Den namnkunnige historieskrivaren Snorre Sturlasson föddes på Island 1178. Hans far härstammade från en av de mest ansedda familjerna där och i Norge. Vid fem års ålder förlorade han sin far och uppfostrades sedan väl av Jon Loptsson, den rikaste och lärdaste mannen på hela Island vid den tiden. Där tillbringade han 16 år och studerade i synnerhet islänningarnas gamla skalder och historieskrivare.
Snorre var själv fattig, men gifte sig till ansenlig rikedom med en förmögen isländsk prästdotter och blev till slut en mäktig godsägare på ön, med många underlydande – så många att han ibland infann sig på Alltinget med 900 beväpnade män. Han älskade praktfulla byggnader och uppförde flera sådana. Gården Reykholt, där han mestadels bodde, lät han befästa, och där anlade han ett konstfullt bad som ännu står nästan oskadat, trots att det är närmare 600 år gammalt.
Vid 35 års ålder valdes han till lagman, då det högsta ämbetet på Island. När ämbetstiden var slut reste han till Norge, där han åtnjöt stor aktning, i synnerhet hos hertig Skule och kung Håkon Håkonsson, vars drots eller hovmarskalk han till slut blev. Två år senare reste han, rikligt begåvad med gåvor, tillbaka till Island. Där hamnade han i besvärliga arvstvister med sina svärsöner och släktingar, som plundrade och mördade varandra.
För att undgå sina fienders intriger reste han åter till Norge, just när Skule som bäst höll på att försöka störta sin egen svärson, Håkon Håkonsson, från tronen. Snorre tog Skules parti, men när han fick höra att hans fiender på Island hade avlidit reste han hem igen med Skules tillåtelse – dock mot kungens vilja. Kungen blev så förbittrad över detta att han uppmanade Snorres svärson, Gissur Thorvaldsson, att antingen skicka honom som fånge till Norge eller röja honom ur vägen. Gissur trängde därefter in på Reykholt med 70 beväpnade män och mördade sin svärfar, som då var i sitt 63:e levnadsår. Detta skedde 1241.
Snorre Sturlasson var välstuderad, förstod grekiska och latin, hade anlag för mekanik och var dessutom en duglig jurist och framgångsrik skald. Hans främsta verk är Heimskringla, den norska kungakrönikan. Heimskringla betyder jordklotet och är bokens inledningsord. Verket sträcker sig från Oden till Magnus Erlingsson och utmärker sig genom opartiskhet och sanningskärlek, samt bygger på tillförlitliga historiska källor.
Snorre Sturleson.
Denne namnkunnige historieskrifvare föddes på Island 1178. Hans far härstammade från en af de mest der och i Norrige ansedda familjer. I sitt 5:te år förlorade han sin fader och blef sedan väl uppfostrad af Jon Loptson, den rikaste och lärdaste mannen då för tiden på hela Island. Der tillbragte han 16 år, och studerade isynnerhet Isländarnes gamla skalder och historieskrifvare. Snorre var sjelf fattig, men gifte sig till ansenlig rikdom med en rik Isländsk prestdotter, och blef slutligen en väldig possessionat på ön, med många underhafvande, så att han stundom infann sig på Altinget med 900 beväpnade. Han var älskare af prakt i byggnader och uppförde flera sådana. Gården Reikholt, der han mest bodde, lät han befästa, och inrättade der ett konstigt bad, som ännu står nästan oskadt, ehurn nära 600 år gammalt. Vid 35 år blef han vald till Lagman, då det högsta embete på Island. Efter embetstidens förlopp, reste han till Norrige och njöt der mycken aktning isynnerhet af Hertig Skule och Konung Håkan Håkansson, hvars drotts eller hofmarskalk han sist blef. Två år derefter reste han, välbegåfvad, åter till Island. Der råkade han i ledsamma arfstvister med sina svärsöner och slägtingar, som plundrade och mördade hvarandra. För att undgå sina ovänners stämplingar, reste han åter till Norrige, just som Skule höll der som bäst på att störta sin egen svärson, Håkan Håkansson, från thronen. Snorre tog Skules parti; men då han fick höra, att hans fiender på Island aflidit, reste han åter hem med Skules lof, men emot Konungens vilja, som blef deröfver så förbittrad, att han bad Snorres svärson, Gissur Thorwaldsen, att antingen skicka honom såsom fånge till Norrige, eller ock taga honom af daga. Gissur inträngde derefter på Reikholt med 70 väpnade män, och mördade sin svärfader i dennes 63:dje år. Detta skedde 1241.
Snorre Sturleson hade vackra studier, förstod Grekiska och Latin, hade anlag för mekanik och var äfven en försvarlig jurist och lycklig skald. Hans förnämsta verk är Heimskringla eller Norrska Konungakrönika. Heimskringla betyder jordklotet, och är bokens begynnelseord. Den går från Oden till Magnus Erlingsson, och utmärker sig för opartiskhet och sanningskärlek, samt är hämtad ur tillförlitliga historiska källor.
Gamla nyheter visar riktiga tidningsartiklar ur nationalbibliotekens digitaliserade arkiv — alltid från just denna dag, ett annat år. Om tidningen ›