Frankrike vill stoppa falska haverideklarationer till sjöss

Om försiktighetsåtgärder vid sjöskador.

Inget land lär kunna uppvisa så få exempel som Sverige på bedrägerier inom sjöfarten, genom avsiktligt orsakade förluster och påhittade haverier, eller genom förskingring i samband med verkliga haverier. Däremot har erfarenheten hos andra nationer inte sällan bekräftat det gamla ordspråket "vad gör inte tysken för pengar", och såväl rederier som lastägare och försäkringsgivare har fått betala dyrt för sådana brottsliga upplägg. Svenska sjöfarare har på utländska orter varit, och är fortfarande, mest respekterade av alla för sin hederlighet – man har hellre velat göra affärer med en svensk än med någon annan. Den svenske sjömannen, som inte frestats till avsiktlig mened i sådana avskyvärda affärer, har varit väl mottagen vart han än kommit; förtroendet har stått honom öppet, och hans ord har hos okända ofta vägt tyngre än de säkraste kreditbrev. Sjömanedens helgd har avhållit honom från förseelser ombord. Trots lägre lön och enklare kost på svenska fartyg än på andra nationers skepp har våra sjömän mer än andra länders avhållit sig från rymning, och de lyder utan invändningar de order som ges i skeppets ärenden, kanske ibland under en mindre mild behandling. Må svenska sjömän genom dessa egenskaper, och genom en med tidens anda stigande inre och yttre förädling, "upprätthålla sjömanskapets sanna värde" – då ska den svenska flaggan, trots alla tiders motgångar, alltid inta sin plats bland de flaggor som för handelns välgång pryder masttopparna på alla fartyg som seglar runt jordklotet.

Men de många bedrägerier som i andra länder skadar handeln, rederier, lastägare och försäkringsgivare har tvingat dessa att, utan hänsyn till nationella företräden, vidta åtgärder för att förebygga detta onda. Formella bestämmelser har också då och då utfärdats av regeringarna om vissa villkor för att haverier ska godkännas – formaliteter som, om de inte noga iakttas, kan beröva även de mest hederliga ersättning för de mest otvivelaktiga haverier. Det är därför vi vill fästa sjöfarandes uppmärksamhet på följande kopia av ett brev, daterat den 27 november förra året, som handelskammaren i Dunkerque har skickat till handelsministern, rörande försiktighetsåtgärder mot falska haverideklarationer:

"Sedan lång tid klagar handelsståndet över bedrägliga metoder som flera sjökaptener gör sig skyldiga till på handelns bekostnad, under förevändning av haveri till sjöss.

Man hittar på förlusten av ett tåg, ett ankare eller ett segel, och vältrar över den del av kostnaden som enligt lag borde bäras i förhållande till det fingerade haveriets omfattning på lasten; denna del är, till följd av gällande fördelningsregler, alltid den största.

Kaptenen har 24 timmar på sig efter fartygets ankomst att, i händelse av haveri, lämna in sin redogörelse till vederbörande myndigheter. Denna redogörelse innehåller utdrag ur skeppsjournalen över alla händelser under resan.

I journalen ska händelserna antecknas dag för dag, men i de flesta fall förs antingen ingen journal alls, eller så förbigås de viktigaste händelserna med tystnad. Vare sig journalen är ordentligt förd eller inte, vet sådana kaptener ofta att dra nytta av den lagstadgade fristen på 24 timmar – till och med genom att först i land färdigställa eller "förbättra" sin journal, och med hjälp av en mer övad och rutinerad penna, som förstår att klä lögnen i sanningens sken, låta upprätta den i enlighet med ögonblickets intresse.

Handelskamrarna har visserligen rätt att vid misstanke inleda en rättslig undersökning och förhöra var och en i besättningen separat. Men de fall där misstanke finns ligger inte alltid så klart i dagen att en undersökning kan grundas på dem, och i de flesta fall består hela besättningen av bara fyra eller fem man, vilket gör det lättare att komma överens sinsemellan och undvika motsägelser.

Det verksammaste medlet mot ett så avskyvärt bedrägeri är att granska journalen omedelbart vid fartygets ankomst. Denna metod har sedan länge med framgång använts av tullkammaren i Dunkerque: den sätter sin visering vid fartygets ankomst under den sist skrivna raden i journalen, i enlighet med de order som tulldirektionen på handelskammarens initiativ utfärdat. Men sedan kaptenerna fått veta att denna formalitet inte var föreskriven i lag, har de undandragit sig den.

