Napier krossar Miguels flotta vid Kap S:t Vincent

London den 16 juli. De portugisiska konstitutionellas nye amiral, kapten Napier (Don Carlos de Ponza), har erövrat den miguelitiska flottan efter en häftig drabbning den 5 denna månad. Denna viktiga underrättelse kom den 12 dennes till Falmouth med ångfartyget Birmingham, som på vägen den 10 dennes lade till vid Porto för att lämna depescher till Don Pedro. Den 6 dennes hade Don Miguels trupper gjort ett anfall mot Porto, men drivits tillbaka med stora förluster.

På hemresan mötte Birmingham ångfartyget George IV, som med marskalk Bourmont ombord styrde mot Lissabon, och överbringade honom den nedslående nyheten om Napiers sjöseger. Eftersom Lissabon, enligt ett anslag från utrikesdepartementet hos Lloyds, numera kan anses vara effektivt blockerat, tvivlar man inte på att Bourmont kommer att falla i de konstitutionellas händer om han visar sig på Tejo.

Om själva sjöslaget, som länder kapten Napiers beslutsamhet och tapperhet till högsta ära, har redan officiella och privata redogörelser offentliggjorts. Av en depesch från kapten Napier till markisen de Loulé, daterad från bukten vid Lagos den 6 juli, framgår att de båda eskadrarna stötte på varandra den 2 denna månad vid Kap S:t Vincent. Den miguelitiska flottan bestod av linjeskeppen Rainha med 80 kanoner och 850 man samt Don João med 74 kanoner och 850 man, fregatterna Princesa Real med 56 kanoner och 640 man samt Martins de Freitas med 45 kanoner och 580 man, vidare 2 korvetter, 3 briggar och en schebeck. Den konstitutionella eskadern bestod däremot endast av 3 fregatter (Dona Maria, Dom Pedro och Portuense), korvetten Villa Flor, en brigg och en liten skonare.

Amiral Napier skickade genast korvetten till Lagos för att hämta ångfartygen, som också anlände på kvällen. Den 3 och 4 var havet ganska oroligt, den 5 inträdde stiltje. Besättningarna på ångfartygen, med undantag av William IV:s, vägrade att delta i striden och krävde 2 000 pund sterling innan de gick till drabbning. Medan man ännu tvistade om detta ändrade sig vinden. Fienden ställde upp sig i slagordning, varpå amiral Napier beslöt att anfalla. Klockan 2 började striden och en förfärlig eld öppnades från migueliternas sida, men besvarades lika tappert av de konstitutionella, även om deras fartyg tog betydande skada.

Därefter äntrade amiralen med sitt flaggskepp det fientliga skeppet Rainha, vars manskap inte hindrade själva äntringen men försvarade sig hårdnackat på däck. De första som gick ombord var kaptenerna Reeves (Reds. anm.: i originalet stavat "Recwes") och Charles; den förre fick tre och den senare fem sår. Amiral Napier följde efter dem med sitt folk. Kapten George, som tjänstgjorde som frivillig, och en löjtnant dödades, och två andra officerare blev svårt sårade. Inom fem minuter var Rainha ändå i de konstitutionellas händer. Samma öde drabbade det fientliga linjeskeppet Don João; vid detta tillfälle sårades tyvärr kapten Goblet dödligt av en muskötkula när han skulle rikta språkröret. Därefter förföljdes Don João, och man hade knappt hunnit ifatt fartyget förrän den miguelitiske kommendören, utan att avlossa ett skott, strök flagg, eftersom manskapet vägrade strida. Vid samma tid tog Dona Maria under kapten Henry fregatten Princesa Real efter ett tappert motstånd; löjtnant More sköts vid tillfället. Martins de Freitas var för stark för Villa Flor och Portuense och undkom, om än illa tilltygad, liksom 3 korvetter och 2 briggar, eftersom de gynnades av vinden.

Enligt ett annat brev från amiral Napier till Dona Marias sändebud i England, riddaren d'Abreu e Lima, framgår att alla miguelitiska fartyg utom 2 korvetter och briggarna har fallit i de konstitutionellas händer. Alltså måste ytterligare fartyg ha tagits senare. Amiralen väntade markisen av Palmela till Lagos för att avgöra fångarnas öde. Så snart eskadern hunnit repareras avsåg han att avgå till Lissabon.

Privata brev ombord på ångfartyget Birmingham innehåller ytterligare uppgifter om drabbningen. Av dem framgår att amiral Napier, med värjan i hand och trots den häftiga gevärselden, var den förste att klättra upp på det fientliga skeppet och i nästan sju minuter tillsammans med några officerare höll sig fast i tacklet, varvid han fick ett slag i sidan av en järnhake. Princesa Real gav sig under utropet "Viva Dona Maria II". Samtliga priser fördes genast till Lagos. De konstitutionella räknar utöver de ovannämnda officerarna ytterligare 20 döda; dessutom är ungefär 20 officerare och 60 soldater sårade. På den fientliga eskadern är flera kaptener samt 10 andra officerare och 120 soldater dödade och ungefär 200 sårade.

I Lagos mottogs amiral Napier med entusiastiskt jubel och kransades av damerna med lager. Även stadsstyrelsen överlämnade en lagerkrans på ett silverfat till honom. Enligt samma brev gjorde landtrupperna i Alentejo stora framsteg, och efter flottans seger väntade man sig ett allmänt uppror där.

