Den regeringsvänliga Londontidningen Globe skriver att Dom Pedro har utnämnt general Xavier till sin utrikesminister, men att varken markis Palmella eller hertigen av Terceira ännu har fått några poster i den portugisiska regeringen.
Enligt tidningen borde dessa båda framstående adelsmän, med sin höga karaktär, sina stora talanger och sina tjänster för drottningens sak, ha kommit i första hand när en regering skulle bildas i Portugal – en regering som motsvarar folkets känslor och behov och som dessutom har utsikter att vinna främmande makters förtroende.
Palmella vill att det förflutna ska lämnas åt glömskan och att drottningens förlåtelse ska omfatta alla undersåtar som är beredda att erkänna henne. Men Dom Pedro godtar inte denna politik, utan vill ha en minister som är inställd på en hård motreaktion. Det var just rädslan för en sådan reaktion som hindrade många portugiser från att samlas kring drottningens fana i Porto och som så länge gjorde hennes sak hopplös.
Portugiserna har fått nog av reaktioner, menar Globe. Nu önskar de en mild och fredlig regering, sammansatt av personer vars klokhet, heder och patriotism man kan lita på – inte av oerfarna och okända män som inte kan erbjuda något annat förtroendekapital än sina meritpapper. Dom Pedro måste akta sig för att följa sina förutfattade meningar och därmed, på bekostnad av sin dotters väl, förlänga inbördeskriget. Hittills har hans agerande varit precis vad migueliter, karlister och de så kallade apostoliska skulle ha önskat sig. Att avlägsna hetlevrade män ur sitt råd och i stället följa råden från dem som har befriat Lissabon är, avslutar tidningen, den enda vägen att främja Portugals väl.
— Den ministeriella tidningen Globe yttrar: "wi hafwa hört att Don Pedro till sin Minister för utrikes ärenderna har utnämt General Xavier, men att icke hwarken Markis Palmella eller Hertigen af Terceira ännu blifwit anställda wid Portugisiska regeringen. Den höga karakteren, de stora talangerne och tjensterne för Drottningens sak hos deßa utmärkta adelsmän, skulle, efter wår mening, hafwa gifwit dem anspråk, att framför alla komma i åtanka, då en regering skulle bildas i Portugal, som skulle motswara folkets känslor och angelägenheter och hafwa sannolikhet för sig, att äfwen kunna inwerka på fremmande makters förtroende. Palmella önskar, att det förflutna må lemnas åt glömskan och att Drottningens förlåtelse skall sträcka sig till alla hennes undersåtare, då de wilja erkänna henne; men Don Pedro bifaller icke denna politik, utan önskar hafwa en Minister, som är stämd för en häftig reaktion. Fruktan härföre wår det som förhindrade många Portugisare att i Oporto samla sig omkring Drottningens fana och derföre så länge gjorde hennes sak hopplös. Portugiserna hafwa haft nog reaktioner. Nu önska de en mild, fredlig regering, sammansatt af personer, på hwilkas försigtighet, ära och patriotism de kunna lita, men icke af oerfarna och okända, som ej kunna erbjuda några andra anspråk på förtroende, än deras papper. Don Pedro måste akta sig för att gå till wäga efter sina förutfattade tycken, och, med uppoffrande af sin dotters wäl, förlänga borgeliga kriget. Hitintills har hans förhållande warit sådant, som Migueliter, Carlister och de Apostoliska skulle önskat det. Att ur sitt Råd aflägsna män af häftigt sinnelag och att handla efter deras rådslag, som hafwa befriat Lißabon, är den enda wägen att befordra Portugals wäl."
Gamla nyheter visar riktiga tidningsartiklar ur nationalbibliotekens digitaliserade arkiv — alltid från just denna dag, ett annat år. Om tidningen ›