Enbärsdricka och gin bästa dryckerna i sommarvärmen

Sommartid, särskilt när ovanlig värme råder, kräver kroppen mer dryck än annars, och ofta är man villrådig i valet – och mindre lyckosam när hälsans bästa vägs in. Bland drycker som då kan förtäras utan skada finns enbärsdrickan.

Den tillverkas flitigt i en del landsorter, särskilt i södra Sverige, av väl mognade enbär som krossas mellan räfflade trävalsar eller i trämortlar och sedan används till brygd, precis som krossat malt. Drycken blir mer eller mindre stark beroende på hur mycket enbär man tagit i förhållande till vattnet, men den görs för det mesta svag, som svagdricka. I det skicket, och väl jäst, är den en riktigt hälsosam dryck, blodrenande och verksam mot frossa och vattusot. Den håller sig dock inte länge – högst en vecka efter att den jäst färdigt – eftersom enbärsoljan i drycken snart härsknar och gör den osmaklig.

Här kan det vara på sin plats att säga ett par ord om geneverbrännvinet, eller vad engelsmännen kallar gin, som är den egentliga spritingrediensen i deras groggar. Man anser sig ha funnit att gin är starkt blodrenande men också, efter längre tids bruk, försvagande. Använd i mindre mängder – exempelvis ett spetsglas i ett dricksglas kallt källvatten, och högst ett par gånger om dagen – har den däremot visat sig vara ett bra törstsläckande medel. Många föredrar den, inte utan goda skäl, framför den mer berusande konjaken, i synnerhet sedan den hemtillverkade konjaken alltför ogenerat börjat blandas in i den äkta franska, som numera sällan avnjuts med tillfredsställelse för smaken och som i längden säkert medför besvär för svaga magar, även vid måttligt bruk.

Sommardrycker.

Om sommartiden, helst då ovanlig värme är den följagtlig, kräfver kroppen mera dricka än annars, och ofta är man i valet deraf villrådig samt mindre lycklig, när helsans bästa kommer med i beräkningen. Bland drycker, som då utan skada kunna förtäras, är Enbärsdrickat. Det beredes mycket i en del landsorter, serdeles i södra Sverige, af väl mognade enbär, som krossas emellan refflade trävalsar, eller i trämortlar, och sedan användas till brygd, alldeles som gröpadt malt. Det blir mer eller mindre starkt, i den mån man tagit mer eller mindre enbär till vattnet; men man gör det merendels svagt som svagdricka. I detta skick, och väl jäst, är det en ganska sund dryck, blodrenande och tjenlig

mot frossor och vattensot. Det håller sig imellertid icke länge, högst en vecka sedan det fullt utjäst; emedan den deri befintliga enbärsoljan snart härsknar och gör sjelfva drycken osmaklig.

Här torde vara tillfälle att nämna ett par ord om Geneverbrännvinet, eller hvad Engelsmännen kalla Gin, och som är egentliga spiritusingredientien i deras groggar. Att gin är starkt blodrenande och äfven, efter längre fortsatt njutning, slappande, tror man sig ha funnit; deremot nyttjad i smärre qvantiteter, ett spetsglas t. ex. i ett dricksglas kallt källvatten, och högst ett par gånger om dagen, är den befunnen vara ett tjenligt törstsläckningsämne, och prefereras, icke utan god anledning, af många framför den mera rusgifvande Konjacken, helst sedan den hemtillverkade börjat alltför familiert inblanda sig i den verkliga Franska, hvilken sällan njutes med tillfredsställelse för smaken, och säkert i längden medför olägenheter för svaga magar, äfven måttligt njuten.