Tidningssida ur NAJADEN, 1848-08-29
NAJADEN • 1848-08-29

Trupper skyddar nationalförsamlingen i Paris efter kupprykten

1848Oscar I · Reformernas tid · 1848 och Krimkriget
Regent
Oscar I — kung sedan 1844
Sverige då
Union med Norge · liberala reformer — folkskola, näringsfrihet på väg · ca 3,5 miljoner invånare
Epok
Reformernas tid — det gamla ståndssamhället börjar luckras upp
Samtidigt
Revolutionsåret 1848 skakar Europa · Krimkriget 1853–56
Historisk karta över Europa
Europa 1815 — efter Wienkongressen · Kartdata: historical-basemaps, GPL-3.0

Under nationalförsamlingens session den 16 augusti stod 10 000 soldater med skarp ammunition uppställda i närheten, på Marsfältet. Anledningen var ett rykte om att polisen upptäckt en legitimistisk sammansvärjning med avsikt att föra bort general Cavaignac och spränga nationalförsamlingen. Även om ryktet troligen är mindre tillförlitligt, tycks obestämda farhågor oroa sinnena, och uttrycket "Tout n'est pas fini!" ("Allt är inte över!") hörs återigen allt oftare.

Tidningen Gazette de France anser att den rådande oron beror på den förestående debatten i nationalförsamlingen om Baucharts rapport från undersökningen av juniupproret, vars första band med bilagor nu har utgivits i tryck.

Under sessionen den 19 augusti uppstod oro i nationalförsamlingen, eftersom trupper i betydande styrka drogs samman i närheten av sessionssalen. Ett kavalleriregemente spärrade Concordebron och kajerna besattes med vaktposter. Man väntade nämligen en deputation av flera tusen kvinnor och barn med anknytning till upprorsmännen, som ville överlämna en böneskrift till förmån för dessa.

Tjugotusen arbetare har lämnat in en petition om att få understöd för att flytta till Algeriet.

Lord Normanby har anlänt till Paris som ackrediterat sändebud från England. Den engelska regeringen har därmed erkänt republiken.

Cavaignac sägs på senare tid ha börjat närma sig Lamartine och söker stöd hos honom; de lär ständigt ha förtroliga samtal och konferenser.

Bakgrund

Frankrike befann sig i en djupt orolig period efter februarirevolutionen 1848, då kung Ludvig Filip störtades och den andra republiken utropades. I juni samma år bröt ett blodigt arbetaruppror ut i Paris, det så kallade juniupproret, som slogs ned med stor hårdhet av general Louis-Eugène Cavaignac. Efter upproret fick Cavaignac diktatoriska befogenheter som regeringschef, och tusentals upprorsmän satt fängslade eller deporterades.

Legitimisterna, som ryktena om sammansvärjningen pekade på, var anhängare av den äldre grenen av huset Bourbon och motståndare till republiken. Alphonse de Lamartine, poet och politiker, hade varit en av republikens ledande gestalter under våren men förlorat mycket av sitt inflytande efter juniupproret.

Den brittiska regeringens erkännande av republiken, markerat genom lord Normanbys ankomst som sändebud, var diplomatiskt betydelsefullt för den nya regimen. Petitionen från tjugotusen arbetare om utvandring till Algeriet speglar den svåra arbetslöshet som rådde efter att nationalverkstäderna, ett statligt sysselsättningsprogram, stängts – en av de utlösande orsakerna till juniupproret. Frankrike hade erövrat Algeriet 1830 och uppmuntrade kolonisation dit.

Gamla nyheter visar riktiga tidningsartiklar ur nationalbibliotekens digitaliserade arkiv — alltid från just denna dag, ett annat år. Om tidningen ›

‹ Fler gamla nyheter