Svensk-norska trupper föreslås ockupera norra Slesvig

Enligt paragraf 5 i den vapenstilleståndskonvention som slöts mellan Preussen och Danmark den 10 juli ska norra delen av Slesvig besättas av en kår neutrala trupper, vars styrka inte får överstiga 2 000 man, och kungen av Sverige och Norge har ombetts att ställa upp denna kår.

Det är känt att den nu slutna stilleståndskonventionen och de fredspreliminärer som gjorts upp i samband med den är ganska fördelaktiga för Danmark. De innehåller bestämmelser som för Danmarks – och indirekt även Skandinaviens – sak är mer gynnsamma än man kunnat hoppas sedan krigets utbrott. Belåtenheten med konventionen borde därför vara allmän, inte bara i Danmark utan även i Sverige och Norge.

Därför har det varit i högsta grad oväntat att Aftonbladet har vänt sig emot den del av konventionen där Sverige och Norge kan medverka. Även om vi är långt ifrån att tro att Aftonbladet, genom de invändningar som förts fram i nummer 171 och 175, kommer att lyckas vända opinionen i denna viktiga fråga, vill vi ändå ta upp invändningarna – de är inte svåra att bemöta.

Aftonbladet har betraktat frågan om norra Slesvigs besättande av svensk-norska trupper enbart ur en ensidigt svensk och materialistisk synvinkel. På så sätt har tidningen kunnat nå fram till några skenbart riktiga slutsatser. Ser man i stället frågan från de förenade rikenas ståndpunkt, och utifrån andra bevekelsegrunder än de materialistiska, måste man komma till andra åsikter – motsatta Aftonbladets.

Eftersom frågan inte bara rör Sverige utan båda de förenade rikena, bör man ta vederbörlig hänsyn till de åsikter som våra bröder på andra sidan fjällen uttrycker. Norrmännen tycks i denna fråga inte hysa mer än en enda uppfattning. Åtminstone är alla underrättelser från Norge eniga om att man där med största beredvillighet ser fram emot detta passiva bistånd till våra danska bröder. De norska tidningarna – inte ens det i den danska frågan så motsträviga Morgenbladet undantaget – talar för den neutrala ockupationen och går till och med så långt att de noggrant beräknar den norska truppstyrka som behövs och vilka förband den bör tas ur, och så vidare.

Med en sådan stämning bland norrmännen frågar vi oss hur motsträvighet från Sveriges sida skulle uppfattas i Norge, för att inte tala om Danmark.

Men även Europa har i denna fråga blicken riktad mot Sverige och Norge. Hur skulle regeringen kunna värna vår nationella ära – efter förra årets uppträdande, som var så utomordentligt lovande och höll så utomordentligt lite, och sedan Sverige och Norge med korslagda armar åsett Danmarks förtvivlade strider under innevarande år – hur, frågar vi, skulle denna nationella ära kunna bevaras inför de övriga europeiska folken, om Sverige och Norge nu på slutet, när freden redan tycks vinka, drar sig undan även det fredliga uppdrag som nu föreslagits?

Om Sverige och Norge, som bland de neutrala makterna har det största intresset av ett snabbt och för de tre skandinaviska rikena tillfredsställande slut på det dansk-tyska kriget, vägrar att besätta norra Slesvig, är det mycket osäkert om någon annan, mindre intresserad makt skulle vara villig att göra det. Om det fanns någon neutral makt som ville åta sig uppgiften, vore det troligen ingen annan än Ryssland. Har Aftonbladet räknat på de möjliga följderna för Danmark, ja för hela Skandinavien, av att ryska trupper besätter danska områden? Om även Ryssland – vilket inte vore omöjligt – skulle vägra att bistå om det tillfrågades, skulle stilleståndet inte heller denna gång kunna verkställas. Har Aftonbladet räknat på hur skadligt det skulle bli för Sveriges och Norges handel och sjöfart om kriget fortsatte?

