Trög marknad i Linköping och klagomål på vägen

Gårdagens marknad i Linköping var visserligen inte särskilt talrikt besökt, men ändå mer välbesökt än man hade väntat sig med tanke på det ojämna vädret och det dåliga vägunderlaget. Handeln i stånden på torget, den så kallade ståndhandeln, var det ingen som berömde. Trävaror fanns i mängd, och den handeln tycktes gå bäst – både säljare och köpare verkade nöjda. Tillgången på spannmål vittnade däremot på ett särskilt nedslående sätt om det ogynnsamma bärgningsvädrets inverkan.

Trädgårdsmarknaden hade ganska rikligt utbud att visa upp, men försäljningen motsvarade inte detta. På flera trädgårdsprodukter, exempelvis gurkor, var efterfrågan stor men tillgången liten och priserna höga. På kreatursbacken, den så kallade "Kampen", rådde kanske den livligaste rörelsen, eller snarare den största folksamlingen. Där fanns kreatur i rikligt antal och även spekulanter, men försäljningen gick ganska trögt och priserna var nedpressade.

Några ordningsstörningar under marknaden har vi lyckligtvis inte hört talas om – men inte heller några egentliga marknadsnöjen.

Däremot har vi från marknadsbesökare som tvingats passera in till staden över Stångebro hört bittra klagomål över vägens usla skick vid Ladugårdsbacke. Vi förvånas inte över klagomålen, för vägen förtjänar verkligen, trots sin status som allmän landsväg, det omdöme som de klagande använt: "oframkomlig". Man lär knappast runt hela staden hitta en enda vägsträcka i så dåligt skick som denna – inte ens den vanvårdade sankvägen till stadens dyrbara hamn undantagen.

Det är sant att vägavsnittet håller på att läggas om, men eftersom det är stadens enda infartsväg från det hållet borde resande i allmänhet, och vid marknadstillfällen i synnerhet, kunna kräva att man bättre än vad som nu skett sörjt – inte nödvändigtvis för deras bekvämlighet, men åtminstone för möjligheten att alls ta sig fram där med vagn och dragdjur.

Linköping.

Gårdagens marknad war wisserligen icke serdeles talrikt besökt, dock talrikare än man i hänseende till den ojemna wäderleken och det dåliga wäglaget hade wäntat. Handeln å torget ("Ståndhandeln") i stånden prisas af ingen. Trädwaror funnos i mängd, och den handeln tycktes gå bäst, så att både säljare och köpare syntes belåtne. Den tillgång af spannemål, som förefanns, wittnade i allmänhet, på ett serdeles nedslående sätt, om inflytelsen af det ogynsamma bergningswädret. Trädgårdsmarknaden hade temligen rika tillgångar att framwisa; men afsättningen war icke motswarande. Af åtskilliga trädgårdsalster, såsom gurkor med flera andra, war stor efterfrågan, men ringa tillgång och högt pris. Å kreatursbacken, eller den s. k. "Kampen," war måhända lifligaste rörelsen, eller rättare största samlingen. Kreatur funnos i riklig mängd och äfwen spekulanter;

men afsättningen war ganska trög, och priserne woro nedtryckte. Några marknads-oordningar hafwa wi lyckligtwis ej hört omtalas; några egentliga s. k. marknadsnöjen icke heller. — Allmänt deremot hafwa wi af marknadsbesökande, som måst passera in till staden öfwer Stångebro, hört en bitter klagan öfwer wägens ohjelplighet öfwer Ladugårdsbacke. Wi undra också icke öfwer denna klagan, ty wägen der förtjenar werkligen, såsom "allmän landswäg," det af klaganderne begagnade epithetet "impraktikabel." Swårligen lärer man kring hela staden finna någon enda wägbit så ohjelplig som denna — den wanwårdade sankwägen till stadens dyrbara hamn till och med icke undantagen. Sant är, att wägstycket är under omläggning; men då den är stadens enda aveny från den sidan, synas resande i allmänhet, och wid marknadstillfällen isynnerhet, kunna hafwa anspråk på att man något bättre, än nu skett, sörjt, just icke för deras beqwämlighet, men för möjligheten att kunna med åkdon och dragare komma fram derstädes.