Djurströms teatersällskap hyllas i Kalmar – med förbehåll

KALMAR. Herr Djurström ger teaterföreställningar, och publiken är mycket nöjd – alldeles som i Karlskrona. Särskilt har man – precis som här – tyckt om pjäsen Friaren och hans vän, i vilken fru Djurström ansetts mer än vid något annat tillfälle uppfylla konstens krav.

Fru Djurström anses – även detta precis som i Karlskrona – vara en god skådespelerska, men med fel som hon bör göras uppmärksam på: "hon skulle vara i än högre grad omtyckt av publiken, om man inte kunde förebrå henne ett och annat misstag i deklamationen, liksom någon gång enformighet i gesterna".

Att man i Kalmar, liksom i Karlskrona, vågar tycka sådana förfärliga saker är enligt skribentens ironiska kommentar himmelsskriande, och man förmodar att herr Djurström inte länge stannar kvar i en stad där man kan bedöma "världens största skådespelartalang" på det sättet.

CALMAR. Hr Djurström ger spektakler, och man är dermed mycket belåten — (alldeles som i Carlskrona). — Isynnerhet har man — (alldeles som här) — tyckt om Friarn och hans vän, i hvilken man — (d:o d:o) — ansett Fru D. mer än vid något annat tillfälle uppfylla konstens fordringar; Fru D. anser man — (d:o d:o) — vara en god skådespelerska, men — (d:o d:o) — äga fel, fel hvarpå hon bör göras uppmärksam; "hon skulle — (o ve! hvad man i Calmar, liksom i Carlskrona, vågar tycka för fasliga saker!) — vara i än högre grad omtyckt af publiken, om man ej kunde förebrå henne ett och annat misstag i deklamationen, äfvensom någon gång enformighet i gester". — Detta är himmelskriande, och vi förmoda Hr D. icke länge qvarstannar i en stad, der man kan så bedöma verldens största skådespelare-talang!