Frankfurtparlamentet i kris efter beslut mot vapenvilan

Frankfurtförsamlingen har till följd av sitt beslut att inte erkänna vapenvilan hamnat i ett dilemma som lett till scener så löjliga att den politiska världen troligen aldrig sett något liknande.

För att göra beslutet verkningsfullt krävdes naturligtvis en order från regeringen till truppernas befälhavare om att stoppa hemmarscherna – men det fanns ingen regering. Professor Dahlmann hade visserligen åtagit sig att bilda en, men uppgiften översteg hans krafter; han kunde inte förmå en enda person att ta på sig ministeransvaret.

Detta försatte riksförsamlingen i största förskräckelse: ett beslut som ansågs oundvikligt för ”Tysklands ära” var fattat, men kunde inte verkställas. Ett förslag väcktes då om att församlingen skulle beordra de redan avgångna ministrarna att kontrasignera just den order som fått dem att avgå. Efter en livlig debatt insåg man det befängda i detta, och förslaget föll.

Till slut kom man på lösningen att överlämna hela avgörandet till ett utskott. Sagt och gjort – utskottet beslutade att stilleståndet fick bestå, och ”Tysklands ära” fick därmed klara sig bäst den kunde. En deputerad, Herman från München (Reds. anm.: sannolikt avses Friedrich von Hermann), har nu åtagit sig att bilda den nya regeringen.

*Frankfurter*-församlingen har, till följe af beslutet att ej erkänna vapenhvilan, råkat uti ett bryderi, som föranledt scener, till den grad lojliga, att den politiska verlden troligen aldrig sett dylika. För att göra nämnde beslut verksamt, erfordrades naturligtvis en befallning från Ministèren till truppernes Befälhafvare att inställa hemmarcherne, men någon Ministèr fanns icke. Väl hade Professor Dahlman åtagit sig tillverka en sådan, men arbetet öfversteg hans krafter; han kunde omöjligen beveka någon enda att emottaga Ministeransvaret. Häraf råkade Riks-församlingen i största förskräckelse; ett för ”Tysklands ära” oundvikligt beslut var fattadt, men kunde ej sättas i verket. Motion väcktes då, att Riks-församlingen skulle *anbefalla* de redan *afgångne Ministrarne* att kontrasignera den order, för hvars skull de just resignerat. Efter en liflig diskussion för och emot insåg man det befängda härutinnan, hvarföre motionen förföll. Slutligen hittade man på det rådet, att åt ett utskott ofverlemna afgörandet af hela saken på bästa vis. Så sagdt, så gjordt. Utskottet afgjorde nu, att *stilleståndet finge bestå*, och ”Tysklands ära” sålunda hjelpa sig sjelf bäst den kunde. En deputerad, Herman från München, har nu åtagit sig bilda den nya Ministèren.