Vad truppantalet beträffar förefaller 2 000 man vara fullt tillräckligt för den föreslagna ockupationen, eftersom det bara handlar om norra Slesvig, som är danskvänligt och där svenskar och norrmän av allt att döma skulle tas emot med öppna armar.

Det kan visserligen inte förnekas att 2 000 man vid ett eventuellt överfall från befolkningens sida svårligen skulle kunna värja sig mot en övermakt, ta sin tillflykt till en befäst ort eller bana sig väg till kusten – vilket en större styrka skulle kunna göra. Men vi anser denna möjlighet så avlägsen att regeringen, om det skulle uppstå svårigheter att som den lär önska få truppantalet utökat, inte av den anledningen bör ställa sig avvisande till ockupationen. Den bör lämpligen genomföras med två tredjedelar svenska och en tredjedel norska trupper.

Man måste komma ihåg att det här inte är fråga om någon intervention. En sådan går aktivt till väga, vilket inte förefaller kunna bli fallet för den armékår som ska besätta norra Slesvig – i synnerhet som slesvig-holsteinarna enligt de senaste underrättelserna insett nödvändigheten av att underkasta sig, och man i vilket fall inte kan tro att de skulle vara nog dumdristiga att ge sig i strid med neutrala trupper. Om Aftonbladets prat om intervention hade någon tillämplighet, vore det på de preussare som är förlagda i det mot Danmark fientliga södra Slesvig, inte på de svenskar som placeras i det vänskapligt sinnade norra Slesvig.

Den farhåga för jordbruket som Aftonbladet uttryckt, för den händelse svenska trupper skulle kommenderas till ockupationen av norra Slesvig, är alltför överdriven och kan så mycket mindre beaktas som värvade trupper helt eller till största delen kan användas för ockupationen.

Vi hoppas emellertid att eventuella betänkligheter hos regeringen i denna fråga för länge sedan är undanröjda, och att nationen snart får veta vilket beslut regeringen har fattat.

STOCKHOLM.

Enligt 5 § uti den emellan Preussen och Danmark den 10 sistl. Juli afslutade vapenstillestånds konvention skall norra delen af Slesvig besättas af en korps neutrala trupper, hvilkens styrka icke får öfverstiga 2,000 man samt konungen af Sverge och Norge anmodas att uppställa denna korps.

Man vet att den nu afslutade stilleståndskonventionen och de i sammanhang dermed uppgjorde fredspreliminärer äro för Danmark ganska fördelaktiga. De innefatta bestämmelser, som för Danmarks och medelbarligen äfven för Skandinaviens sak äro mera gynnsamma än man sedan krigets utbrott kunnat hoppas. Också bör belåtenheten med denna konvention vara allmän icke blott i Danmark utan äfven i Sverge och Norge.

Det har derföre varit i högsta grad oväntadt att Aftonbladet uppträdt emot den del af konventionen, hvari Sverge och Norge kunna medverka. Ehuru vi äro långt ifrån att tro att Aftonbladet genom de uti N:ris 171 och 175 framkastade invändningar skall lyckas omstämma opinionen i denna vigtiga fråga, vilja vi likväl upptaga dessa invändningar, hvilka icke äro svåra att undanrödja.

Aftonbladet har betraktat frågan om norra Slesvigs besättande af Svensk-Norska trupper endast ur en ensidig Svensk och materialistisk synpunkt. Derigenom har det lyckats att komma till några skenbart riktiga konklusioner. Ser man åter frågan från de förenade rikenas ståndpunkt och ur andra bevekelsegrunder än de materialistiska måste man komma till andra, och Aftonbladets motsatta, åsigter.

Då denna fråga icke rörer Sverge ensamt utan båda de förenade rikena, bör man fästa behörigt afseende på de tänkesätt, som af våra bröder på andra sidan fjällen i frågan uttalas. Norrmännen tyckas härom icke hysa mer än en tanka. Åtminstone öfverensstämma alla underrättelser från Norge deruti att man derstädes med största beredvillighet motser detta passiva bistånd åt våra Danska bröder. De Norska tidningarne, icke ens det i den Danska frågan så motsträfviga Morgonbladet undantaget, tala för den neutrala occupationen och gå till och med så långt att de med största noggrannhet kalkylera den behöfliga Norska truppstyrkan och de korpser, ur hvilka den bör tagas o. s. v.

