Spekulationer om Gustav III:s hemliga kistor i Uppsala

Vad finns i de kistor i Uppsala som ska öppnas 50 år efter kung Gustav III:s död, alltså om fyra år?

Om detta rådde stor undran när tidpunkten låg längre bort; nu tycks dagsfrågorna ta all uppmärksamhet från både forntid och framtid. Vi vågar ändå sysselsätta våra läsare med dessa två föremål "för mänsklig kunskap". År 1792 tog professor Aurivillius emot två kistor, en större och en mindre, av dåvarande kanslern hertig Karl, för att transportera dem till Uppsala bibliotek. Enligt Gustav III:s testamente skulle de tillhöra akademibiblioteket, med förbehållet att de inte fick öppnas förrän 50 år efter kungens död. I testamentet, daterat den 23 juni 1788, säger Hans Majestät själv att kistorna innehåller böcker och märkliga skrifter som kungen samlat under sina resor.

Anta att här bara förvaras en hög utländska broschyrer av tillfälligt intresse från Spa och Neapel, samt manuskriptsamlingar inköpta på utländska bokauktioner efter vikt?

Men det är ett testamente av en snillrik kung med stor fallenhet för teatralisk effekt. Där finns mer att hitta än vad testamentet antyder.

Vi förmodar att där finns:

1. Manuskriptsamlingar, inköpta under utländska resor, av viss vikt för den politiska kabinettshistorien.

2. Samlingar av allehanda papper som lätt hopas i en kungs förmak, såsom enskilda promemorior, rekommendationer, böneskrifter och liknande. Att sådant skräp, först inlagt i ett kontor, sedan lades i en låda, har intygats av en person som själv var behjälplig vid detta (se De la Gardieska arkivet, del IX, s. 132).

3. Beylons papper. Av Biografiskt lexikon (bokstaven B, s. 221–231) framgår att schweizaren Beylon – som bodde där den ryske ministern Suchtelen senare hade sitt lantställe vid Ulriksdal – i slutet av frihetstiden var ett slags förmedlande minister, och att alla förhandlingar sköttes genom honom i en tid då allt skulle skötas genom förhandlingar. Gustav III tillskrev "denna främlings dygd och tystlåtenhet att så svåra företag som revolutionen 1772 i mycket blivit underlättade". Så snart Beylon insjuknade skickade kungen sin hovkansler, baron Sparre, för att invänta hans död, försegla hans gömmor och ta hand om alla de viktigare dokument som kungen trodde att han ägde, eftersom denne i 20 års tid åtnjutit det mest obegränsade förtroende. Men – anmärker en av greve Fersens förtrogna – troligt är att han lämnat sina viktigaste papper till greve Fersen, och att man därför fann mindre än man väntat.

4. Dokument som kungen själv samlat, vilka belyser partitidens passioner och därigenom visar fördelarna med ett strängt monarkiskt styrelsesätt.

5. Dokument som rör kungens egen regeringstid: hans verksamhet i revolutionen, hans strid med adelsoppositionen och förberedelserna till finska kriget (till exempel krigskonseljens protokoll från den 13 januari till den 25 april 1788 på Haga; se De la Gardieska arkivet, del II, s. 218) med mera. Kungen visste mycket väl hur flitig oppositionen var med att skriva om allt ur sitt perspektiv, och han hade säkert personer som skildrade dagens händelser ur kungens synvinkel.

Varför är de liberala så fientligt inställda till det historiska? Svar:

Historien visar att det alltid har varit värre förr, och intygar därigenom att en försyn finns och att den styr allting så, att det i allt finns ett framåtskridande.

Hwad finnes i de kistor i Upsala, som skola öppnas 50 år efter K. Gustaf III:s död, således om 4 år?

Derom war mycken undran, då tiden war aflägsnare; nu synes dagens frågor borttaga all uppmärksamhet både från forntid och framtid. Wi driste dock sysselsätta wåra läsare äfwen med desse 2:ne föremål »för mensklig kunskap.» 1792 emottog Prof. Aurivillius af d. w. Canzlern Hertig Carl 2:ne kistor, en större och en mindre, att till Upsala Bibliothek låta transportera, bestämda i K. Gustaf III:s testamente att tillhöra Akad. Bibliotheket, med förbehåll att ej få öppnas förrän 50 år efter Konungens död. I detta testamente, dateradt d. 23 Junii 1788 yttrar Hans Maj:t sjelf, att kistorne innehålla böcker och märklige skrifter, samlade af Konungen under hans resor.

Antag, att här blott förwaras en hop utländska brochurer af märkwärdighet för dagen i Spaa och Neapel, samt manuscriptsamlingar, inköpta på utländska bokauctioner efter stavelstads wigt?!

Men det är ett testamente af en snillrik, för theatralisk effect mycket fallen Konung. Mera är der att finna än testamentet antyder.

Wi förmode att der finnes:

1. Manuscriptsamlingar, inköpte under utländska resor, af någon wigt i politiska kabinetshistorien.

2. Samlingar af allehanda papper, som lätteligen samlas i en Konungs förmak, såsom enskilda promemorier, recommendationer, suppliker och dylikt. Att dylikt i ett contor först inlaggdt skråp sedermera lades i en lår, har intygats af en, som derwid sjelf war behjelplig. Se DelaG. Arch. IX: p. 132.

3. Beylons papper. Af Biograph. Lex. Litt. B. p. 221—231 finner man, att Schweitzaren Beylon, (boende der sedan Ryska Ministern Suchtelen hade sitt landtställe wid Ulriksdahl) i slutet af frihetstiden war en slags minister intermediaire och att alla negotiationer bedrefwos genom honom i en tid då allt skulle bedrifwas genom negotiationer. K. Gustaf III tillskref »denna fremlings dygd och tystlåtenhet, att så swåra företaganden som Revolutionen 1772 i mycket blifwit lindrade». Så fort han insjuknade, skickade Konungen sin HofCanzler Baron Sparre att afwakta hans död, försegla hans gömmor och taga till sig alla de angelägnare documenter, hwaraf konungen trodde honom wara egare, såsom den der i 20 års tid haft det oinskränktaste förtroende. Men — anmärker en af Gr. Fersens förtrogne — troligt är att han lemnat sina wigtigaste papper till Gr. Fersen, och att man derföre funnit mindre än man wäntat.

4. Documenter, som Konungen sjelf samlat, upplysande partitidens passioner, derigenom ådagaläggande fördelarne af ett strängt monarchiskt regeringssätt.

5. Documenter rörande Konungens egen regeringstid, hans werksamhet i revolutionen, hans strid med adelsoppositionen, för beredelserna till Finska Kriget (t. ex. KrigsConseljens protocoller fr. d. 13 Jan. till 25 Apr. 1788 på Haga. Se DelaG. Arch. II p. 218.) m. m. Konungen kände nogsamt, huru oppositionen war flitig i att skrifwa om allt ur sin synpunkt, och hade nog dem, som ur Konungens synpunkt aftecknade dagens händelser.

Hwarföre äro de liberala så fiendtligt sinnade mot det historiska? Swar:

Historien wisar, att det dock alltid förr warit wärre; derigenom intygande, att en försyn finnes och att den styr allting så, att i allt finnes ett framskridande.