Av ett sammandrag som Förvaltningen av sjöärendena har lämnat in till Kungl. Maj:t, baserat på rapporter från landshövdingarna om strandningar vid rikets kuster under år 1840, framgår följande:
Sammanlagt 80 fartyg strandade, varav 43 svenska och 37 utländska. Av de svenska fartygen gick 28 helt förlorade och av de utländska 19. De övriga kunde bärgas, dels av de egna besättningarna, dels med hjälp från kusten.
= Af ett till Kongl. Maj:t från Förvaltningen af Sjö-Ärenderne i underdånighet insändt sammandrag af inkomna rapporter från vederbörande Kongl. Maj:ts Befallningshafvande öfver timade strandnings-händelser vid Rikets kuster under loppet af år 1840 inhämtas: att 43 Svenska och 37 utländska eller tillsammans 80 fartyg strandat, samt att af de förra 28 och af de sednare 19 fartyg totalt förolyckats, men de öfriga blifvit bergade, dels af egna besättningar, dels med hjelp från kusten.
Sjöfarten var under 1800-talets första hälft det helt dominerande transportsättet för handel, och strandningar och skeppsbrott var vanliga längs de svenska kusterna. Fyrväsendet var ännu ofullständigt utbyggt, sjökorten bristfälliga och fartygen beroende av vind och väder, vilket gjorde seglation i trånga farvatten som Östersjön och Kattegatt riskfylld.
Förvaltningen av sjöärendena var det centrala ämbetsverk som ansvarade för flottans och sjöväsendets civila administration. Landshövdingarna, i äldre språkbruk Kungl. Maj:ts befallningshavande, rapporterade regelbundet om händelser i sina län, däribland strandningar. Sådana sammanställningar utgjorde ett tidigt exempel på systematisk statistik över olyckor till sjöss och användes som underlag för beslut om fyrar, lotsväsende och sjöräddning.
Gamla nyheter visar riktiga tidningsartiklar ur nationalbibliotekens digitaliserade arkiv — alltid från just denna dag, ett annat år. Om tidningen ›
‹ Fler gamla nyheter