För att göra detta förfarande lagligt och allmänt i Frankrike föreslog presidenten i handelskammaren i Dunkerque, då ledamot av deputeradekammaren, och utverkade, att följande tillägg skulle fogas till det lagförslag om tullarna som förelades vid 1834 års session:

'För att förhindra de falska deklarationer om haverier till sjöss, som bestämmelserna i artikel 51 i lagen av den 21 april 1818 kan ge anledning till, ska kaptenerna vid fartygens ankomst till hamnarna, oavsett vilken last de för, omedelbart visa upp journalerna för den tulltjänsteman som kommer ombord, så att denne kan sätta sin visering under den sist skrivna raden.'

Det är lätt att inse att man, eftersom det verkliga motivet för tillägget inte kunde anges, hänvisade till fiskala intressen, vilka inte sällan gynnas genom påhittade haverideklarationer."

Ni, herr minister, förstår säkert hela vikten av en regel som kunde återge sjöfarten och handeln den säkerhet som några kapteners dåliga uppförande berövat dem. Det utkast till tullförordning som kommer att föreläggas kamrarna för godkännande skulle ge er ett gynnsamt tillfälle att införa tillägget i detsamma.

För att fullkomna tillägget torde dock ytterligare följande regler behövas, både för de kommersiella förhållandenas större säkerhet och för den offentliga moralen:

Att de inspektörer som handelskammaren utser för att undersöka fartygens skick i sina certifikat uttryckligen anger antalet tåg, trossar, ankare och segel ombord, med uppgift om längd, tjocklek, vikt, samt om de är nya eller hur länge de har använts.

Vidare ska samma eller andra inspektörer vid fartygets avgång förvissa sig om att de i certifikatet antecknade föremålen då finns ombord, och i annat fall måste de ha rätt att hindra fartyget från att löpa ut.

Skulle fartyget under resan förlora något av dessa föremål, ska kaptenen vara skyldig att ersätta förlusten i första bästa hamn.

Marinkommissariernas medverkan skulle vara till största nytta för att dessa föreslagna regler ska kunna genomföras.

(I en fotnot lovar redaktionen att i en kommande artikel redogöra för orsakerna till de rymningsbrott som nu, mer än förr, tilltar på svenska fartyg, samt medel att förebygga dem.)

Om försigtighetsmått under inträffande sjöskador.

Intet land lär kunna framvisa så få exempel som Sverige på bedrägerier under sjöfart, genom uppsåtligen vållade förluster och tillskapade haverier eller dervid begångna underslef, då sådane varit verkliga; men deremot har icke sällan erfarenheten hos andra Nationer besannat det gamla ordspråket: "hvad gör icke Tysken för pengar," och så väl rederier som godsägare och assuradörer hafva dyrt fått betala så beskaffade brottsliga företag. Också hafva Svenska sjöfarande på utrikes orter varit och ännu äro för sin redlighet mest af alla respekterade — häldre har man velat hafva med en Svensk att göra, än med någon annan; och Svenska sjömannen har, icke frestad till någon uppsåtlig edsförbrytelse vid sådane afskyvärda förhandlingar, varit vältagen hvar den kommit; förtroendet har der stått honom öppet, och hans ord har hos den okända ofta varit mera aktadt än de säkraste kreditiver. Sjömansedens helgd har afhållit honom från förseelser om bord. Oaktadt en lägre hyra och ett tarfligare kosthåll på Svenska fartyg än på andra Nationers skepp, ha våra sjömän mera än andra länders afhållit sig från rymningsbrott; *) utan motsägelse åtlyda de dem i skeppsärender meddelade befallningar, må hända stundom under en mindre mild behandling. Må Svenska sjömän genom dessa medel och en efter tidens anda stigande så väl inre som yttre förädling "upprätthålla sjömanskapets sanna värde" och Svenska flaggan skall, trotts alla tidehvarfvens vidrigheter, alltid intaga sitt rum, såsom hafvets oternel, bland de blomster, som för handelns välgång pryda topparne på alla omkring jordklotet flytande palatser.

Men de många bedrägerier, som i andra länder förnärma handeln, rederier, godsägare och assuradörer, hafva satt dem i nödvändighet att utan afseende på Nationella företräden vidtaga åtgärder till detta ondas förekommande. Formälla stadganden hafva ock tid efter annan från Regeringarne utgått om vissa vilkor för haveriers godkännande, och hvilka formaliteter, om de icke noga iakttagas, kunna göra äfven de mest redliga förlustiga af ersättning för de mest ofelbara haverier, och det är af denna anledning vi gå att fästa sjöfarandes uppmärksamhet vid följande kopia af ett bref, dateradt d. 27 Nov. förl. år, hvilket Handelskammaren i Dünkirchen har insändt till Handelsministern, rörande försigtighetsmått mot falska haveri-deklarationer.

"Sedan längre tid besvärar sig Handelsståndet öfver bedrägliga praktiker, till hvilka flere sjökaptener på handelns bekostnad göra sig skyldiga under förevändning af i sjön lidet haveri.

