Från Paris rapporteras om förhandlingar mellan högersidan och vänstersidan i nationalförsamlingen, i syfte att smälta samman de båda partierna och därigenom skapa en mäktig majoritet.
Resultatet skulle bli att högersidan accepterar Cavaignac som den ende kandidaten till presidentposten i republiken, medan Cavaignac i gengäld, med vänstersidans samtycke, skulle föreslå Thiers till vicepresident.
Från Paris talas om underhandlingar emellan högra och venstra sidan i National-Församlingen, för att bilda en sammansmältning af begge partierne och såmedelst en mäktig majoritet. Resultatet skulle blifva, att högra sidan antoge Cavaignac såsom den ende kandidaten till Presidentskapet i Republiken, hvaremot Cavaignac med venstra sidans samtycke skulle föreslå Thiers till vice President.
Efter februarirevolutionen 1848, då kung Ludvig Filip störtades, utropades den andra franska republiken. En ny författning skulle ge landet en folkvald president, och inför det stundande valet pågick intensivt politiskt spel i nationalförsamlingen.
General Louis-Eugène Cavaignac hade i juni samma år brutalt slagit ned arbetarupproret i Paris, de så kallade junidagarna, och styrde därefter landet som regeringschef med närmast diktatoriska befogenheter. Han sågs av många borgerliga politiker som en garant för ordning. Adolphe Thiers var en erfaren konservativ-liberal politiker och tidigare regeringschef under julimonarkin.
Planerna på en bred allians kring Cavaignac kom dock på skam. I presidentvalet segrade i stället Louis-Napoléon Bonaparte, brorson till Napoleon I, med förkrossande majoritet – han skulle några år senare göra sig till kejsare under namnet Napoleon III.
Gamla nyheter visar riktiga tidningsartiklar ur nationalbibliotekens digitaliserade arkiv — alltid från just denna dag, ett annat år. Om tidningen ›
‹ Fler gamla nyheter