Tidningssida ur BORE, 1849-08-26
BORE • 1849-08-26 · 5 min läsning

Zachrissons avslöjande om politiskt styrd befordran försvaras

1849Oscar I · Reformernas tid · 1848 och Krimkriget
Regent
Oscar I — kung sedan 1844
Sverige då
Union med Norge · liberala reformer — folkskola, näringsfrihet på väg · ca 3,5 miljoner invånare
Epok
Reformernas tid — det gamla ståndssamhället börjar luckras upp
Samtidigt
Revolutionsåret 1848 skakar Europa · Krimkriget 1853–56
Historisk karta över Europa
Europa 1815 — efter Wienkongressen · Kartdata: historical-basemaps, GPL-3.0

Stockholm den 25 augusti.

Med anledning av den redogörelse som kapten Zachrisson lät publicera i Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning den 4 augusti, om hur han förbigicks när en batterichefstjänst skulle tillsättas, har ännu ingen tillrättavisning eller något försvar för de ansvarigas handlande offentliggjorts. I stället har en och annan, sedan den första förskräckelsen över den så kallade skandalen lagt sig något, försökt lägga hela skulden på kapten Zachrisson genom diverse anmärkningar riktade mot honom. Man har helt riktigt insett att skandalen hade undvikits om han tigit om saken. Han har avslöjat den, och därför ska ansvaret drabba honom – sådan är den logik man tycks vilja använda i frågan.

Om det förhållande Zachrisson offentliggjort endast varit en skandal, och inte samtidigt en händelse av politisk vikt – genom vilken det kommit i dagen att en av de högsta militära befattningshavarna, placerad närmast regeringsmakten, låtit befordringar avgöras inte av skicklighet och tjänstemeriter utan av de mest konservativa eller reaktionära politiska åsikter, tillämpade på ett helt och hållet okonstitutionellt sätt – skulle vi inte ha ansett oss föranledda att nämna den.

Sedan vi bedömt själva saken ur den synvinkel vi anser den huvudsakligen förtjäna allmänhetens uppmärksamhet, skulle vi inte heller ha återkommit till den, åtminstone inte så länge bara den ena parten framträtt, om inte en insändare i Stockholms Aftonpost den 20 denna månad gett särskild anledning till det.

Insändaren anser att kapten Zachrisson, om han ansåg sig lida orätt, borde ha överklagat åtgärden i laga ordning, inte dragit fram den inför allmänheten och allra minst offentliggjort ett enskilt samtal. Insändaren förklarar Zachrissons agerande vara varken "hederligt" eller "militäriskt", utan tvärtom ett bevis "på bristande militärisk disciplin och takt". Därmed skulle också vårt av insändaren särskilt klandrade uttalande – att fosterlandets sanna vänner stod i tacksamhetsskuld till Zachrisson för hans handlande – vara helt felaktigt. Insändaren beklagar Zachrisson, om han finge ett batteri och någon enda artillerist där vore så okunnig om sin plikt att han i första hand vände sig till tidningarna så snart han trodde sig lida orätt. Insändaren beklagar varje befäl, från korpralen och konstapeln till generalen, om ett sådant handlingssätt skulle bli praxis, och fäderneslandet om det i dess armé funnes ett dussin individer som gillade det.

De anklagelser som riktats mot Zachrisson kunde vi lämna åt honom själv att bemöta, om han anser dem värda något svar. Men eftersom vi inte vill ta på oss att ha obetänksamt yttrat "att fosterlandets vänner stod i tacksamhetsskuld till Zachrisson", och inte heller likgiltigt kan se på hur man, under prat om militärisk disciplin och takt, försöker mörka själva huvudsaken och stämpla ärendet till en vanlig befordringsfråga där det endast gäller att bedöma vem av de sökande som förtjänar företräde, finner vi oss föranledda att utveckla våra åsikter något närmare. Enligt vår uppfattning är saken inte av sådan enskild natur. Zachrisson har själv förklarat att han offentliggjort den "för sakens egen skull, vilken är av sådan märkvärdighet att den förtjänar all rättsinnigs och tänkandes synnerliga uppmärksamhet". Om det bara gällt att få ändring i generalfälttygmästarens beslut hade ärendet visserligen bort behandlas som ett vanligt besvärsmål, även om det olyckligtvis också som sådant hade hamnat i offentligheten. Men det är i stället de hemliga motiven bakom beslutet, och sättet på vilket de delgavs Zachrisson, som är huvudsaken – och som med hänsyn till det ifrågasatta politiska agerandet gör saken till en stor händelse i vår politiska värld.

