder. — Från kl 9 om morgonen strömmade menniskomassan till kristallpalatset och alla qwarblefwo der till dess det blef tillslutet. Oaktadt entréen kostade en half krona, woro dock nästan alla stånd representerade ifrån det högsta till det lägsta. Antalet of de tillstädeswarande war 55,061. Allt eftersom det led mot aftonen, concentrerade mängden sig mer och mer emot skeppet. Efterhand tystnade orglarne, och man hörde icke annat än denna hemlighetsfulla susning af stämmor, som i hwarje stor församling utöfwa en imponerande werkning, men som i kristallpalatset, i en församling af 50,000 personer, gjorde ett intryck, som man aldrig glömmer.

Slutligen bildade den ofantliga folkmängden en lätt hoppackad massa, och man tänke sig nu 50,000 personer under ett tak, i ett trollpalats med murar af jern och glas, en lycklig och tillika präktig kombination af det starkaste och skröpligaste material. Man tänke sig denna församling sammanträngd i medelpunkten af denna byggnad, omgifwen af konst- och industrialster från alla jordklotets kanter. Man tänke sig denna lifsström, som för ögonblicket rörer sig på denna punkt, den intelligens som denna det största rikes största hufwudstad omsluter, de känslor som ytra sig på ett så upphöjdt sätt, och som äro af så mycket större betydelse, som folkets röst, till ock med i hedniska tiden, då friheten ännu war ny på jorden, blef ansedd för Guds röst, och man kan föreställa sig hwilket intryck denna församling skulle göra.

Icke expositionens dagar, nej dess minuter woro räknade. Klockan 5 uppkom herr Belschar på galleriet, utwecklade en stor fana, och i samma ögonblick ljöd från alla orglarne i byggnaden nationalhymnens wälbekanta toner. I ett nu woro alla hufwuden blottade, man såg ett upprört haf af uppmärksamma ansigten och tusende stämmor förenade sig i ett wäldigt och hjertligt "God save the Queen!" Då sången war slutad, ljödo oändliga cheers som åtföljdes af ett åskan liknande stampande med fötterne såsom ett kraftigt bewis på loyalitet, och som skakade byggnaden så att många fruktade för att den skulle störta samman, och sågo bort åt jernpelarne.

Några minuter förgingo innan tecken till tillslutandet blef gifwet. Ändtligen kom det, och nu ljöd en storm af klockringning, under hwilken mängden så småningom närmade sig utgången.

Ser man nu tillbaka på det stora företaget så måste följanda facta icke blifwa utan intresse:

Expositionen besöktes: i Maj af 1,734,782, i Juni af 1,133,116, i Juli af 1,314,176, i Augusti af 1,023,435 i September af 1,155,240 och i de 11 dagarne af October af 841,107 personer. Hela antalet är således 6,201,915. Mellan kl. 11 och 12 sista måndagen gingo öfwer 28,000 menniskor in i byggnaden

När man betänker, att dessa uppgifter wittna om en rörelse bland folket, som man för kort tid sedan skulle hafwa skildrat såsom farlig för statens säkerhet, så är det så mycket mera att beundra, att icke allenast icke någon oordning, men nästan ingen förbrytelse ägt rum. Endast 25 hafwa blifwit gripne och straffade för tjufnad. Dylika facta tala för sig sjelf, och en af de aktningswärdaste erfarenheter expositionen har afgifwit, är, att en egendom på många millioner nästan ett halft år warit beskådad af en af alla klasser sammansatt menniskomassa utan att någon synnerlig stöld blifwit begången.

Hela antalet af bewiljade medaljer belöper sig till 2,918 och så kallade kabinettsmedaljer till 170. Dessutom är det utdeladt 8 stora medaljer; den 1:sta till Prins Albert, som framställt idéen till utställningen; den 2:dra till handelskammaren i Lyon för den samling af Sidenwaror den har utställt; den 3:dje till Ostindiska kompagniet för dess samling af Indiska produkter; den 4:de till Paschan af Egypten af samma grund; den 5:te till franska Krigsminister på grund af det intresse han wisat wid ordnandet af den kostbara samling af råprodukter från Algier; den 6:te till Spanien; den 7:de till Beyen i Tunis; och den 8:de till Turkiska regeringen.

Wid prisutdelningen i Kristallpalatset i London hafwa följande Swenska insändare erhållit belöning, nemligen: Heljestrand för rakknifwar, Kulgren för ett granitkors, Johansson för Stearinljus, Sophie Hamren för broderi, Motala werkstad för jernprodukter. Kongsbergs silfwerwerk och en trädskärare Thesen äro enda som från Norge blifwit belönade.

Wid prisutdelningen hade ännu icke den sednaste afsändningen från Swerige egt rum, annars hade troligen flera medaljer kommit wåra landsmän tillgodo.