Dom Pedro håller Oporto medan Palmella söker brittiskt stöd

Paris, den 11 augusti.

Även om de konstitutionella i Portugal inte har gjort så stora framsteg som man först hoppades, betyder det inte att deras sak står illa. Endast brist på kavalleri hindrade Dom Pedro från att fullfölja de fördelar han tillkämpat sig den 23:e, och blotta det faktum att han i åtta dagar kunnat förbli i lugn i Oporto utan att anfallas av migueliterna bevisar tillräckligt att dessa inte är starka nog att fördriva honom från hans fasta position.

Man fäster största vikt vid markis Palmellas beskickning till London och hoppas att den krönas med framgång. Framför allt kräver han att den konstitutionella regeringen erkänns, en regering som grundar sin ställning på innehavet av Oporto och de båda nordliga provinserna, något som Londonkabinettet redan tidigare gett sitt löfte om. Han har vidare i uppdrag att köpa upp hästar och har redan slutit flera kontrakt för detta. Viktigast av allt är dock hans krav på att det bestående fördraget mellan Storbritannien och Portugal fullgörs, enligt vilket den brittiske kungen i händelse av krig är skyldig att stödja Portugals legitime kung. Detta stöd hoppas man på desto mer som Spanien har brutit sitt neutralitetslöfte genom att spanska trupper i portugisisk uniform gått över gränsen för att bistå Dom Miguel. Det franska sändebudet i Madrid har protesterat mot detta övergrepp.

De polacker som anlänt till Île d'Aix med ett preussiskt fartyg vägrar på det bestämdaste att resa till Alger. De är alla mellan 14 och 25 år gamla, elever vid militärskolan i Warszawa och läroverken; deras fäder har samtliga stupat på slagfältet eller förts till Sibirien. Nästan alla saknar skor och skjortor. Med anledning av den stämning bland kustbefolkningen och militären som deras sak väckt har myndigheterna funnit för gott att invänta nya order från regeringen.

I Bordeaux har koleran också brutit ut.

Från det inre av Frankrike marscherar ständigt trupper mot Rhen.

Paris, d. 11 Augusti.

Ehuru de Constitutionelle i Portugal icke gjordt så stora framsteg som man i början hoppades, så följer deraf icke, att deras sak står illa. Endast brist på kavalleri hindrade D. Pedro att fullfölja de fördelar han d. 23 tillkämpat sig, och blott den omständigheten, att han i åtta dagar förblifwit lugn i Oporto utan att anfallas af Migueliterne, bewisar tillräckligt att desse icke äro starke nog att förjaga honom från sin fasta position. — Man lägger största wigt på Marquis Palmellas sändning till London, och hoppas att den krönes med framgång. Framför allt fordrar han, att den Constitutionella Regeringen erkännes, hwilken grundar sig genom besittandet af Oporto och de båda Nordliga Provinserne, hwartill Londoner Cabinettet förut redan gifwit sitt löfte. Han har widare uppdrag att uppköpa hästar, och har redan härföre uppgjort flera contracter. Wigtigare än allt är dock hans reklamation af fullgörandet af det mellan Storbrittanien och Portugal bestående fördraget, hwarigenom Hans Brittiska Maj:t i händelse af krig är skyldig att understödja Portugals legitime Konung. Detta understöd hoppas man så mycket mera som Spanien brutit sitt löfte om neutralitet, derigenom att spanska truppar i portugisisk uniform gått öfwer gränsen för att bistå D. Miguel. Franska Sändebudet i Madrid har protesterat emot detta ofog.

De Polackar, hwilka ankommit till Isle d'Aix med ett preussiskt Skepp, wägra på det bestämdaste att gå till Algier. De äro alla från 14 till 25 år gamla, elever af Militär-skolan i Warschau och Lyceerne; deras Fäder hafwa samtligen stupat på slagtfältet eller blifwit förde till Siberien. Nästan alla äro utan skor och skjortor.

I anledning af den stämning bland kustboarne och Militären som deras sak uppwäckt, hafwa wederbörande funnit för godt att ytterligare inwänta nya ordres från Regeringen.

Uti Bordeaux har Choleran äfwen utbrutit.

Från det inre af Frankrike marschera beständigt Truppar till Rhen.