Regeringstrupper krossar blodigt uppror i centrala Paris

Paris den 7 juni. Den blodiga striden i huvudstaden avslutades i dag, och regeringen kvävde upproret genom kraftfulla åtgärder. Nya trupper anlände under hela dagen, och militärens antal steg till 50 000 man tillsammans med 20 000 lojala nationalgardister. Striden pågick i går ända in på kvällen.

Klockan fyra anfölls rebellerna, som hade förskansat sig på Arcisgatan, av ett starkt detachement militär och nationalgarde från Notre-Dame-bron. Kanonerna besköt gatan och orsakade stor förödelse. Nationalgardet från landsbygden visade stor förbittring vid detta tillfälle. De hade besatt bron och de närliggande kajerna, och kanonerna riktades mot husen, varvid många invånare, även kvinnor, miste livet.

Rebellerna svarade med en häftig gevärseld. Nationalgardet förlorade mycket folk, däribland en överste för en legion. När krigsministern fick veta detta sände han några linjebataljoner med två kanoner för att avlösa nationalgardet. Dessa inledde en häftig plutoneld, som tillsammans med kanonaden varade länge.

Upprorsmännen försökte i sin förtvivlan kasta sig mot kanonerna för att erövra dem. De övriga upprorsmännen, som enligt vissa uppgifter var 2 000 man och enligt andra endast några hundra, drog sig in i klostret Saint-Merry vid hörnet av Saint-Martin-gatan.

Marskalk Soult infann sig där och gav rebellerna tio minuter att ge sig villkorslöst, vilket de vägrade. Därefter intogs kyrkan med storm, och de som inte höggs ned togs till fånga. Det sägs att en stor vit fana erövrades tillsammans med andra fanor – ett ytterligare bevis på att karlistiskt inflytande varit en huvudorsak till upproret, även om också republikanerna utnyttjade samma tillfälle.

Det egentliga försvaret upphörde när klostret intogs. Ändå hördes några få skott klockan nio på kvällen vid la Halle. Vid denna tid hade den väpnade makten återtagit alla poster. Upprorsmännen var antingen döda, tillfångatagna eller på flykt.

Ett rykte gjorde gällande att 1 500 tidigare livgardister skulle delta i upproret, men de visade sig ingenstans. Antalet döda och sårade är ännu svårt att ange. Omkring 150 000 patroner ska ha avlossats.

En stor mängd lik låg vid bårhuset la Morgue. Militären har förlorat mycket manskap och anställde ett fruktansvärt blodbad, särskilt vid Marais, där en karbinjäröverste sköts ihjäl av pöbeln.

Det uppges att 1 500 personer redan är arresterade. De inkvarteras 30 till 50 i varje avdelning, i polisprefekturen och på andra säkra platser. Pöbeln tycks inte ämna befria dem.

Karlisterna är skräckslagna, och hertigen av Fitz-James har förklarat att han inte ville visa Lamarques begravningsceremoni någon aktning. Moniteur har i dag tillkännagivit att staden Paris förklarats vara i belägringstillstånd.

Privata brev från Caen talar om allvarliga oroligheter som brutit ut där. När posten avgick befann sig prefekten på torget mitt bland trupperna.

Paris d. 7 Junii. Den blodiga striden i Hufwudstaden, slutades i dag och Regeringen dämpade upproret genom deß kraftige åtgärder. Nye truppar ankommo hela dagen igenom och Militairens antal steg till 50,000 Man tillika med 20,000 trogne Nationalgardister; striden warade i går till inpå aftonen. Kl. 4 anföllos Rebellerne, som hade förskansat sig på Arcisgatan, af ett starkt detachement Militair och Nationalgarde, från Notre-Dame-bron. Kanonerne beskôto nämnde gata och anställde stor förhärjelse. Nationalgardet från landerierne wisade stor förbittring wid detta tillfälle; de hade besatt bron och nästbelägne kajerne, kanonerne rigtades mot husen, och månge Inwånare, äfwensom fruntimmer, tillsatte härwid lifwet. Rebellerne swarade med en häftig gewärseld; Nationalgardet förlorade mycket folk, hwaribland war en Öfwerste för en Legion. Då Krigsministern erfor detta, afsände han någre Linie-Bataljoner med 2 kanoner, för att aflösa Nationalgardet, hwilke började en häftig plutoneld, som tillika med kanonaden, warade länge. Insurgenterne försökte i sin förtwiflan, att störta sig mot kanonerne för att bemägtiga sig dem; de öfrige Insurgenterne, som af någre säges warit 2,000 Man, och af andre blott någre 100:de, kastade sig inuti klostret S:t Mery, wid hörnet af S:t Martins-gatan. Marskalken Soult infann sig där och lämnade Rebellerne 10 minuters tid att gifwa sig på discretion, hwilket de wägrade, hwarpå kyrkan intogs med stormande hand, och de som ej måste springa öfwer klingan, blefwo fångne. Det säges att en stor hwit fana blifwit eröfrad tillika med andre fanor) ett ytterligare bewis, att Carlistiskt inflytande warit en hufwudanledning till upproret, ehuru äfwen Republikanerne begagnat samma tillfälle. Det egenteliga förswaret upphörde med klostrets intagande; lifwäl hördes någre få skott kl. 9 e. m. wid la Halle. Wid denna tid hade den bewäpnade magten återtagit alle poster; de upproriske woro döde eller fångne, eller bortflydde. Ett rykte sade, att 1500 förrwarande Gardes-du-Corps skulle deltaga i upproret, men de wisade sig ingenstädes. De dödas och sårades antal är ännu swårt att uppgifwa; 150,000 patroner skola blifwit bortskjutne. En stor mängd lik lågo på la Morgue; Militairen har förlorat mycket manskap, och anställde ett förfärligt blodbad, isynnerhet wid Marais, hwarest en Carabinier-Öfwerste blef ihjelskjuten af pöbeln. Det påstås att 1500 personer redan äro arresterade, de inqwarteras 30 a 50 i hwar afdelning, uti Police-Prefecturen och andre säkre ställen; pöbeln tyckes ej ämna att befria dem. — Carlisterne äro förskräckte och Hertigen af Fitz-James har tillkännagifwit, att han ej wille wisa Lamarqves begrafnings-ceremoni någon agtning. Moniteuren har i dag tillkännagifwet att staden Paris är förklarad försatt i belägringstillstånd. — Private bref från Caen tala om alfwarlige oroligheter som där hade utbrustit. Wid postens afgång befann Prefecten sig på torget midt ibland trupparne.