Tidningssida ur SNÄLLPOSTEN, 1849-08-06
SNÄLLPOSTEN • 1849-08-06

Ryska trupper skär av Görgey vid Theiss

1849Oscar I · Reformernas tid · 1848 och Krimkriget
Regent
Oscar I — kung sedan 1844
Sverige då
Union med Norge · liberala reformer — folkskola, näringsfrihet på väg · ca 3,5 miljoner invånare
Epok
Reformernas tid — det gamla ståndssamhället börjar luckras upp
Samtidigt
Revolutionsåret 1848 skakar Europa · Krimkriget 1853–56
Historisk karta över Europa
Europa 1815 — efter Wienkongressen · Kartdata: historical-basemaps, GPL-3.0

Krigsoperationerna i Ungern har inte gjort några större framsteg. General Haynau hade den 28 ännu inte lämnat Kecskemét. Vid hans ankomst dit utrymdes staden av ungrarna, 40 000 man starka under Mészáros, som drog sig mot Szeged. I den staden eller trakten däromkring lär Dembinskis kår stå. Tvärtemot de förhastade ryktena har Görgey ännu inte lyckats förena sig med denna kår, och inte heller att gå över floden Theiss (Tisza). Furst Paskevitj har nämligen den 27 gått över floden mellan Poroszló och Tiszafüred och på så sätt ställt sig mellan Görgey och armén vid Szeged. General Sass följer alltjämt Görgey tätt i spåren. De ryska kårerna under Grabbe och Sacken täcker under dessa operationer ställningen från Tokaj till Miskolc.

Enligt vad man nu vill veta ska Görgeys kår inte vara så stark som man först trodde, och till största delen bestå av kavalleri. De ungrare som lämnats kvar vid Komárom under Klapka ska ännu uppgå till 20 000 man. Den österrikiske fältmarskalklöjtnanten Csorich innesluter fästningen med sin kår.

I sydvästra Ungern, där Nugent och Aulich länge stått mot varandra i trakten av Balatonsjön, väntar man dagligen ett slag mellan dem. General Schlicks kår står ännu i Pest, men ska ofördröjligen bryta upp mot Szeged.

Banen (Jellačić, Reds. anm.) behåller ännu sin fasta ställning framför Peterwardein och hindrar därigenom magyarerna att tränga in i Slavonien, med bistånd av serberna under Knićanin, som vid Titel försvarar övergången över Donau. Ingen dag går förbi utan strider på dessa punkter. Det är väl numera Perczel som står mot dem, ty Bem har åter uppträtt i Siebenbürgen (Transsylvanien) och strider där oupphörligt mot ryssarna.

En ungersk strövkår om 5 000 man infanteri och 1 000 kavallerister har plötsligt via Ojtoz-passet brutit in i Moldau, som är nästan tömt på ryska trupper. Den där kommenderande generalen Möller kunde bara ställa upp 4 bataljoner, 1 skvadron och 6 kanoner, med vilka han marscherat mot fienden, samtidigt som han skickat kurirer till Bessarabien efter förstärkningar. En hemlig samförståelse påstås råda mellan de turkiska pascharna vid gränsen, såsom i Belgrad och Bosnien, och de ungerska befälhavarna.

Fästningen Temesvár påstås nu med stor säkerhet ha tagits av ungrarna efter en sex gånger avslagen stormning. I fästningen ska ha tagits 30 000 gevär, 85 kanoner med mera. Från annat håll påstås emellertid att fästningen ännu håller stånd, och utgången kan kanske bli som med Ofen (Buda), som också föll till slut sedan ryktet flera gånger låtit den falla i förväg.

Bakgrund

Den ungerska revolutionen och frihetskriget 1848–1849 var ett av de mest dramatiska uppror som följde på revolutionsåret 1848. Ungern under Lajos Kossuth förklarade sig i praktiken självständigt från Habsburgmonarkin, och en ungersk armé under skickliga befälhavare som Artúr Görgey, Józef Bem och Mór Perczel höll länge de österrikiska styrkorna stången.

Sommaren 1849 vände krigslyckan definitivt. Den unge kejsaren Frans Josef bad Rysslands tsar Nikolaj I om hjälp, och en rysk armé på omkring 200 000 man under furst Ivan Paskevitj gick in i Ungern. Samtidigt ledde den österrikiske generalen Julius von Haynau, ökänd för sin hårdhet, huvudoffensiven från väster. Den kroatiske banen Josip Jellačić och serbiska styrkor pressade ungrarna från söder.

De manövrer som beskrivs – Görgeys försök att förena sig med Dembinskis styrkor vid Szeged och ryssarnas övergång av Tisza – ägde rum bara veckor före det ungerska sammanbrottet. Görgey kapitulerade för ryssarna vid Világos den 13 augusti 1849. Fästningen Temesvár förblev i österrikisk hand, och slaget där den 9 augusti blev revolutionens sista stora nederlag. Fästningen Komárom under general Klapka höll dock ut ända till oktober 1849.

Gamla nyheter visar riktiga tidningsartiklar ur nationalbibliotekens digitaliserade arkiv — alltid från just denna dag, ett annat år. Om tidningen ›

‹ Fler gamla nyheter