Vid en sådan sinnesstämning bland Norrmännen hemställa vi huru motsträfvighet å Sverges sida skulle anses i Norge, för att icke tala om Danmark.

Men äfven Europa har i denna fråga sina ögon fästade på Sverge och Norge. Huru skulle regeringen hälda vår nationalära efter det så utomordentligen mycket lofvande och så utomordentligen litet hållande uppträdandet sistl. år och sedan Sverge och Norge med korslagda armar åskådat Danmarks förtviflade strider under innevarande år — huru, fråga vi, skulle denna nationalära inför de öfriga Europeiska folken kunna bevaras om Sverge och Norge, på sistone och när freden redan tyckes vinka, undandraga sig äfven det nu föreslagna fredliga värfvet?

Om Sverge och Norge, hvilka bland de neutrala makterna ega största intresset att få ett skyndsamt och för de tre Skandinaviska rikena tillfredsställande slut på det Dansk-Tyska kriget, vägra att besätta norra Slesvig, torde det vara ganska ovisst om någon annan mindre intresserad makt blefve dertill beredvillig. Funnes det någon neutral makt som ville åtaga sig det, vore det troligtvis ingen annan än Ryssland. Har Aftonbladet beräknat de möjliga följderna för Danmark, för hela Skandinavien derat af att Ryska trupper besätta Danska områden? Om, hvilket icke vore omöjligt, äfven Ryssland, i fall det anmodades derom, skulle vägra sitt biträde, torde stilleståndet äfven denna gång icke komma till någon verkställighet. Har Aftonbladet beräknat huru menligt för Sverges och Norges handel och sjöfart det skulle blifva, om kriget komme att fortsättas?

Hvad truppernas antal beträffar, synas 2,000 man vara för den ifrågasatta occupationen fullt tillräcklige, enär det är fråga endast om norra Slesvig, som är Danskt sinnadt och hvarest Svenskar och Norrmän efter all anledning skulle blifva med öppna armar emottagne.

Det kan likväl icke nekas att 2,000 man vid ett möjligt öfverfall från befolkningens sida svårligen kunna värna sig mot öfvermakten, kasta sig in i en befästad ort eller bereda sig öppen väg till kusten, hvilket en större styrka kunde göra, men vi anse denna möjlighet så fjärran, att om svårigheter skulle möta för regeringen att, på sätt hon lärer önska, få truppernas antal förökadt, regeringen icke af denna anledning bör göra svårigheter vid occupationen, hvilken torde böra verkställas med två tredjedelar Svenska och en tredjedel Norska trupper.

Man måste ihågkomma att här icke är fråga om någon intervention. En sådan går aktivt till väga, hvilket icke för den armékorps, som kommer att besätta norra Slesvig synes kunna inträffa, helst, enligt senaste underrättelserna, Slesvig-Holsteinarne insett nödvändigheten att underkasta sig och man i allt fall icke kan anse dem nog dumdristiga för att gifva sig i fejd med neutrala trupper. Om Aftonbladets ordande om intervention kunde ega någon tillämplighet, vore det på de i det mot Danmark fiendtliga södra Slesvig förlagde Preussare, men icke på de i det vänskapligt sinnade norra Slesvig uppställda Svenskar.

Den af Aftonbladet yttrade farhåga för jordbruket, i händelse Svenska trupper skulle kommenderas till norra Slesvigs occupation, är allt för öfverdrifven och kan härvid så mycket mindre tagas i betraktande, som värfvade trupper helt och hållet eller till större delen kunna till occupationen begagnas.

Vi hoppas emellertid att, om några betänkligheter i denna fråga hos regeringen funnits, de längesedan måtte vara undanröjde och nationen snart få erfara det beslut regeringen fattat.