Fransk press kräver krig efter bombardemanget av Beirut

Frågan om fred eller krig är ännu oavgjord och lär förbli så fram till de franska kamrarnas sammanträde, som genom en officiell förordning nu är utsatt till den 28 oktober. Fram till dess väntas även Thiers sitta kvar i regeringen.

De franska tidningarna, av nästan alla politiska färger, fortsätter under tiden att föra ett mycket krigiskt språk. Courier français skriver: "Bombardemanget av Beirut påminner om engelsmännens angrepp på Köpenhamn. Att bränna ned en öppen stad utan föregående krigsförklaring är en handling som historien kommer att fördöma. Frankrike, som man vill förödmjuka genom att skyndsamt verkställa traktaten, kan och bör inte tåla det. Vi har visat tillräcklig återhållsamhet – nu är det dags att visa handlingskraft. Europa ska inte tro att det räcker att fyra makter förenar sig mot Frankrike. Frankrike har aldrig räknat sina fiender när det haft rättvisan på sin sida. Makterna har förbisett Frankrike och på egen hand ordnat såväl Osmanska rikets som Europas öde, och utan hänsyn till Frankrikes motstånd ingripit i dess rättigheter och intressen. Frankrikes förnedring är det sista som revolutionens generation kan säga ja till."

Tidningen Le Capitole innehåller en skarp artikel med rubriken "Organisons-nous" ("Låt oss organisera oss"), där alla fransmän kallas till vapen och kriget förklaras vara ett villkor för att upprätthålla den nationella äran.

Le National ser i den holländske kungens abdikation till förmån för sin äregirige son – som redan vid Waterloo stred mot Frankrike – en ny fara under rådande omständigheter, och har kanske inte så fel, när man dessutom minns att den nye kungen är gift med en rysk storfurstinna.

Frågan om fred eller krig står ännu oafgjord, och torde väl förblifva i samma skick intill Franska Kamrarnes sammanträde, som nu genom officiel ordonnans är beramadt till den 28 Oktober, och till dess torde väl äfven Thiers qvarblifva i Konseljen. Franska tidningarne, nästan af alla färgor, fortfara emedlertid att föra det mest krigiska språk. Courier français yttrar: "Bombarderingen af Beirut erinrar om Engelsmännens angrepp på Köpenhamn. Att uppbränna en öppen stad utan föregående krigsförklaring, är en handling, som historien skall fördöma. Frankrike, som man, genom skyndsamt fullgörande af traktaten, vill förödmjuka, kan och bör icke fördraga det. Vi hafva visat moderation nog, nu är tid att visa kraft till handling. Europa må icke tro, att det är tillräckligt, endast fyra makter förena sig mot Frankrike. Frankrike har aldrig räknat sina fiender, då det hade rättvisan på sin sida. Makterna hafva förbisett Frankrike och på egen hand ordnat det Ottomanniska riket så väl som Europas öde, och obekymrade om Frankrikes opposition gripit in i dess rättigheter och intressen. Frankrikes förnedring är det sista, hvartill revolutionens slägte kan lemna sitt Ja." Le Capitol innehåller en skarp artikel med öfverskrift "Organisons-nous," hvari alla Fransmän kallas till vapen, och kriget förklaras som ett vilkor för upprätthållandet af nationaläran. Le National ser i Konungens af Holland abdikation till förmån för sin ärelystne son, som redan vid Waterloo stridt mot Frankrike, en under närvarande omständigheter ny fara, och torde icke hafva så orätt, då man tillika hågkommer, att den nye, Konungen är gift med en Rysk Storfurstinna.