GÖTHEBORGS DAGBLAD • 1832-06-20

Belägringstillstånd i Paris efter blodiga oroligheter

1832Karl XIV Johan · Karl Johanstiden · Tidig industrialisering
Regent
Karl XIV Johan — före detta franske marskalken Bernadotte
Sverige då
Union med Norge · lång fredsperiod · Göta kanal invigs 1832 · ca 3 miljoner invånare
Epok
Karl Johanstiden — konservativt styre möter växande liberal opposition
Samtidigt
Industrialiseringen tar fart i Storbritannien
Historisk karta över Europa
Europa 1815 — efter Wienkongressen · Kartdata: historical-basemaps, GPL-3.0

Utrikesnyheter.

Paris, den 9 juni.

Lugnet håller i sig här, och upprätthålls av 60 000 man, som till stor del slår läger på Champs-Élysées och på flera gator. Antalet döda under de senaste oroligheterna är ännu inte tillförlitligt fastställt. I går begravdes ett stort antal nationalgardister som stupat den 5 och 6 juni. Paris befinner sig fortfarande i belägringstillstånd, och som en följd av detta behandlas alla upprorsmål av krigsdomstolarna, vars jurisdiktion även omfattar alla politiska tryckfrihetsbrott. Arresteringar och husrannsakningar sker oavbrutet; flera ansedda personer har häktats, däribland några deputerade, ett par före detta pärer, samt hertigen av Fitz-James. Antalet arresterade ska redan uppgå till 2 000.

Lafitte, Odilon-Barrot och Arago fick den 7 på eftermiddagen företräde hos kungen för att lägga fram oppositionspartiets principer för Hans Majestät. Kungen samtalade med dem i en och en halv timme. De krävde enträget att ministrarna skulle avsättas och att kungen skulle anta ett annat system med mera. Kungens svar är ännu inte känt; ett rykte gör dock gällande att kammaren ska sammankallas till den 25 juli.

En mängd nationalgardister har infunnit sig från trakterna kring Paris för att bidra till att återställa ordningen, och på flera mer avlägsna orter hade nationalgarden, när underrättelserna om oroligheterna i Paris nådde fram, samlats och genom kurirer låtit meddela regeringen att de var redo att marschera till Paris.

Kolerarapporten för den 5 anger 28 döda; den för den 6, 21; och för den 7, 16.

I Metz hade ett allvarligt upplopp brutit ut den 5 i denna månad, vilket dock tycks ha kunnat stillas samma dag.

I dag försäkrades det att hertiginnan av Berry, enligt brev från Vendée, tillsammans med Bourmont och flera ansedda upprorsledare, hade begett sig sjövägen från Paimbeuf till Holland. Detta tros dock inte, och stämmer inte överens med det klarlagda förhållandet att hertiginnan, till herr Berryer som vid två tillfällen talat med henne vid Nantes och rått henne att lämna Frankrike, ska ha yttrat att hon endast skulle lämna Vendée antingen på en triumfvagn eller på en likvagn.

Brev från Nantes daterade den 5 i denna månad berättar att flera trakter däromkring, på ett avstånd av tio mil, var i full resning, och att i spetsen för de upproriska stod förre ministern Labourdonnaye, herr de Charette med flera.

Moniteur tillkännager officiellt att den belgiske kungens giftermål med den franska prinsessan Louise definitivt fastställts i Compiègne.

Walter Scott har under sin resa från Emmerich drabbats av ett slaganfall.

Turkiet.

St. Jean d'Acre uppges åter ha fallit i de egyptiska truppernas våld.

Grekland.

Brev från Navarino daterade den 17 maj meddelar att inbördeskriget åter brutit ut i Grekland. Franska trupper hade landstigit i Nafplio och Patras för att skydda de fredliga borgarna mot upprorsmännen.

Österrike.

Den österrikiska armén, som ständigt förstärks och förses med utrustning, uppgår nu till 400 000 man.

Bakgrund

Frankrike styrdes vid den här tiden av kung Ludvig Filip, den så kallade borgarkungen, som kommit till makten efter julirevolutionen 1830. Hans regim var ifrågasatt från flera håll, både av republikaner och socialister till vänster och av legitimister till höger, det vill säga anhängare av den avsatte Bourbonska kungaätten.

De oroligheter i Paris som omnämns syftar på det republikanska upproret i juni 1832, som följde på begravningen av den populäre generalen Lamarque. Upproret slogs ned med militärt våld och ledde till att Paris sattes i belägringstillstånd, vilket innebar att civila brott prövades av militära krigsdomstolar. Den samtidiga koleraepidemin, som härjade i Europa under 1832, bidrog till den allmänna oron.

De nämnda oppositionspolitikerna Lafitte, Odilon-Barrot och Arago tillhörde den liberala och republikanska oppositionen, som krävde att kungens ministrar skulle avsättas. Pärerna var ledamöter av den franska överhuskammaren.

I västra Frankrike, i regionen Vendée, pågick samtidigt ett rojalistiskt uppror lett av hertiginnan av Berry, mor till den unge tronpretendenten greven av Chambord. Hon försökte resa landsbygden till uppror för att återinsätta den Bourbonska ätten. Vendée hade redan under franska revolutionen varit ett centrum för rojalistiskt motstånd. Bland upprorsledarna fanns militärer och adelsmän som de Bourmont och de Charette. Hennes citerade ord om att endast lämna området på en triumfvagn eller en likvagn speglar hennes beslutsamhet.

Texten berör också internationella händelser. Belgien hade nyligen blivit självständigt och fått en egen kung, Leopold I, vars giftermål med den franska prinsessan Louise stärkte banden mellan länderna. I östra Medelhavet pågick konflikten mellan det Osmanska riket och dess egyptiske vasall Muhammed Ali, vars trupper erövrade fästningen Akko (St. Jean d'Acre). I Grekland, som nyligen vunnit sin självständighet, rådde fortsatt inre oro och maktkamp.

Gamla nyheter visar riktiga tidningsartiklar ur nationalbibliotekens digitaliserade arkiv — alltid från just denna dag, ett annat år. Om tidningen ›

‹ Fler gamla nyheter