(Insänt.)
Meningen med tillåtelsen för allmogen att föra sina varor och lantprodukter till torget för försäljning är enkel: att även stadsbon ska få tillfälle att, efter sina tillgångar, köpa in vad han behöver. Den avsikten är svår att förena med den verkliga grosshandel som ofta förekommer i detta sammanhang.
I förra torgdagen fanns till exempel mycket slaktat kött till salu på vårt stortorg. En stund hade köparna tid att se sig omkring och pruta på priset, men snart blev det uppenbart att säljarna redan hade bestämt vad de ville ha. De hade infunnit sig med sitt kött på torget, troligen mindre för att följa förordningen än för skenets skull – och för att om möjligt pressa fram ett högre pris än det redan uppgjorda. Detta framgick tydligt av deras myndiga uttalanden när högre pris inte kunde fås: "Ni ska inte tro att ni får vår vara för en spottstyver; vi vet vart vi ska köra för att bli nöjda." Och sedan rullade lass efter lass iväg till ett hus vid Stora Hamngatan.
Nyfikna som följde efter berättade att gården där var fullproppad med döda kreatur av alla slag, och många som var mer insatta i affärer och spekulationer påstod att det säkert skulle anläggas ett upplagsmagasin för polackernas eller någon annan makts armé – för hemmakonsumtion tycktes förrådet vara alldeles för stort. Hur det än förhåller sig med den saken: eftersom inget hinder mötte, utan den vanliga beskedligheten, fogligheten och likgiltigheten lät allt passera fritt, blev följden att den fattige den dagen fick skaffa sitt kött i slakthuset och betala enligt taxa – det han annars kunnat få till betydligt lägre pris, om inte makten (Reds. anm.: troligen avses penningmakten, uppköparna) hade kommit emellan.
Nu frågas i all vördsamhet: Borde inte ett sådant oskick – om det nu får kallas så! – avskaffas, eller åtminstone genomgå en rimlig justering? Det gäller inte bara kött, utan nästan varje nödvändig torgvara.
Till alla äkta patrioters stora glädje kan till sist, som avslutning på detta tråkiga ämne, nämnas att brännvinet – Gud ske lov! – dagligen stiger i pris, liksom spannmål och potatis.
Stadsbo.
(Inlemnadt.)
Med begreppet, som man helt enkelt fattar om afsigten med tillåtelsen för Allmogen att få föra sina waror och landtprodukter till torgs för afsalu,
det nemligen, att sådant skett för att bereda äfwen stadsbon tillfälle att få, efter råd och ämne, inköpa sitt behof, är swårt att förena ideen om den werkliga grosshandel, som i detta afseende ofta får äga rum. Sistl. torgdag t. ex. war på wårt stortorg mycket slagtadt kött till salu. En stund hade köpare rådrum att se sig om och pruta pris; men i detsamma fann man påtagligt, att säljarne hade redan bestämt hwad de wille ha, och infunnit sig med sitt kött på torget, troligen mindre för att åtlyda författningen, blott för sken skull, än för att möjligen tillpreja sig ett högre pris, än det uppgjorda. Sådant fulltygades tillräckligt af deras myndiga yttranden, då högre pris ej kunde erhållas: "Ni skall ej tro, hette det då, att få wår wara för en hundstyfwer; wi weta, hwart wi skola köra hän och få så, att wi bli belåtna." Och nu aftågade lass på lass till ett hus wid stora Hamngatan. Nyfikne, som följde efter, berättade, att gården der war fullproppad med döda kreatur af alla slag, och mången, mera kunnig i affärer och spekulationsförsök, påstod, att der säkert skulle grundläggas ett upplagsmagasin för Polackarnas eller någon annan magts armée; ty till hemkonsumption tycktes förrådet wara för starkt tilltaget. Ware härmed huru det kan och will, så, då inte hinder mötte, utan den wanliga beskedligheten, fogligheten och liknöjdheten lät allt fritt passera, blef följden den, att den fattige fick för dagen skaffa sig kött i slagthuset, och betala efter taxa, hwad han kunnat haft för betydligt underpris, om ej magten mellankommit.
Nu frågas wördsammeligen: Borde sådant oskick — i fall det så får kallas! — ej afskaffas, eller åtminstone undergå en billig jemkning? Det sträcker sig ej blott till kött, utan nästan till hwarje nödwändighets torgwara.
Till alla äkta patrioters stora fägnad, will man till beslut på detta ledsamma, ha nämdt, att bränwinet, Gud ske lof! — dagligen stiger i pris, äfwensom spanmål och potatoes.
Stadsbo.
Gamla nyheter visar riktiga tidningsartiklar ur nationalbibliotekens digitaliserade arkiv — alltid från just denna dag, ett annat år. Om tidningen ›