London d. 16 Julii. De Portugisiske konstitutionelles nye Amiral, kapten Napier (Don Carlos de Ponza) har tagit den Miguelitiska flottan efter en häftig träffning d. 5 dennes. Denna wigtiga underrättelse har med ångskeppet Birmingham d. 12 dennes kommit till Falmouth, hwilket under wägen d. 10 d:s lade till wid Oporto, för att aflämna depescher för Don Pedro. D. 6 d:s hade Don Miguels truppar gjort ett anfall på Oporto, men hade med stor förlust blifwit tillbakadrifne. På hemresan mötte Birmingham ångskeppet Georg den 4:de, hwilket med Marskalken Bourmont om bord, styrde till Lissabon och meddelade den honom nedslående underrättelsen om Napiers sjöseger. Då Lissabon, såsom wi erfare genom ett anslående från utrikes departementet hos Lloyds, numera kan effectivt anses bloqueradt, så twiflar man ej att Bourmont om han infinner sig på Tejo, skall falla i de konstitutionelles händer. Rörande sjelfwa sjödrabbningen, hwilken länder kapten Napiers beslutsamhet och tapperhet till högsta ära, blifwa nu redan officiella och privata berättelser blifwit kungjorda. Af en depesche från kapten Napier till Marquis de Loulé, dat. från Baien wid Lagos d. 6 Julii, inhämtar man, att de bägge escadrarne d. 2 denna månad stött på hwarandra wid udden S:t Vincent. Miguelitiska flottan bestod af de bägge linieskeppen Rainha af 80 kanoner och 850 Man, och Don Joao 74 kanoner och 850 Man; Fregatterne Princesa Real 56 kanoner och 640 Man, och Martins de Freitas 45 kanoner och 580 Man; widare 2 Corvetter, 3 briggar och en Chebecke. Den konstitutionella escadern bestod däremot endast af 3 fregatter (D. Maria, D. Pedro och Portuense) korvetten Villa Flor, en brigg och en liten skonare. Amiral Napier skickade genast corvetten till Lagos för att afhämta ångskeppen, hwilka äfwen om aftonen inträffade. D. 3 och 4 war hafwet ganska oroligt, d. 5 d:s inträffade stiltje. Besättningen på ångfartygen med undantag af Wilhelm den 4:des wägrade att deltaga i bataljen, utan fordrade 2000 P. Sterling innan den gick till träffning. Under det man fortfor att twista härom, ändrade sig winden. Fienden uppställde sig i slagtordning, hwarpå Amiral Napier beslöt att angripa honom, kl. 2 börjades striden och en förfärlig eld öppnades å Migueliternes sida, men beswarades lika så tappert af de konstitutionelle, ehuru de sednares skepp ledo betydligt. Derpå äntrade Amiralen med sitt flaggskepp det fiendtliga skeppet Rainha, hwars manskap ej hindrade detta företag, men hårdnackadt förswarade sig på däck. De första som bestego skeppet woro Kaptenerne Recwes och Charles; den förre erhöll tre, den sednare fem sår. Amiral Napier följde dem med de sina i hamn och held. Kapten George, hwilken tjente såsom friwillig, och en Löjtnant dödades, twå andra Officerare blefwo swårt blesserade. Innom fem minuter war likwäl Rainha i de Konstitutionelles händer. Ett lika öde hade fiendtliga linieskeppet D. Joao, wid hwilket tillfälle beklagligtwis Kapten Goblet, då han skulle rigta språkröret, dödligen sårades af en musköttkula. Derpå förföljdes D. Joao, och man hade knappt upphunnit det, förr än Miguelitiska Commodoren, utan att

loßa ett skott, strök flaggan, emedan manskapet wägrade att strida. Wid samma tid tog Donna Maria, Kapten Henry, Princesa Real efter ett tappert motstånd. Löjtnant More blef skuten wid tillfället. Martius de Freitas war Villa Flor och Portuense för stark och undkom, fast än illa tilltygad, äfwensom 3 Corwetter och 2 Briggar, emedan de gynnades af winden. — Enligt ett annat bref från Amiral Napier till Donna Marias sändebud i England, Riddaren d'Abreu e Lime, inhämtar man, att alla Miguelitiska skeppen med undantag af 2 Corwetter och Briggar, hafwa fallit i de Konstitutionelles händer. Således måste sedermera flere skepp blifwa tagna. Amiralen wäntade Markisen af Palmella till Lagos, för att afgöra de fångnes öde. Så snart escadern hunnit att reparera, ernade han att afgå till Lißabon. — Priwata bref om bord på ångskeppet Birmingham innehålla några ännu närmare uppgifter om träffningen. Man ser af dem att Amiral Napier med wärjan i hand, oagtadt den häftiga gewärselden, först uppklättrade på det fiendtliga skeppet och nästan i sju minuter tillika med några Officerare, fasthöll sig i tacklaget, hwarwid han erhöll ett slag i sidan af en jernhake. Princesa Real gaf sig under utropet: Viva Donna Maria II. Samtlige priserne fördes genast till Lagos. De Konstitutionelle räkna utom de ofwannämnde Officerarne, ännu 20 döde. Äfwen äro ungefär 20 Officerare och 60 Soldater sårade. På fiendtliga escadern äro flere Kaptener tillika med 10 andra Officerare och 120 soldater dödade och ungefär 200 sårade. I Lagos emottogs Amiral Napier med enthusiastiskt jubel och bekransades af damerne med lagrar. Äfwen municipalitetet öfwerlämnade honom en lagerkrans på en silfwertalrik. Enligt samma bref gjorde landttrupparne i Alemtejo stora framsteg. Man wäntade efter flottans seger ett allmänt uppror därstädes.