Man uppdiktar förlusten af ett tåg, ett ankare eller segel och skjuter den del, som enligt lag borde öfverflyttas på det fingerade haveriets storlek sjelf, på lasten; denna del är nu, till följe af de bestående reglorna för repartition, alltid den betydligaste.

24 timmar äro kapten lemnade efter skeppets ankomst och i händelse af haveri, inom hvilka han skall inlemna sin berättelse åt vederbörande autoriteter. Denna berättelse innehåller utdrag af jurnalen öfver alla under resan skedde tilldragelser.

I jurnalen skola dag för dag händelserne antecknäs: men i de flesta fall är antingen alldeles ingen jurnal förd eller äro de vigtigaste tilldragelser med

*) Vi hoppas att framdeles uti någon artikel kunna framte orsakerne till de rymningsbrott, som på Svenska skepp, nu, mera än förr, taga öfverhanden och medel att förekomma desamma.

tystnad förbigångne. Jurnalen må likväl vara ordentligt förd eller icke, så veta sådane kaptener dock ofta draga nytta af den i lagen medgifna tid af 24 timmar, och till och med derigenom, att de i land först fullända eller förbättra sin jurnal, och genom tillhjelp af en mera öfvad och rutinerad penna, som vet att utsmycka lögnen med skenet af sanning, låta inrätta den i likstämmighet med ögonblickets intresse.

Handelskamrarne äro väl berättigade att, i händelse af misstanka, anställa en laglig undersökning och särskildt förhöra hvar och en af besättningen; emedlertid ligga de fall, der misstanka äger rum, icke alltid så klart i dagen, för att derpå kunna grunda en undersökning; äfven består i de flesta fall hela besättningen endast af 4 eller 5 man, hvarigenom en öfverenskommelse lättare uppgöres och en motsägelse dem emellan förekommes.

Det verksammaste medel att motarbeta ett så afskyvärdt bedrägeri, består deruti, att genast vid skeppets ankomst låta granska jurnalen. Detta medel har för längre tid tillbaka med fördel blifvit begagnadt af Tullkammaren i Dünkirchen; den sätter sitt visa vid skeppets ankomst under den sist skrifna raden i jurnalen och uppfyller dermed de, på Handelskammarens föranledande, af Tull-direktionen utfärdade befallningar. Likväl sedan kaptenerne sedermera erforo, att denna formalitet icke var af lagen föreskrifven, hafva de sig densamma undandragit.

För att likväl göra denna procedur laglig och allmän i Frankrike, föreslog Presidenten i Handelskammaren i Dünkirchen, då varande medlem af Deputerade kammaren, och utverkade, att vid det sammanträdet (sitzung) af 1834 förelagda lagförslag i afseende på tullarne, följande amendement skulle bifogas:

"För att förekomma de falska deklarationer af till sjös lidne haverier, hvartill bestämmelserne i Art. 51 i lagen af d. 21 April 1818 kunna gifva anledning, skola kaptenerne vid fartygens ankomst i hamnarne, lika mycket hvad last de innehafva, genast förelägga den om bord kommande tullbetjenten jurnalerne, på det den må sätta sitt visa under den sist skrifna raden."

Det är lätt att inse, det man, då verkliga motivet för amendementet icke kunde uppgifvas, gjort afseende på fiskaliska intressen, hvilka icke sällan genom uppdiktade haverideklarationer befordras."

Ni, Herr Minister, lärer visserligen veta värdera hela vigten af en regel, som kunde återgifva sjöfarten och handeln den säkerhet, som genom några kapteners dåliga förhållande dem blifvit beröfvad. Det utkast till tullförordning, som kommer att kamrarne till bifallande föreläggas, skulle gifva Er ett gynnande tillfälle till amendementets antagande i detsamma.

Till amendementets fullkomnande torde likväl ännu följande reglor, som erfordras så väl för de kommerciela förhållandernes större säkerhet som den offentliga moralens, tjena, och bestå de häruti:

Att de af Handelskammaren utnämnde uppsyningsmän, som böra undersöka fartygens tillstånd, i deras certifikat uttryckligen anmärka antalet af de om bord varande tåg, trossar (pferdelinien), ankare, segel, tillika med anteckning öfver längden, tjockleken, vigten, och om de äro nya, eller huru länge de varit begagnade.

Äfven skola desamma eller andre uppsyningsmän vid fartygets afgång göra sig öfvertygade, att de i certifikatet antecknade saker då befinnas om bord, och i motsatt fall måste de vara berättigade att hindra fartygets utlöpande.

Skulle fartyget under resan förlora en eller annan af dessa persedlar, så skall kaptenen vara förbunden att ersätta sin skada i den första bästa hamn.

Marin-kommissariernes medverkan skulle till bättre utförande af dessa föreslagna reglor vara af största nytta."