Tidningssida ur GÖTHEBORGSBLADET, 1847-10-13
GÖTHEBORGSBLADET • 1847-10-13

Eldsvåda i Malmö släckt efter tre timmar

1847Oscar I · Reformernas tid · 1848 och Krimkriget▼
Regent
Oscar I — kung sedan 1844
Sverige då
Union med Norge · liberala reformer — folkskola, näringsfrihet på väg · ca 3,5 miljoner invånare
Epok
Reformernas tid — det gamla ståndssamhället börjar luckras upp
Samtidigt
Revolutionsåret 1848 skakar Europa · Krimkriget 1853–56
Historisk karta över Europa
Europa 1815 — efter Wienkongressen · Kartdata: historical-basemaps, GPL-3.0

Malmö den 5 oktober.

En stor olycka har nyligen hotat vår stad. Natten mellan den 2 och 3 denna månad, klockan halv ett, utbröt eld i verkstadshuset hos en fattig snickare. Elden upptäcktes först i samma ögonblick som byggnaden, som var två våningar hög, stod i ljusan låga.

Det har påpekats att klockklämtningen knappt hade börjat då, men vid undersökningen har det framkommit att huset låg öster om S:t Petri kyrka och skymdes av lika höga flygelbyggnader som sköt ut därifrån i söder och norr. Tornväktaren kunde därför inte upptäcka elden, och klämtningen började först efter rop från gatuväktare och polisbetjänter.

Trots detta kom stadens invånare snabbt i rörelse, och släckningsarbetet organiserades snart. Genom ett kraftfullt och ändamålsenligt arbete var elden släckt inom tre timmar, och hela husets yttre stomme stod kvar. Branden hade uppstått i ett av stadens största och tätast bebyggda kvarter, och det brinnande huset, som hade ett tegeltak utan understrykning (Reds. anm.: utan tätning med murbruk på insidan), var helt fyllt av virke, spånor och stickor ända upp till takåsen samt sammanbyggt med och omgivet av andra byggnader, i vilka elden flera gånger fick fäste. Att faran kunde övervinnas hör därför nästan till det otroliga.

För detta har vi att tacka tillgången på vatten, brandutrustningens kvalitet, befälens skicklighet och arbetsmanskapets uthållighet. Den brandspruta av första storleken som för flera år sedan med stor kostnad anskaffades från Sjöbergska fabriken i Stockholm visade här sin styrka. Som bevis kan nämnas att på den sida av huset där den användes gick släckningen så långt att inte ens fönsterbågarna hann förtäras av elden.

Det är glädjande att ingen under eldsvådan skadades till liv eller lem. Så snart elden var dämpad hölls förhör om brandorsaken, dock utan att den kunde fastställas. Sannolikt handlar det om något ovarsamt umgänge med eld; branden tycks ha uppstått i snickarverkstaden eller på vinden ovanför. Av berättelsen kan man dra slutsatsen att de som hävdar att korsvirkeshus är betydligt mindre eldfarliga än trähus har vunnit en inte obetydlig seger över sina motståndare.

På förmiddagen efter högmässan sjöngs Te Deum i Storkyrkan, varvid teologie doktor Gullander höll en hjärtlig och rörande tacksägelse för den fara som staden utsatts för under natten men klarat sig igenom.

Bakgrund

Bränder var ett av de allvarligaste hoten mot äldre tiders städer, där trähus och korsvirkeshus stod tätt sammanbyggda och öppen eld användes dagligen för uppvärmning, belysning och hantverk. En brand som inte upptäcktes i tid kunde snabbt ödelägga hela kvarter eller stadsdelar, vilket skedde i många svenska städer under 1700- och 1800-talen.

Brandskyddet byggde på tornväktare som spanade efter eld från kyrktorn och slog larm genom klämtning i kyrkklockorna, samt på gatuväktare och polisbetjänter som patrullerade nattetid. Släckningsarbetet sköttes av stadens invånare under ledning av brandbefäl, med handdrivna brandsprutor som viktigaste redskap. Sprutor av 'första storleken' var de största och kraftfullaste, och anskaffningen av en sådan var en betydande investering för en stad.

Texten berör också en samtida debatt om byggnadsteknik: korsvirkeshus, med stomme av timmer och fyllning av tegel eller lera, ansågs av många vara mindre eldfarliga än rena trähus. Malmö, liksom övriga Skåne, hade en stark korsvirkestradition med rötter i dansk byggnadskultur. S:t Petri kyrka, som nämns i texten, är Malmös äldsta bevarade byggnad, uppförd på 1300-talet, och dess torn fungerade som utsiktspunkt för stadens tornväktare.

Te Deum, en latinsk lovsång med rötter i den tidiga kyrkan, sjöngs traditionellt som tacksägelse efter överståndna faror, segrar eller andra betydelsefulla händelser, vilket visar hur nära stadens religiösa och civila liv var sammanflätade.

Gamla nyheter visar riktiga tidningsartiklar ur nationalbibliotekens digitaliserade arkiv — alltid från just denna dag, ett annat år. Om tidningen ›

‹ Fler gamla nyheter