Vad gäller den militära disciplinen kan vi inte se att Zachrisson brutit mot den. I det aktuella fallet fanns inga order att lyda som han förbisett. Däremot hade han oturen att av sin överordnade få höra yttranden som, förutom att de var stötande för hans egen självständighetskänsla, vittnade om ett tillvägagångssätt som, om det tilläts utvecklas och frodas, onekligen skulle bära de sorgligaste frukter för såväl fäderneslandet som regeringsmakten. Han såg i detta tillvägagångssätt en överträdelse av den lagliga och konstitutionella ordningen. Varken militär disciplin eller takt kunde under sådana förhållanden ålägga honom att tiga. Den godtyckliga befordringsprincip som meddelats honom i hemlighet var han, både som svensk medborgare och som svensk officer, skyldig att angripa, och ingen blind lydnad eller respekt för överordnade kunde lagligen hindra det. Han fann sig förbigången, inte av några åberopade befordringsgrunder som ens gjorde anspråk på skenet av rättvisa, utan av ett hemligt politiskt system vars trådar och förgreningar han inte kunde känna och vars makt han därför inte heller kunde bedöma. Att generalfälttygmästaren framställde detta system som accepterat av den högsta regeringsmakten kunde inte påverka Zachrissons handlande, eftersom en sådan framställning aldrig kunde vinna trovärdighet. Zachrisson kunde inte låta bli att agera mot generalfälttygmästarens handlande, och oavsett om han gjorde det genom att begära laglig undersökning eller genom pressen, måste saken bli offentlig. Han kunde inte inskränka sig till enbart muntliga rapporter, vilket enligt vår mening dessutom varit mindre lojalt och även skulle ha brutit det absoluta hemlighållandet av de enskilda samtalen. I varje fall där man är skyldig och berättigad att för regeringen berätta att grundlagarna överträds, bör man också kunna berätta detta sorgliga förhållande inför nationen. Ansvaret för den som berättar blir därigenom bara större, om det han säger inte är sant.

Med anledning av insändarens antydan att enskilda samtal inte får offentliggöras vill vi vidare endast påminna om att vittnen i civilmål enligt lag är skyldiga att berätta även vad de erfarit under sådana samtal. Vi medger gärna att de avslöjade befordringsprinciperna tycks ha mer gemensamt med strafflagen än med civilrätten, men trots det torde man… (Reds. anm.: texten är avbruten här i originalet.)

Bakgrund

Artikeln är ett polemiskt inlägg i den så kallade Zachrisson-affären, där en artillerikapten offentligt anklagade generalfälttygmästaren – chefen för det svenska artilleriet – för att ha förbigått honom vid tillsättningen av en batterichefstjänst på grund av hans politiska åsikter snarare än hans meriter. Zachrisson publicerade sin redogörelse, som byggde på ett enskilt samtal med sin överordnade, i Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning, en liberal tidning grundad av Magnus Prytz och senare känd genom redaktören S.A. Hedlund.

Fallet blev en principstrid mellan liberal och konservativ press. Konservativa röster, här företrädda av en insändare i Stockholms Aftonpost, menade att Zachrisson brutit mot militär disciplin genom att gå till pressen i stället för att överklaga i laga ordning. Den liberala pressen såg däremot affären som ett konstitutionellt problem: om befordringar inom armén styrdes av ett hemligt politiskt system stred det mot regeringsformens princip att statliga tjänster skulle tillsättas efter förtjänst och skicklighet, en grundsats fastslagen i 1809 års regeringsform.

Debatten speglar 1800-talets svenska spänning mellan en framväxande liberal offentlighet, där pressen tog rollen som granskare av makten, och en konservativ ämbetsmanna- och militärkultur som betonade lydnad, tjänsteväg och diskretion. Frågan om huruvida en officer fick vända sig till tidningarna med kritik mot överordnade var laddad, eftersom den ställde medborgarens yttrandefrihet mot soldatens lydnadsplikt.

Gamla nyheter visar riktiga tidningsartiklar ur nationalbibliotekens digitaliserade arkiv — alltid från just denna dag, ett annat år. Om tidningen ›

‹ Fler gamla nyheter