Satir: Nationalmuseum söker förgäves en plats i Stockholm

NIONDE SCENEN.

De förra. Nationalmuseum, ett hus på styltor. Allmän förvåning när Nationalmuseum träder in. De närvarande viker åt sidan och lämnar plats. Nationalmuseum går fram till rampen.

Nationalmuseum: Var så goda, mitt herrskap, och säg mig var jag ska få en plats att stå på. Jag har försökt att stå på Karl XIII:s torg, men det gick på tok. Sedan försökte jag få stå på Katthavet, men där klev jag ner mig. Uppe på höjden vid Ladugårdslandstorg påstås det vara för sumpigt. Vid Adolf Fredriks torg är det för nära gäldstugan. Vid Blasieholmen står redan ett annat nationalmuseum, nämligen slakthuset. Till Helgeandsholmen vågar jag inte gå för polisen – jag skulle kunna gripas som lösdrivare. Säg mig, mitt herrskap, vart ska jag ta vägen?

9 SCENEN.

De Förre. Nationalmuseum, ett hus på styltor. Allmän förvåning, när Nationalmuseum inträder. De närvarande vika åt sidorna, och lemna rum. Nationalmuseum går fram till rampen.

Nationalmuseum. Varen så goda, mitt herrskap, och sägen mig hvar jag skall få en plats att stå på. Jag har försökt att stå på Carl den Trettondes torg, men det bar på tok; så försökte jag att få stå på Katthafvet, men der klef jag ner mig; uppe på höjden vid Ladugårdslandstorg påstås att det skall vara för sumpigt; vid Adolf Fredriks torg är det för nära gäldstugan; vid Blasieholmen står ett annat Nationalmuseum förut, nemligen Slagtarhuset; till Helgeandsholmen törs jag inte gå för polisen, jag kunde bli fasttagen som lösdrifvare; sägen mig, mitt herrskap, hvart skall jag taga vägen?